Yes or no.
In or out.
Up or down.
Live or die.
Hero or coward.
Fight or give in.
När du klev in i mitt liv satt jag på lilla torg och delade en flaska vin med en efterlängtad vän. Det tog ett tag för mig att upptäcka dig, jag var så inne i något helt annat. Men sedan vände jag mig mot dig, och förlorade mig i ett långt samtal om allt och ingenting. Mest om att du inte dög åt mig. Du var berusad på dryck, och jag på livet. Det var augusti och jag hade aldrig mått så bra i hela mitt liv.
Sensommaren var het, men vår sommarflört hade aldrig kunnat komma olämpligare. Tvåtusenelva handlade allt om att hitta sig själv. Mig själv. Jag levde en dag i taget och ingen dag var den andra lik. Ena dagen kunde jag knappt andas utan sällskap, för att nästa dag ha ett ensamhetsbehov stort som universum. Jag kunde vara het som lava, för att dagen efter vara kall som is. Jag kunde aldrig bestämma mig. Min ombytlighet måste ha bjudit dig på en berg-och-dalbana-upplevelse genom hela mitt känsloregister.
Jag var allt eller inget. Du var lite i taget. Jag var etthundranittio rakt igenom livet. Du var trettio och kör sakta. Jag var analyserande. Du var djup som en vattenpöl. Jag var ett vrak. Du var stabil som ett berg. Jag hade precis lärt känna mig själv. Du hade ett försprång med din relation till dig själv. Du var "don't believe a word". Jag var bara ord. Du kunde lira gitarr. Jag kunde knappt knyta skorna. Du kunde blanda drinkar. Jag kunde på sin höjd få till en anständig vodka red bull. Jag var Melissa Horn. Du var Guns N' Roses. Vi var totalt i ofas med varandra. Motpoler. Och ändå drabbade vi samman gång på gång.
Jag är inte förförd med smicker och tomma ord. Jag är förlorad i engagemang och infriade löften. Att vara med dig är den självklaraste saken i världen. Jag minns inte längre nätterna jag sov utan dig. Jag har glömt hur det är att somna utan dina armar runt om min kropp.
Jag har glömt hur det var att inte älska dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar