Bloggheader

Bloggheader

måndag 31 oktober 2011

Måndag.

Måndag igen då. Hektiskt som vanligt. Och middag ikväll igen, ja. Jag minns den tiden när man förberedde och gjorde sig i ordning i timmar åt gången. Nu är man glad om man har en kvart. Så efter en kvart och en dusch ser man nu ut så här:

Och då är det väl hög tid att börja med maten då... Ha en supertrevlig kväll allihopa! 

Stort grattis till Y för det första positiva beskedet! 
Det lönar sig att hålla tummar och tår. 
Ain't no mountain high, ain't no valley low, ain't now river wide enough! 
Nu kör vi så det ryker.


 

söndag 30 oktober 2011

Helgen som gick.

Alltså ni får ursäkta den otroligt värdelösa blogguppdateringen igår och idag men ibland måste jag låta saker hända så att jag har något att berätta om för er i bloggen! ;) Helgen har varit givande på många sätt. Ni får lite bilder istället för en megalång text, jag tror att ni uppskattar det lika mycket som jag.

Lördagen började med hemmagjord pizza.
Hemmakvällen övergick sedan till en liten förfest, minus alkoholen eftersom vi igår gick ut helt nyktra!
Lite photo booth-lek hann vi dock med:
 Någonstans på vägen hamnade vi på Harrys, vilket helt klart blev en av de bästa kvällarna där någonsin, trots nyktert tillstånd!
Och trots att man somnade halv sju imorse har man ändå hunnit med en vända i skogen med Emse, Maria och Theo samt tvätt och lite annat.
I got fever runnin' like a fire
For you I will go all the way
I'm gonna take you higher.

fredag 28 oktober 2011

Fredagkväll.

Fredagkväll då alltså. Eftersom jobb väntar när alla andra kommer hem imorgon bitti så ser min fredagkväll otroligt lugn ut. 

Efter att jag avnjutit denna otroligt hälsosamma kvällsmat, så tänkte jag se idoljuryn såga lite unga drömmande talanger vid fotknölarna...
  Och innan någon av matpoliserna totalsågar min "nyttiga" kvällsmat så behövdes bearnaisesåsen till potatisen för annars hade det blivit sjukt torrt! Till efterrätt ska jag äta chokladpudding med grädde. Så var det med det!

torsdag 27 oktober 2011

Vad som hade varit skönt, och vad jag gör.

Vet vad som hade varit jävligt skönt? Ja, jag säger jävligt. Jävligt jävligt jävligt. 

Att skicka katterna på ett kattpensionat en månad eller två. Eller tio.
Att ha en självtömmande kattlåda.
Att betala någon som putsade mina fönster.
Att betala någon som tvättade åt mig. Och strök kläderna. Framförallt strök.
Att betala någon som städade åt mig. 
Att betala någon som tömde diskmaskinen.
Att betala någon som handlade till mig. Och lagade maten.
Att lämna in bilen någonstans och magiskt få tillbaka den med vinterdäck, utan repa och färdigbesiktigad. Fulltankad och körklar. Med en doftgran i backspegeln.
Att arbeta deltid så att jag resten av tiden kunde beta av min att göra-lista.

Men vet ni vad jag istället gör? 

Jag knyter ihop min millimeterkorta stubin med en meterlång och påminner mig själv hur mycket jag älskar katterna.
Jag tömmer lådfan.
Jag putsar fönsterna själv. Någon dag.
Jag tvättar, städar, tömmer diskmaskinen, handlar och lagar mat.
Jag lämnar in bilen nästa vecka. Sedan fixar jag vinterdäck. Och sen kör jag till besiktningen i riktigt riktigt kort kjol, en urringning till naveln och himlar med ögonen och så tänker jag inte mer på det. Sen tankar jag. Och hänger in en gran.
I helgen gör jag en ny att göra-lista över det viktigaste. Och sen gör jag en tidsplan. Och sen kirrar jag det med.

Jag vet inte om det är sömnbrist, orkeslöshet eller bara allmänt gnäll som får mig att se nattsvart, men jag njuter inte så värst mycket av mitt underbara liv. Och det är illa. Måste börja njuta av hur lyckligt lottad jag är. Nu, med en gång. Imorgon kanske allt är borta! 
 

Torsdagsoutfit.

Om att vara ensam.

Många tycker att ordet ensam har en sådan negativ klang. Lite smutsigt på något sätt. Ingen vill ju vara ensam? Människan är ett flockdjur och så vidare. Vissa människor kan inte göra något ensam, och andra kan inte göra något utan att vara ensam. Alltid dessa ytterligheter. 

När jag tänker tillbaka på de åren som jag hittills levt så har det i omgångar varit mycket ensamt. Jag är ett ensambarn. Min mamma var ensamstående med mig. Av olyckliga omständigheter i min barndom, var jag ibland ensam trots att min mamma var högst närvarande. Att växa upp med en ensamstående mamma med långa arbetsdagar kunde ibland vara ganska ensamt. 

