Lyxfällan light

Såg lyxfällan innan idag. Det gav som vanligt upphov till en hel timmes raseriutbrott och ångest över vilka människor det finns. Dom pratade om saker dom inte kan leva utan. Egentligen är det ju i stort sett bara ett antal utvalda organ man inte kan leva utan, men visst, jag förstår grejen. Har ju själv skaffat mig en del dyra vardagsvanor, såna där som man inte kan leva utan.

Har förälskat mig i OPIs nagellack med smarta, sexiga namn. Påminner om vilket nagellack som helst, förutom att dom kostar hundrafemtio kronor mer. Måste ha. Såklart.

Äter bara tårta från Hollandia. Vill inte att mina framtida åderförkalkningar ska bestå av billig frystårta. Fyrtiofem kronor biten betalar man för ungefär tre minuters intensiv njutning. Värt varenda krona.

Är för fin för vanligt balsam. Gör därför hårinpackning varje gång jag duschar. Mest för att jag inte kan slita mig från känslan som uppstår efteråt när man slipper ha en gråtfest för varje hårborsttag man drar genom en miljon kluvna hårtoppar, men även för att man tydligen ska göra det minst en gång i veckan och jag har ett par hundra veckor att ta igen då.

Är även för fin för att slinga mitt eget hår. Skulle kunna betala femtonhundra bara för den där hårtvätten dom bjuder på.

Äger inte ett enda doftljus under trehundra kronor. Skulle kunna köpa en mindre lyxyacht med mitt nuvarande innehav.

Och just det ja, efter en triologi av tantsnusk på engelska, är jag nu även för fin för missionären och skeden. Och min älskare ska vara stormrik och äga en egen helikopter.