Jag tror att jag tog det hårdast för att han hade rätt. Jag vet inte om jag håller med om att jag inte ansträngde mig lika mycket som innan, men jag var helt enkelt inte lika vacker. Förutsättningarna var inte desamma, jag hade inte lika mycket att jobba med. Det grundade sig dock i helt andra orsaker än att jag inte skulle vara vacker...
Den främsta anledningen var nog att jag inte mådde speciellt bra i vårt förhållande. Och när man inte mår bra, så ser man ofta inte bra ut. Jag tänkte ofta under vårt förhållande att jag önskar att jag hade sett ut som jag gjorde innan vi träffades. Fräsch och lycklig. Och inte förrän ett par månader efter att vi brutit upp började jag åter se den där sidan av mig själv i spegeln.
I takt med att jag satsade mer och mer på mig själv (inte bara utseendemässigt) och mådde bättre tycker jag också att jag såg bättre ut! Idag lägger jag ofta ner tid på mig själv och på saker som jag tycker gör mig fin. Jag unnar mig själv långa besök hos frisören, massage och fotbehandlingar. Jag unnar mig själv mysiga hemmakvällar med långa bad, hårinpackningar, ansiktsmask och pedikyr. Jag unnar mig saker som ordentligt med sömn, motion och bra kost. Jag omger mig av hälsosamma relationer och människor som jag mår bra av.
Vi ser alla olika ut. Alla känner sig inte fina på samma sätt. Det som jag njuter av att unna mig kanske någon annan skulle avsky att behöva göra. Men gemensamt för oss alla är att när vi mår bra så ser vi också bra ut. Det tycker jag att alla ska kunna unna sig!
Sommaren 2008
Två år senare, 2010
Lycklig, 2012
//Mika, som aldrig mer skulle tillåta mig själv att må så dåligt i en relation att jag inte kan se mig själv i spegeln!
När jag sveper förbi sidorna i din blogg så inser jag hur vackert och förtrollande du skriver, uttrycker dina känslor. Tack för en resa med vackra kontraster. Du är bäst!
SvaraRadera