Sedan blev man tonåring, och livet som tonåring var aldrig någonsin ensamt. Omgiven av mängder med vänner, killar och fester var livet ett dygnet runt-bot mot ensamhet. Och efter det följde männen i mitt liv. Första förälskelsen innebar en upptagen telefonlinje dygnets alla vakna timmar, de dagarna vi inte låg innestängda på mitt rum och ägnade oss åt ett av många hångelmaraton naturligtvis. Sen kom nästa object of my affection, och i hela honoms familj förälskade jag mig. Jag borde haft ett eget rum i deras hus, så lite tid tillbringade jag i mitt eget hem. Och efter det kom den senaste kärleken jag haft. Det gick fort så in i helvete, och en dag ringde jag bara hem till mamma och meddelade att jag tänkte flytta. Det var klivet in i vuxenvärlden, ut ur tonårens ständiga oensamhet och in i en större ensamhet än jag på många sätt kan förklara. 

Det där med att vara vuxen känns så overkligt på något sätt. Trots att det är tre år sedan mamma plockade ner mitt namn från sin dörr, och snart ett år sedan jag plockade ner någon annans namn från min dörr så känns det här med att bo själv ganska omtumlande ändå. Och fantastiskt. Fantastiskt underbart. Men aldrig ensamt. Skillnaden mellan ensam och ensam är att det finns stunder när ensamheten är befriande och stunder när ensamheten är bedövande. Dom stunderna kommer man aldrig ifrån, oavsett hur ensam man är eller inte är. Jag gör inte det i alla fall. Och jag är allt annat än ensam. Självvalt ensam ibland. Självvalt ensam i väntan på någon som jag inte skulle känna mig ensam med. Självvalt ensam med mig själv.

Men aldrig ensam. Bara självvalt själv. Ensam fast i en bättre klang. 

Jag är själv.  



onsdag 26 oktober 2011

En sån där onsdag.

Idag är det en sån onsdag. En sån onsdag då man är ledig dagen efter. Och en sån där onsdag som bara känns så himla njutningsfull. 

Man arbetar lite. Sover lite middag. Tar en långdusch. Smörjer in hela kroppen i babyolja. Man vill inte ta på sig kläder någonsin eftersom man är så skimrande härlig. Sminkar sig lite extra. Tar på sig kläder ändå eftersom man inte kan äta middag naken. Eller kan och kan, men ska inte. 

Håret samarbetar. Sminket blir smakfullt. Kläderna sitter som dom ska. Det enda smycket i form av änglahalsbandet gör helhetsintrycket rättvisa.

Det är en sån onsdag. När allt bara klaffar. Hittills. 

tisdag 25 oktober 2011

Mando levererar!

Sjutton år och Danny

Jag har inte sett en enda minut av True talent, som går på 3an, i år. Mest för att jag nästintill aldrig tittar på TV, men även av andra anledningar (som att det räcker med ett musikprogram i veckan?). 

Men i söndags fick jag äran att se lite av detta program eftersom man annars inte fick någon hallonpaj. Och när dessa två tjejer gör denna låten så ville jag bara skicka ut hallonpajen genom fönstret och dansa på bordet. Fy farao så jäkla bra! Och vad är hon (den blonda), typ sjutton? Sjutton år och har Danny som sångcoach. Livet är fan bra orättvist ibland alltså. 
Sofia i duett med Viktoria.

I'll never let your head his the bed without my hand behind it.

I love the shape you take when crawling towards the pillowcase
You tell me where to go and
Though I might leave to find it
I'll never let your head hit the bed
Without my hand behind it.

(John Mayer - Your body is a wonderland)


Småsöt or not?

När jag sa att jag skulle tagga ner några kilo så ljög jag nog för mig själv. Eller inte ljög, men det var nog lite optimistiskt. Men jag vidhåller fortfarande att jag ska försöka!

Ikväll ska jag inte slava i köket. Inte storhandla. Inte betala räkningar och inte göra allt annat superseriöst som alltid måste göras. Ikväll ska jag gå ut och äta och njuta av att inte göra något seriöst alls. Jag ska göra mig lite sådär småsöt, och sen ska jag slå mig ner på en stol och bara låta serveringspersonalen sköta sitt hela kvällen.

Vad tror ni? Kommer jag och mina jättepåsar under ögonen undan med småsöt idag?

Tjuvtitt på dagens arbetsoutfit... Hett va? ;)

måndag 24 oktober 2011

Rubrik.

Dagen såg ut något typ såhär:

05.30 Vaknade. Var inte på gott humör.

06.00 Steg upp efter sex snoozningar.  


06.30 Körde till jobb som den latmask jag för tillfälligt är.

06.45-14.45 Jobbade arslet av mig. Eller något liknande. 

