Jag menar det verkligen! För det första så har jag en katt som faktiskt tycker om den smärtstillande medicinen jag annars hade varit tvungen att tvinga i henne...
För det andra har jag en underbar mor som har möjlighet att vara barnvakt så att jag kan arbeta hela dagarna och till och med hinna med en dusch.
För det tredje så har jag en underbar faster som sköter mina inköp.
För det fjärde så har jag underbara vänner som hjälper mig att hämta och lämna lillan på diverse veterinärbesök, sitter vakt så att jag kan uträtta lite ärende och bara finns här så att jag kan få lite avlastning.
Vad har jag gjort för att förtjäna er?
Och för er som tror att jag pjoskar med mina katter... Så är inte fallet! Men jag har en katt som inte kan ta sig fram, som inte kan gå på toaletten själv, som måste vaktas var hon än är så att hon inte hoppar upp/ner från något som kan försätta det skadade benet ur läget, som absolut inte får slicka på förbandet som sitter över morfinplåstret eftersom hon kan bli allvarligt sjuk av det... och detta gäller dygnet runt. Sa jag att det var en katt? Hur många här vet att katter gör precis vafan dom vill? Då förstår ni varför jag sover max en timme i sträck per natt.
Men allvar, vem behöver sömn? Är inte det lite väl överskattat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar