Nellisen bryter benet...

Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade en lång to-do-list att avverka, men efter att jag hämtat mitt köksbord ville ödet (tror inte på ödet, men finns inget bättre ord att använda) som jag...

När jag röjde i köket drog katterna igång en vanlig lekstund och jag sprang i vanlig ordning runt efter dom och "ta det lite lugnt med Nellisen, Torres", "akta lampan Nellisen", "ähhe för helvete, nu lugnar ni ner er innan ni blir kinamat" osv... Ända tills resten av världen stannar upp. Man hör en smäll, man hör Nellisen skrika, och skrika och skrika och Torres som står och gnäller. Jag far ut i vardagsrummet eftersom jag tror att dom bråkar för att se Nellisen ligga och kräla och Torres som står och slickar henne på ryggen. Det krävs ingen större hjärnkapacitet för att se henne, stolen som har tippat och konstatera att något är jävligt fel!

När man bär upp henne i famnen så skriker hon, spinner och slickar en samtidigt. Torres springer runt om en som en osalig ande. Hon kan inte stötta på bakbenet, utan faller direkt när hon försöker att stå upp. När vi fått tag på skjuts bär det rätt ner i bilen och direkt in till djursjukhuset som tar hand om mitt lilla hjärta som riktiga änglar. Direkt när vi får komma in söver de ner henne och sen följer en rad undersökningar för att konstatera ett komplicerat benbrott som inte opereras på djursjukhuset. Så imorgon blir det till att ta ut en välspenderad semesterdag (skulle ta ut hela min årsranson om det var det som krävdes, det är inte så jag menar) och ta henne till en av få djurkirurger i landet som tar hand om denna typen av frakturer och så är det bara att hoppas att operationen lyckas!

Fröken med ett förband över morfinplåstret, ett förband över den venösa infarten som hon får dropp och sövs igenom och ett förband över skenan som ska stabilisera frakturen till morgondagens operation.

Och till er som läst bloggen de senaste dagarna och har koll på att denna veckan inte varit superball för mig kan jag nu meddela att allt sånt är totalt oviktigt! Anledningen till att veckan varit sådär är för att jag tappat perspektivet något på vad som är viktigt och vad som faktiskt inte är det, och det goda som kommit ur dagens olycka är att jag nu har full koll på vad jag ska fokusera på igen. Och just nu är det först och främst att min lilltjej mår bra och blir helt återställd!