Update

Idag hade det verkligen varit lättare att vara två om allt! Två om oron, två om att ge lilltjejen medicin och två om att passa henne så hon inte gör den långa listan av saker hon inte får göra just nu. Även om jag tror att jag lider mer än vad hon gör, så gör det så ont i mig att se henne försöka gå på lådan och vilken katastrof det blir av det... Det viktigaste är att hon blir bra! Det är där all min fokus ligger. Sedan har jag tagit chansen och ägnat mig lite åt lilleman, honom ska vi inte heller glömma. Han har varken ätit, druckit eller varit på toaletten när Nellisen varit iväg - är inte det äkta kärlek!?


Även om det känns sådär just nu, så om mindre än tre veckor är jag här:

Och i slutet av sommaren är jag här:

Och just nu sitter jag och kollar på om man inte skulle kunna vara här någon gång under hösten?