15.00 Handlade på citygross. Var optimistisk. Tänkte att det nog blev billigt. Det blev asdyrt. Tog bara fyra påsar. Hade behövt sex eller sju stycken. Tackade nej till fler påsar trots att jag fick dom gratis, för det här skulle fan gå. 

16.00 Fick bära upp en påse i taget eftersom dom var så överfulla.

17.30 Börjar laga köttbullar i bigarråstorlek i tomatsås med basilika och parmesanost enligt ett nytt spännande recept som jag hittat i en avancerad matlagningstidning (som jag snodde sist jag var hos doktorn).

17.31 Googlar vad en bigarrå är för något.

17.55 Tycker synd om den saten som står och river parmesanost på restaurangerna, om dom inte köper in färdigrivet.

18.30 Har ätit, diskat och gjort en matlåda till morgondagen. Slår mig ner i soffan för att betala räkningar och boka vårresan. 


Överlag en helt okej dag. Kunde varit lite mer action. Lite mer helikopterfärder, champagne i överflöd och så kunde frisyren ha varit lite snyggare. Men klart godkänt iallafall. 

 

söndag 23 oktober 2011

Om jag skulle gissa... Part two.

Och om jag skulle gissa hur det är, när man sedan fattat beslutet och står fast vid det. Så skulle jag gissa att det är precis såhär:

The only thing that keeps me awake is me knowing
There's no one here to break me or bring me down
And no one here to hurt me or fool around

I have no more time for you to hurt my feelings
Done enough to prove I'm all that I believe in
We are at the end no more stupid lies
I'm better off without you here by my side

So now there is no longer you and I

Om jag skulle gissa...

Om jag skulle gissa hur man känner sig, när man lever i ett förhållande som inte är ett bra förhållande. Om jag skulle gissa varför man inte går. Om jag skulle gissa vad det är som pågår inom en. Då skulle jag gissa att det är så här...

I've been crushed 
Beaten down
And I'm frozen to the ground
Like a fool I've trusted you
Still I'm hopelessly in love

I never thought that I would be this helpless
I can't believe I'm giving in for you
I've been crushed, I've had enough

Now I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me

Veckan som kommer...

Av olika skäl kommer jag denna veckan inte att planera in någon motion eller några möten. Jag har några sociala saker inplanerade, som inte är särskilt ansträngande. Utöver det har jag rensat veckan för att verkligen kunna ägna mig åt att tillfriskna i lugn och ro. 

Jag tänkte slå av lite på takten året ut i alla fall. Jag vilar ett av projekten och lägger lite mer tid på mysigare saker och vila. Jag känner att jag nog kan behöva det. Min kropp känner i alla fall att den behöver det, tydligen. Bakgrunden till det är inte enbart en halsfluss. Såå klen är jag inte. Men det har i ärlighetens namn varit fullt ös i år, och innan jag fick halsfluss tappade jag hår och blödde näsblod var, varannan dag sov dåligt och stressade mig igenom dagarna. Nu tänkte jag hinna njuta lite också. Låter inte det som en bra idé?  

Messy Mika

Idag vaknade jag nästintill utsövd efter ett godkänt antal timmar mellan lakanen i min underbara säng. Jag gick upp, motvilligt. Sedan bestämde jag mig för att börja dagen med gröt, för det gör ju andra hurtiga människor som jag känner till och avundas. Jag kokte gröt samtidigt som jag tittade på tv och brände fast cirka en centimeter gröt i botten på kastrullen. Sedan gick jag en promenad men det var mest svettigt och jävligt. Sedan gick jag förbi en av speglarna i lägenheten.

Vilket misstag.

Jag har snart varit sjuk i en vecka. Jag har mått riktigt risigt, om jag får säga det själv. Jag har sovit lite på nätterna och mycket i omgångar i soffan om dagarna. Jag har levt på nyponsoppa och bananer. Det har, förståeligt nog, inte lagts ner allt för mycket tid på mitt yttre. 

Det syns.

Eftersom bara anblicken av mig själv skrämde skiten ur mig, bestämde jag mig för att göra ett tappert försök att fixa situationen. Jag tvättade håret med toningsshampo, kletade på en ansiktsmask och skrubbade kroppen med någon asdyr peelingduschcreme som jag nog vågar titulera det mest onödiga köp jag någonsin gjort. Sedan tog jag mig en ny titt i spegeln.

Det tappra försöket räckte inte till.

Eftersom jag hade planer på att idag lämna både säng och lägenhet (herregud, jag minns knappt hur man gör) så fick jag använda mig av allt smink jag ägde i syfte att dölja ringarna kring ögonen, den gulbleka huden för att inte glömma en hel del klet till håret i ett försök att tämja den virvel som spontanuppstått när man legat ner på samma fläck sedan i tisdags.

Jag gjorde mitt bästa. Räckte det till? Jag vet inte. Men bättre än så här blir det bara inte idag. 




 

torsdag 20 oktober 2011

Hur jag skämde ut mig hos doktorn.

