A love affair

Påtal om rubriken, så tänkte jag berätta lite om min längsta kärleksaffär någonsin... Den jag har med musiken. Ta mig inte fel nu, jag kan verkligen inte sjunga (inte ens i duschen)! Jag har spelat piano men kan fortfarande inte läsa en not, och det tog mig en evighet att lära mig spela trummor på musiken i skolan. Blockflöjt är jag en jävel på, men det kan väl i och för sig en tränad apa också behärska. Jag kan stampa i takt om jag har tur, that's about it. Min kärleksaffär med musiken pågår helt och hållet på ett auditivt plan!

Den här kärleksaffären började när jag låg i mammas mage, och hon varje kväll dansade med mig till olika låtar vilket fick mig att ligga helt stilla. Jag har alltid varit en sån som måste lyssna på texten, får skylla på det ;) När jag växte upp med min mamma fick jag lära mig konsten att rocka loss till 80-talsmusik utan att hoppa, för då repade stiftet LP-skivorna... Shit vad länge jag har levt!
 När jag blev tonåring och hatade mamma och livet, så stängde jag in mig i mitt rum och lyssnade på CD-skivor tills grannarna skrev till hyresvärden och klagade. Sedan fick jag ett par hörlurar. Hörlurarnas sladd räckte dock inte till när jag skulle hoppa upp och ner i sängen samtidigt så det blev en kortvarig lösning till mina grannars stora glädje.

Än idag, när jag har min egna lägenhet och mina alldeles egna grannar att stå till svars för, finns det inget bättre än att sätta igång en bra låt och dra igång volymen. Det är terapi på hög nivå för mig!

För att bjuda på lite godbitar:

• Megafavoriten när jag växte upp (mamma lovade mig att jag skulle få LPn med mig när jag flyttade, bara hon slapp den): Chips - Having a party.
• Strax innan jag blev tonåring: Queen - Somebody to love.
• Strax efter jag blev tonåring: Eminem - blandade låtar, gärna så hatiskt som möjligt.
• I slutet av tonåren: R Kelly - The worlds greatest (storhetsvansinne deluxe).
• På en bilsemester med Carola: Meat loaf - I would do anything for love.
• När jag bestämde mig för att min gymnasiekärlek var en riktig skit: Beyonce - Irreplaceble.
• Efter en omtumlande sjukhusvistelse när allting ställdes på sin spets: The fray - Over my head.
• Jag möter min första, sanna kärlek: Stephen speaks - Out of my league.
• En blöt utekväll som börjar på White, för att sedan gå till Slagt och för att slutligen avslutas på KB (inga kommentarer): Maskinen - Segertåget.
• Idag: Rasmus Seebach - albumet rakt igenom.

Låtarna må skifta. Artisterna likaså. Men utan musik klarar jag mig aldrig.