Till min Emelie

So you tried, to believe in the castle made of sand
When it falls to the sea and your feet can’t find dry land
Reach for my hand.

 

 Love u darling!

Vår låt ;)

Någon som fattat grejen med min tatuering...

Jäkligt fint skrivet. Tack för det!

Dagens malmöfestival.

När jag slutade idag kom Emse på den briljanta idéen att vi skulle dra upp till Malmöfestivalen och käka! Sjukt bra idé för övrigt... Det blev:

 Schewapschichi 

(eller Cavapci eller vad dom nu kallar skiten). 

Sen provade jag och Emse huvudbonader:

Efter den helveteskalla sommarkvällen på malmöfestivalen drog vi hem till Milos och spanade in hans snygga lägenhet och snackade kast med kräk, bajs och stringbikinis. En toppenkväll med andra ord!

/M. Har äntligen semester!

Kvällens meddelande.

"Du rubbar mina cirklar, skövlar och förstör,

du ger mej ingen ro och jag älskar det du gör..."

Skönt med fler fans av "Tess". 

Livet är inte så långt som det verkar.

Jag funderade på att skriva ett riktigt predikande blogginlägg idag, om hur kort livet är och hur viktigt det är att leva det fullt ut och jada jada. Men eftersom ingen ändå bryr sig, och jag definitivt skiter blanka fan i hur andra vill slösa bort sina liv säger jag bara en sak...

En av mina patienter dog i början av veckan. Plötsligt. Patienten satte sig ner i sitt kök mitt emot personen patienten varit gift med sedan livet började typ, drog ett sista andetag och dog. Plötsligt. 

Det, mina vänner, är hur kort livet är.

Min post.

Alltså jag ställer mig jäkligt frågande till detta enorma inflöde av post som dagligen drabbar min brevlåda. Vad fasiken är det som pågår? Jag får mer post än ett multinationellt företag. Helt ärligt. Min brevbärare måste vara utbränd, min brevlåda är nog helt slut och brevsprättaren har jag fått kassera. Något sånt.

Jag får rätt mycket reklam. Det får jag. Trots att jag har "ingen reklam" med stora bokstäver på dörren. Men det här är adresserad reklam, och när det kommer till den får jag faktiskt skylla mig själv. Jag är med i helt för många klubbar. Men när dom frågar mig i butiken om jag vill bli medlem har jag helt enkelt bara inte hjärta att säga nej. Så tragiskt är det. Så jag får leva med det. Och det gör jag.

Sen får jag fruktansvärt mycket räkningar. Oförtjänt mycket om jag ska vara helt ärlig. Om det ska vara ett jämlikt samhälle så tycker jag att mina räkningar borde minskas kraftigt. Alternativt tycker jag att inkomsten borde öka. För jag skulle tycka att det var rättvist borde jag ungefär tjäna fem gånger så mycket som jag gör. Det hade varit perfekt! Måste komma ihåg att söka lite fler jobb där man gör det...

Slutligen får jag en hel del material som jag beställer. Typ tidningar och så. Som jag aldrig hinner läsa, så nu har jag en sån jättehög igen som jag har lite då och då. Det tar mig ungefär en hel arbetsdag (som jag lätt borde avlönas för) att ta mig igenom och sen kräver det en mindre flyttfirma för att forsla ner all nedhuggen regnskog till soptunnan. 

Det var dagens oehört (o)viktiga inlägg. Over and out.  

Det är en sån där "once in a lifetime-grej" jag planerar...