Okej, så jag fick kapitulera och söka vård för vad som nu pågick i min kropp. Mest för att jag hade vissa aningar, och att jag i så fall skulle behöva lite hjälp på traven för att befrias från denna koloni som helt oväntat bara flyttat in i min kropp.

Jag fick en supertrevlig doktor. Snygg var han till och med. Han började med att kräva ett urinprov, som jag inte kunde leverera. Bra start tycker ni inte? Så jag fortsatte med att be om ursäkt för det, och för att jag sökte för dessa "influensasymptom" (hög feber, magont, halsont och frossa). Då sa han, och jag är inte helt säker på om jag ska ta det som en komplimang eller inte:

Jag vet ju inte hur du ser ut i vanliga fall, men du ser ut att må väldigt risigt. 

Han tittade mig i halsen. "Vad jobbar du med?" "Jag är sjuksköterska" svarade jag. "Och du har inte lagt märke till dina halsmandlar i en spegel?". Well, vid en första anblick kanske vi kan konstatera att jag inte tillbringat helt för mycket tid i spegeln på sista tiden? Sen klämde lite över magen. "Du är öm över njurar och mjälte". Ja, och resten av hela kroppen... 

Och sen så säger han såhär: vi ska ta tre prover, antingen så har du halsfluss eller så har du körtelfeber och vi kan väl hoppas på det första för annars så sjukskriver jag dig ett tag.

Hoppas på det första. Hoppas på det första. Hoppas på det första. Hoppas på det första. 

För att ta reda på om jag hade halsfluss måste man ha en sån där bomullspinne ner i halsen som gottar runt sig lite. Vi kan väl säga så här, att någon bulimiker blir det aldrig av mig med de kräkreflexerna. Tre gånger fick vi göra om det. "Fäll ner tungan", "sträck ut tungan", "försök att gapa", "nu biter du på pinnen". Det är tur att man inte är vuxen ju, annars hade det där varit superpinsamt... Sedan stack han mig i fingret och skickade ut mig i väntrummet med ett "vad duktig du var". 

Med en solklar halsfluss skickades jag hem med penicillin och rådet att komma tillbaka om det inte läkt ut om tio dagar "för då kan det fortfarande vara körtelfeber". Nä, jag tror inte att jag gör det, jag tror att jag hellre dör än att sjukskrivas faktiskt.

Slutligen, eftersom ni hävdar att ni gillar bloggen bättre med bilder så vill jag inte snuva er på gotteriet! Friska halsmandlar är röda och normalstora, ja ni vet säkert hur ni ser ut i halsen. Mina halsmandlar är olika stora och syns på utsidan av halsen. De vita områdena är varproppar. Mysigt va? Vem vill hångla nu då?
 

onsdag 19 oktober 2011

How clean is your house?

Är för tillfälligt hemma från jobb (jag vet, mitt immunförsvar detta året måste gå till världshistorien) med en halsmandel som påminner om en tennisboll, hög feber och magont. Har därför ägnat hela min dag åt tv-tittande och konstaterat vilket underbart utbud tv-tablån bjuder på. Det ena är fan värre än det andra, och när man inte tror att det kan bli värre så zappar man över till "how clean is your house?".

I say no more.

Samtidigt som jag är äcklad så är jag fascinerad. Det krävs ju en viss typ av människa för att överge all form av civiliserat beteende till förmån för detta primitiva levnadssätt. 

Med det sagt så dömer jag ingen. Det fanns en tid i mitt liv när man hade kunnat äta på golvet här hemma, handdukarna var närmast nytvättade jämt och katterna knappt hann göra sina behov innan dom var nedspolade (behoven alltså, inte katterna...). Den tiden är förbi. Det är dock inte så att jag överträtt till the dark side. Däremot finns inte den tiden till längre att hålla efter här hemma som en hotellstäderska. Så man kan inte äta på golvet här längre, vilket kanske inte är hela världen eftersom de flesta i min umgängeskrets äter på bordet :) 

Och även om jag förstår att man inte alltid har tid att städa, så är det fan ingen ursäkt att bara släppa loss helt och hållet och låta sitt hem förfalla totalt. Ett riktmärke borde väl vara att man dammsuger en gång i veckan, man byter handdukar och tvättar typ en gång i veckan och man håller efter i kök och badrum för allt annat är ohygieniskt? Eller tycker ni att jag är helt ute och cyklar nu? Då borde ni också anmäla er till det programmet. Så var det med det.

Nu är det arga snickaren. I love it. Jag är helt lyrisk!

måndag 17 oktober 2011

Resor 2012.

Det slog mig precis att jag inte har en enda resa bokad nästa år. Vafan är det!? Så kan vi ju inte ha det?

Så, för att börja någonstans drar jag och Emse till Warszawa över min 25-årsdag. Vi ska bo fint, äta och dricka gott samt shoppa oss urfattiga. Och glömma bort att jag fyller år såklart. Men jag lovar att ha en smakfull diskret fest för mina vänner och något jippo för släkten ändå (har hört att jag måste).

Till sommaren funderar jag starkt på Sicilien, eller hur Jessica? ;)

Och till hösten/vintern kan jag tänka mig typ Dubai, Abu Dhabi, Bali eller Salalah. Mest för att Kanarieöarna och Egypten/Marocko/Tunisien inte lockar mig ett skvatt. Eller ja, inte bara därför. Det säger ju sig själv att man hellre åker till något spännande framför de andra alternativen.

Allt under förutsättningarna att min arbetssituation ser ut som den gör idag. Annars har jag något betydligt mer spännande på gång. Men man kan ju inte avslöja allt på en gång! Vi får ta det lite pö om pö. Så, med det sagt tycker jag att vi påbörjar nedräkningen... 125 dagar kvar till Warszawa!

Att gråta i kön på coop.

Igår var jag ledsen över en hel del alltså. Gråtledsen. Jag grät till tvn. Grät i telefonen. Grät i kön på coop.
Igår var jag ledsen över jag mådde så oförklarligt fysiskt dåligt.
Igår var jag ledsen över att jag hade så ont överallt.
Igår var jag ledsen för att Nellisen löper och hur jävla jobbigt det är.
Igår var jag ledsen över att jag för tillfälligt har alla biverkningar mina blodtryckstabletter kan erbjuda.

Idag är jag glad för att jag är frisk.
Idag är jag glad för min käke känns lite bättre, och allt det andra kommer att läka.
Idag är jag glad för att jag har allt jag behöver.
Idag är jag glad över att jag har en sådan underbar familj och fina vänner.
 Igår var jag ledsen över småsaker. Och idag är jag glad över stora saker. Det ska jag alltid komma ihåg! För det kunde lika gärna varit omvänt...  

söndag 16 oktober 2011

Veckan 42

Jag fuskade tyvärr lite i veckan som gick. Tiden fanns helt enkelt inte, och jag kan inte trolla. Så är det bara! Jag arbetar heltid, utöver det fixar jag med två tidskrävande projekt som kräver många möten och mycket tid. Och när jag inte lägger all min tid på jobb och projekt så måste jag lägga lite tid på mitt hem och katterna, annars borde jag inte ha skaffat djur. Sen så vill man gärna träffa familj och vänner med. Ja, ni förstår... 

Och även om jag har lovat mig själv att vara stenhård med att komma ut och röra på mig, så är det lätt att det prioriteras bort till förmån för allt annat. Illa är det i alla fall, främst för att jag har satsat på detta för att slippa den otroliga trötthet och orkeslöshet som höst och vinter medför. Men faktum kvarstår, jag motionerar inte för att korrigera min kropp, och funkar planeringen inte så gör den inte det. Det är inte meningen att detta ska vara ytterliggare ett stressmoment.

Kommande vecka är egentligen inget att hurra för egentligen. Men jag klämmer in två seriösare motionstillfällen och sedan kan jag förhoppningsvis i mån av tid lägga in ett lite mer spontant tillfälle till:

Måndag: Jobb
Tisdag: Jobb + möten.
Onsdag: Jobb
Torsdag: Jobb. Simma.
Fredag: Borta hela dagen på äventyr.
Lördag:
Söndag: Skogspromenad (ska du med Maria? =).

Rapport från gårdagen.

Alltså herregud, jag förstår inte vad som händer! Det känns som att jag blivit påkörd. Jag halvsitter i sängen med håret som gud glömde, blåmärken på revbenen (inte en susning...), ett klämt finger samt en bula på käken (återigen inte en aning...).

Och med det sagt så vill jag passa på att fastställa att allt detta inte beror på en kanonfylla. Jag dricker aldrig speciellt mycket, och blir nästan aldrig full. Jag tycker att det är opassande med en karatefylla i min ålder, för att vara helt ärlig. Nä, mina krigsskador beror nog tyvärr enbart på min samlade insats under gårdagens förfest och mitt deltagande på det överbefolkade dansgolvet på Hipp. Folk viftade ju värre än värst!

Ord är överflödiga, här har ni lite bilder:
Kvällens outfit.
Singstarkungarna!
Promenad med doggen, Mika (uggs).
Promenad med doggen, Paula (badtofflor).
 Outfitbyte under kvällen...


"You shoot me down, but I get up
I'm bulletproof, nothing to lose
Fire away, fire away"

lördag 15 oktober 2011

Kvällens outfit!

Lördag.

Jaha, lördag då... Eftersom jag (och jag erkänner det) försummat allt som inte handlar om jobb och projekt denna veckan ska jag idag ägna dagen åt att baka med min lillsyrra (någon måste ju lära henne) och kvällen åt att skaka rumpa med Paula all night long!

Som tema till kvällen kör vi make this dream the best I've ever known. 

