Vi kan börja med att säga så här - resan till Rom var ingen slump. Från början (säg för ett år sedan?) fantiserade jag om en romantisk resa med min fd kärlek, för att han var helt underbar att resa med. Efter det beslutade jag mig för att åka med mamma - det var längesedan vi var någonstans tillsammans. Men efter det att mamma, (av olyckliga) skäl inte kunnat följa med bestämde jag mig för att fullfölja resan ensam! Det var en resekompis jag aldrig tidigare provat på - och det var väl värt ett försök iallafall? Nu tänker ni som aldrig rest ensamma en massa konstiga tankar om mig, och det är helt okej. Några av dom är säkert sanna, och resten säger mer om er själva än vad dom säger om mig.
I fredags började jag alltså min weekend med att stiga upp en bit över fem på morgonen och locka håret... Sjukt normalt va? Men vad gör man inte för att infria lite glamour i sitt liv?
På Kastrup checkade jag in och meddelade stolt att jag reser ensam, varpå kvinnan tittade på mig och undrade om jag på något sätt kände mig unik för det? Här fick man minsann inga självständighetspoäng utdelade alltså. Säkerhetskontrollen gick konstigt nog bra för mig (fastnar alltid i den jäkla bågen för en eller annan anledning) och mindre bra för väskan som inte gick igenom. Säkerhetsmannen frågade om han fick titta i den (precis som att jag skulle få passera om jag sa nej?) och konstaterade med glimten i ögat att "du lever ett mycket hälsosamt liv" baserat på hur mycket godis jag öst ner.
På Kastrup missade jag nästan frukosten eftersom jag var sjukt upptagen med att shoppa smycken, nagellack och parfym. Flygresan gick hur bra som helst, det visar sig att jag både kan lyfta och landa utan att hålla någon i handen. Och så fick jag sitta brevid någon höjdare som tydligen inte hade råd med tandborste. Men det var okej.
Hela resan läste jag denna!
Jag landade, hoppade in i min förbeställda transport och meddelade även chauffören att "I travel on my own" som besvarade det med något i stil med "only weak women have never traveled on their own". Yes, tänkte jag, han tycker iallafall att jag var värd ett par självständighetspoäng. Vi pratade om hans liv, om att han haft ett välbetalt jobb förr men slutat på det när hans fru födde honom en tredje dotter som var förlamad från benen och neråt. Han pekade, tutade, visade mig saker hela vägen in till Rom. Och jag bara njöt och konstaterade att en bättre chaufför kunde jag knappast fått!
Att jag rest ensam är dock en sanning med modifikation. Under hela min resa har jag mer eller mindre haft sällskap och hjälp av Jessica som gjort denna resan oförglömlig! Bara få stunder har jag gjort saker på egen hand, och då har det varit sådana storslagna upplevelser som Peterskyrkan/Vatikanen och Colosseum vilket varken kräver sällskap eller hjälp för att beundra i timmar.
När jag anlänt till mitt fina hotell hann jag endast byta om och konstatera att sängen var ljuvlig innan jag satt på metron till Vatikanstaten. Där upplevde jag detta:
Peterskrykan
Utsikten över Vatikanen från kyrkan:
Efter det fick jag nöjet att avnjuta en nästintill rå hot dog för det blygsamma priset av femtio kronor (hunger är en kontrollerande känsla) och lite shopping på en riktigt härlig shoppinggata!
Från korv och shopping blev det rätt in i sängen på hotellrummet där en lång powernap avverkades och sedan var det dags att möta upp Jessica för en middag. Det blev ljuvliga bruschettas, en ordentlig stek och vin i det oändliga.
Jag hade på mig detta:
Efter en förfärligt stor och ohanterlig italiensk chokladglass hade jag choklad på byxorna, fyra ställen på tröjan, ena tån (!) och i ansiktet. Note to self: jätteglass först, vin sedan.
Efter glassen gick vi vidare till Campo de Fiori som påminner om lilla torg fast bättre vin och ändå inte jämförtbart. Någongång framåt småtimmarna befann jag mig i hotellhissen med följande sms från lillmamsen (Jessan):
J: "Hur går det??"
Jag: "Super, jag är hemma nu :)"
J: "Åhh vad skönt att höra, då kan jag andas ut"
Haha.
Lördag bestämde vi oss för en något senare sammankomst för att vissa (jag) önskade att få vila ut lite, men då hade vissa (jag) redan varit iväg och sett detta:
Skymtar ni vad jag gör?
Helt magnifikt. Helt ofattbart. Sån här historia går inte att beskriva...
Vädret var uselt, om man får säga så, men humöret ändå på topp. Vi började lördagssammankomsten med en riktig, Italiensk, ljuvlig pizza på denna mysiga restaurang:
Vilket följdes av shopping, samt dessa obligatoriska monument man måste avverka i Rom:
En regnig spanska trappan
Fontana di Trevi
Pantheon
En del av dagens shopping
Och sedan tog Jessica mig det närmsta jag någonsin kommit och kommer att komma himmeln:
Glass gjord på mousse! Åhh!
Efter dagens shopping och sightseeing, obligatorisk powernap för att sedan tillbringa 45 minuter i min lyxiga dusch och sedan möta upp Jessan för vin, bruschetta och risotto samt Rom by night:
Piazza Venezia
Söndagen kickstartades med utcheckning och hotellfrukost när den är som bäst:
Och sedan marknad i ottan! Bara på en sådan marknad får man trosor och örhängen för en euro, och sedan tre par (!) ballerinaskor för arton euro. Vi lyckades, efter några timmar där, att bli de första restaurangkunderna någonsin att äta lunch i Rom när vi kl 11 slog oss ner för en pasta bakom Pantheon. Sedan strosade vi avslappnat runt i Rom lite:
Spanska trappan i bättre väder.
Himmeln var ljuvlig!
Piazza del Popolo
Piazza Navona
Fina, fina Jessica! :D
Dom har mycket coolare glassmaker i Rom...
Vi fikade. Gick runt lite till. Fikade. Satte oss vid en fontän. Fikade. Ingen stress, ingen oro och inga måsten. Genuin avslappning...
Rätt vad det var satt man på planet hem. Olycklig till tusen, men ändå glad att komma hem till sina monster och livet här hemma.
Jag drömmer redan om att åka tillbaka... Denna resan tar sig definitivt till topp tre - till största del tack vare en fantastiskt (inte så påläst) guide! ;) Vi laddar om för sommaräventyr nu va?
17 veckor kvar till nästa resa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar