Tio saker...

... jag älskar med att lämna stan till förmån för Simrishamn med omnejd. 

1. Berit. Jag har aldrig träffat en snällare, mer godhjärtad och generös människa i hela mitt liv! För mig som totalt saknar biologiska far- och morföräldrar har hon axlat rollen som min extraversion av detta med perfektionism. Man behöver inga biologiska far- och morföräldrar när man har Berit. Hon täcker fyra roller på ett ögonblick. Sen är det såklart en bonus att vi delar (världens bästa och) samma födelsedag.

2. All annan form av extrasläkt jag har i Simrishamn. Alla minnen jag bär med mig från mina somrar hos er. Många av mitt livs lyckligaste stunder har varit med er!

3. Att det krävs ett kliv utanför dörren på morgonen för att uppleva det här:

4. Att man kan hämta in lite ved och i en handvändning få uppleva den totala mysfaktorn som den här innebär:

5. Att man kan strosa runt här och njuta av båtar, fiskareliv och en härlig utsikt:

6. Att det finns en butik fylld av fantastiska saker från golv till tak, som dessutom delar mitt smeknamn Mikas. Idag förälskade jag mig i detta ljus som jag tänkte önska mig i julklapp:

7. Att Berit har en liten luddig pall i badrummet där man kan slå sig ner framför spegeln och fixa till sig. Det är lyxigt som bara den!

8. Att man hemma hos Berit lite överallt, när som helst, kan snubbla över stenåldersminnen:

Eller hur Gunilla (HA HA HA):

 9. Att när jag går och lägger mig sitter Berit fortfarande uppe (för hon har inte sömnvanor som en bebis) och när jag påtalar från övervåningen att hon nog har råttor går hon lugnt och sansat upp för trappan och frågar vad jag sa...

Jag: Jag sa att jag tror att du har råttor. På vinden. Det låter så.

Berit: Jag har ingen vind.

Jag: Nehej, då är det nog inte råttor på vinden i alla fall :)

Berit: Nej, det är fåglar som står och pickar i mossan på taket.

Jag: Vilken tur, för jag hade föreställt mig en jätteråtta som eventuellt skulle komma och lägga sig här i sängen hos mig sen...

10. Det totala lugnet som sprider sig i mig bara genom att jag kliver ur bilen och befinner mig på österlen-mark! Här nere känns det som att stress är en mycket ovälkommen känsla, till skillnad från Malmö där man blir utrotad om man inte stressar sig fram igenom livet. Jag älskar att det tar tio minuter att gå igenom stan, att folk är så förfärligt vänliga och att det inte finns något som kallas betalparkering i hela stan! 

 

/M. Har lovat att köpa Berits hus när hon är redo.