Klädsel är ännu okänd, men känner ni mig rätt kommer det väl lite bilder under kvällen. Nattklubb är spikad, men för att undvika obehagliga överraskningar tänkte jag inte skriva ut det här. Ska ni ut insisterar jag dock på att ni hör av er!!

fredag 14 oktober 2011

Morgondagens naglar kirrade!

Äntligen fredag!

Alltså jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att min arbetsvecka är över! Nu väntar en helg fylld av nöje och kanske någon timmes sömn... En trevlig omväxling!

Kvällen tillbringas med trevligt sällskap, god mat och idol. Juryn sågar Linni vid fotknölarna. Jag hatar sånt! Mitt hjärta blöder för folk som gör bort sig. So what, hon tappade bort sig. Tre gånger också. Shit happens! Jag har gjort bort mig tio gånger minst på lika många minuter som hon hade på sig. Jag tycker att hon är söt dessutom, på ett lite oskyldigt sätt!

Och nej, den sista meningen betyder inte att jag swingar på det andra hållet. Jag är såld på män! All the way!

"Någon" trampade på skalen...

Är helt död efter denna veckan. Helt död.

torsdag 13 oktober 2011

Drar på konferens i Helsingborg! Wish me luck!

Konsten att samåka med ett pucko :)

Han: Kolla, där är en snut!
Jag: Jag kan känna igen en polis.
Han: Det är vad vi i folkmun kallar för "snutfitta".
Jag: Jag tror inte att det är vad dom kallas i folkmun, i folkmun kallas dom nog ändå för poliser.
Han: Jaja, men ändå, hatar inte du poliser?
Jag: Jag hatar inte folkgrupper i allmänhet. Speciellt inte yrkeskategorier, undantaget lapplisor.
Han: Alla poliser är ändå svin, det vet alla om.
Tystnad.
Han: Varför tror du att dom har antagningskrav till polisutbildningen egentligen? Det är ju bara för att dom ska se att man är svinig nog.

Ja, precis så är det nog.

onsdag 12 oktober 2011

Och så löste det sig!

Herregud alltså. Det måste vara något fel! Jag måste ha hoppat över något steg. 

Jag hämtade ut modemet. 

Åt. Drack. Fyllde på alla möjliga lagringsmöjligheter man har i kroppen. 

Och så packade jag upp detta modem.

Jag var förberedd som en marinflotta. Jag hade samtliga användaruppgifter tillgängliga. Manualer för allt möjligt. Telefonen i högsta hugg med telefonnumret till support förprogrammerat.

Och så satte jag i alla sladdarna. 

Och det funkade! Jag behövde inte göra om inställningarna. Jag behövde inte ringa en vän eller fråga publiken. Nada. Det löste sig. Enkelt och smidigt.

Jag är så glad att jag nästan dör!

Slaveriarbete på hög nivå.

Idag efter jobb körde jag i hundra knyck bort till mitt gamla jobb eftersom jag flörtat in mig att få lämna lite prover där som egentligen skall lämnas på labb i Lund. Väl framme informerade min fd kollega mig om att proverna ska tas på fastande mage (jag behöver kanske inte förtydliga att jag inte var fastande klockan fyra på eftermiddagen?)... Är jag en utmärkt sjuksköterska, eller är jag en utmärkt sjusköterska?

Hur som helst var det faktiskt inte hela världen för som den älskvärda dotter man är hade jag redan varit hemma om och hämtat morsans nycklar så att jag äntligen kunde lätta på mitt samvete och putsa hennes fönster. Ni ser, min mamma tillhör nämligen pygméefolket och når inte upp att vända sina fönster själv, så hon brukar använda mig som sitt slavfolk att vända fönsterna åt henne så putsar hon själv. Men eftersom jag har några miljoner gentjänster innestående skötte jag hela baletten idag. Alla som har fönster ut mot en hårt trafikerad väg vet därmed vilket slaveri jag ägnat mig åt den senaste timmen då. Okejdå... det var ju inte enbart min goda vilja som lockade hit mig, utan även illusionen att man skulle kunna äta någon glassbåt från frysen som morsan brukar ha hemma. Men glassbåtarna var slut (tack för det!) så jag fick enbart leva på min goda vilja och några flarn noblesse (nästa gång tycker jag inte att du ska köpa mörk choklad, mamma, mörk choklad är sådär) men det gick väl ann det med.

Nu ska jag dra och hämta ut mitt nya modem! Jag är alldeles till mig i trasorna! Hur lever folk utan denna "fluga"??

Är snart tillbaka som vanligt! Om installationen går som den ska såklart. Så förvänta er inga mirakel :)

tisdag 11 oktober 2011

Fortsättningen på min dag.

Efter att jag simmat några längder som utan tvekan hade kunnat kvalificera mig för landslaget drog jag med Y på en lunch på triangeln. Alla måste äta, right? Och där satt vi och pratade om livet, och lyckan och den bokklubb som jag upprättat för oss helt utan hennes kännedom... Den går till på så sätt att jag läser en jättebra bok och sedan tvingar jag henne att också läsa den.

Sedan gick vi ut och in ur några butiker. Jag köpte något. Mest för att jag måste, och sedan så var det bra med det. Y köpte inget, för hon har något som kallas självbehärskning.

Nu sitter jag och väntar på mitt 15.00 möte. Tror ni att det börjar innan jag smälter bort i min vinterjacks? Jag tror inte.

Klockan är bara elva och jag är nytränad. En ledig dag!

måndag 10 oktober 2011

När tålamodet inte räcker till...

I lördags kväll dog mitt internet. Eller ja, dog och dog, det la av för att bredbandet dog. Av denna mycket intressanta mening kan ni kanske utläsa varför blogguppdateringarna suger? När jag under telefontid ringde supporten för att kräva till mig ett nytt bredband eller modem eller vad nu alla nördarna kallade det fick jag följande mening presenterad för mig:

Okej, nu ska vi börja från början... Har du prövat att trycka av och på on/off-knappen?

Really? Nej, jag är inte utvecklingsstörd och ja, jag har prövat allt utom att slänga ut plastskitet från balkongen. Nåväl, efter ett hemskt pms-utbrott som innehöll tårar och hot ska jag ha ett nytt bredband på tisdag eller onsdag annars ska någon få sota.

Tills dess bloggar jag från mobilen och dom uppdateringarna blir inte särskilt långa och innehållsrika ska jag säga er. Det är kanske lika bra det! Jag kanske inte ska utgå ifrån att ni tycker att mitt liv är lika intressant som jag gör.

Puss på er i alla fall!

söndag 9 oktober 2011

Vecka 41

Kommande vecka blir ingen vacker syn. Kommande vecka får bli en vecka i form av tid, motionsmässigt. Men tanken är väl nått sånt här:

Vecka 41
Måndag: Jobb 07-18
Tisdag: Simma förmiddag + Möte 15.00 + Tvätta 16-20
Onsdag: Jobb 07-16
Torsdag: Jobb 07-15 + Hamnpromenad + Konferens i Helsingborg 19.00    
Fredag: Jobb 07-18
Lördag: Bokskogen/fritt
Söndag: Fritt/Bokskogen

Min vackra blombukett!

lördag 8 oktober 2011

Väldigt exklusivt!

Jag tror på att ha mål här i livet. Personliga, karriärmässiga och alla andra typer av mål. Det är dock en ganska ny grej för mig, eftersom jag tidigare mest haft önskemål nöjt mig med det. Problemet med den taktiken är att jag många gånger låtit resultatet vara upp till någon annan än mig själv. Man styr inte över allt, det är inte det jag säger. Men det man har möjlighet att påverka själv är det ju en viss fördel att man har kännedom om, för att öka möjligheterna till ett lyckat resultat. 

Att sätta upp mål för sig själv är ett förfärligt enkelt sätt för dig att tydliggöra vad du vill ha och drömmer om. Långsiktiga mål är bra, men det är även dom de flesta av oss har ganska klart för sig. På vägen dit behövs lite mindre mål, exempelvis vecko/månad/års-mål. 

Jag började år 2011 ganska trasig, med ganska enkla mål. Jag ville fokusera på mig själv, göra om min lägenhet, börja spara, köpa en bil med mera. Och så ville jag desperat till Rom. Och så gjorde jag allt det där, och lite till. Och jag tror, och det är möjligt att jag inbillar mig men, att dessa små mål gjorde att jag tog mig lite längre än vad jag hade gjort utan dom!

Fördelen med att börja sätta upp mål för mitt 2012 är att jag påbörjar det året med helt nya förutsättningar! Så, väldigt exklusivt presenterar jag härmed mina mål för 2012:

/M. Tror att det kommer att bli ett väldigt spännande år!

Det gäller att vara ute i god tid eller hur?

Min önskelista 2011.

Kära tomten! 
Finner du inte något lämpligt ur listan nedan så är jag hellre utan. Jag är redan bortskämd med nästan allt jag behöver!

1. 
Att Y blir frisk så fort som möjligt!
2. 
Fred på jorden. 
3. 
Personlig almanacka.
(Mamma, jag har min färdiga version av den jag vill ha på mailen om du skulle känna dig träffad...)  
 
4.
I år har jag dessutom bestämt mig för att jag inte vill ha pengar. Alla former av kontanter vill jag hellre ha/kommer själv att placera i min aktiedepå som oavkortat ska gå till ett välgörenhetsprojekt jag planerar!
5. 
Moroccan oil till håret.
6. 
Doftljuset från Mika's i Simrishamn (Wish it. Dream it. Do it!) eller något annat av deras budskapsljus.
7. 
Presentkort på någon av behandlingarna på Gilda-skolan.
8. 
En ljusrosa sidenpyjamas.
9. 
En lång, enkel silverlänk som jag kan ha mina berlocker i.

10.  
Ett nytt täcke (vill själv vara med och välja ut).

Puss & Kram
Mika
 

fredag 7 oktober 2011

Om någon undrar vad jag gör denna spännande fredagskväll, dan före jobbhelg...

I can't tell you something that aint real.

I'd love to forgive and forget
So I'll try to put all this behind us
Just know that my arms are wide open
The older I get the more than I know
 
Well it's time to let this go...

Ledsen. Orolig. Upprörd. Stressad. Oälskad. Härdad. Oförsiktig. Arg. Besviken. Sliten. Lurad.


Det var jag då.

Glad. Lycklig. Harmonisk. Lättad. Älskad. Duktig. Vacker. Effektiv. Rolig. Förväntansfull.

Det är jag idag.

torsdag 6 oktober 2011

I knew it!

Det måste gå.

Jag har svårt att hinna med det jag ska. Jag ligger ständigt back. Min tid räcker aldrig till. Jag har ständigt dåligt samvete. Mitt dygn saknar i snitt tio timmar.

Jag vet allt detta, men jag kör på ändå. Det måste gå. Jag måste göra allt. Jag kan inte kompromissa med min arbetstid, jag kan inte lägga ner något projekt i nuläget, jag kan inte skita i att läsa en internutbildning som jag behöver utanför arbetstid, jag kan inte försumma mitt hem och min hälsa och jag tänker inte kompromissa med mitt sociala liv även om det oftast är det som får lida.

Det måste gå. Jag har inget val.

tisdag 4 oktober 2011

Ofokuserat. Omotiverat. Oambitiöst.

Jag är verkligen, verkligen jättetrött. Gnällig med för den delen. Men det kanske ni märker. Jag borde i vanlig ordning göra en hel del andra saker än att sitta här och häcka framför bloggen. Men jag kan bara inte engagera mig i det. Det är så himla illa. Så ofokuserat. Men jag bryr mig inte.

Jag skulle lagat mat. Men jag åt ute.
Jag skulle sorterat tvätt. Men jag såg en film istället.
Jag skulle bäddat rent. Men jag sköt upp det.
Jag skulle planera morgondagen. Men jag gick och la mig istället.

Ofokuserat. Omotiverat. Oambitiöst.

Men jag är trött.

Gonatt.

Tio saker...

... jag älskar med att lämna stan till förmån för Simrishamn med omnejd. 

1. Berit. Jag har aldrig träffat en snällare, mer godhjärtad och generös människa i hela mitt liv! För mig som totalt saknar biologiska far- och morföräldrar har hon axlat rollen som min extraversion av detta med perfektionism. Man behöver inga biologiska far- och morföräldrar när man har Berit. Hon täcker fyra roller på ett ögonblick. Sen är det såklart en bonus att vi delar (världens bästa och) samma födelsedag.

2. All annan form av extrasläkt jag har i Simrishamn. Alla minnen jag bär med mig från mina somrar hos er. Många av mitt livs lyckligaste stunder har varit med er!

3. Att det krävs ett kliv utanför dörren på morgonen för att uppleva det här:
4. Att man kan hämta in lite ved och i en handvändning få uppleva den totala mysfaktorn som den här innebär:

5. Att man kan strosa runt här och njuta av båtar, fiskareliv och en härlig utsikt:
6. Att det finns en butik fylld av fantastiska saker från golv till tak, som dessutom delar mitt smeknamn Mikas. Idag förälskade jag mig i detta ljus som jag tänkte önska mig i julklapp:
7. Att Berit har en liten luddig pall i badrummet där man kan slå sig ner framför spegeln och fixa till sig. Det är lyxigt som bara den!
8. Att man hemma hos Berit lite överallt, när som helst, kan snubbla över stenåldersminnen:

Eller hur Gunilla (HA HA HA):
 9. Att när jag går och lägger mig sitter Berit fortfarande uppe (för hon har inte sömnvanor som en bebis) och när jag påtalar från övervåningen att hon nog har råttor går hon lugnt och sansat upp för trappan och frågar vad jag sa...
Jag: Jag sa att jag tror att du har råttor. På vinden. Det låter så.
Berit: Jag har ingen vind.
Jag: Nehej, då är det nog inte råttor på vinden i alla fall :)
Berit: Nej, det är fåglar som står och pickar i mossan på taket.
Jag: Vilken tur, för jag hade föreställt mig en jätteråtta som eventuellt skulle komma och lägga sig här i sängen hos mig sen...

10. Det totala lugnet som sprider sig i mig bara genom att jag kliver ur bilen och befinner mig på österlen-mark! Här nere känns det som att stress är en mycket ovälkommen känsla, till skillnad från Malmö där man blir utrotad om man inte stressar sig fram igenom livet. Jag älskar att det tar tio minuter att gå igenom stan, att folk är så förfärligt vänliga och att det inte finns något som kallas betalparkering i hela stan! 
 
/M. Har lovat att köpa Berits hus när hon är redo.