Det är väl sanning vi ska snacka här?

Jag har alltid sett mig själv som en någorlunda skärpt människa. Jag har en högskoleutbildning, jag hade 19,6 i snitt på gymnasiet, jag försörjer mig själv och beter mig i övervägande fall som en vuxen människa. Trots det inser jag att jag nog inte är så smart som jag tror...

Mina geografiska kunskaper är exempelvis bortom all räddning. Jag kan liksom orientera mig någorlunda övergripande på en karta. Jag kan världsdelarna och det jag anser vara grundläggande. Jag vet var Malmö, Göteborg och Stockholm ligger. Några städer till kan jag allt. Men be mig att peka ut Jönköping och jag är förlorad! Jag kommer dessutom eventuellt att tro att du menar Lidköping eller Linköping. Som jag för övrigt inte heller kan peka ut. Låter det som att jag geografiskt sett befinner mig på en vuxen nivå? Nej, kära någon! Hur ska mina barn klara sig? Mamma kan inte hjälpa till med geografiläxan!

Vidare är det ingen överdrift att säga att jag inte borde få ha rösträtt, eftersom jag mycket väl skulle kunna säga att jag är en form av en "trendväljare". Jag kan naivt nog svälja ett partis ståndpunkt i en enda fråga och utifrån det ge partiet min röst att föra min talan i samtliga andra åsikter som jag har (som jag inte ens vet vad partiet anser om dessa), eller ännu värre, sympatisera med partiledaren utifrån hur denna klär och för sig. Det är riktigt skamligt att jag inte är bättre påläst i en fråga som rör hela min existens, och det vorre nog önskvärt att jag snarast åtgärdar denna okunskap om jag överhuvudtaget ska ge mig själv tillåtelse att rösta i nästa val!

Slutligen har jag lärt mig grundläggande saker som att man inte kan micra folie, burkar och tallrikar med guldkant den hårda vägen - learning by doing. Dit tillhör också kunskaper som att fett brinner ordentligt när man grillar (särskilt om man lämnar grillen obevakad), att popcorn skall poppas utifrån känsla och inte så mycket efter tid, att man inte kan skruva fast ett eluttag som lossnat utan att slå av strömmen (för då kan man få sig en jäkla kyss), att vattenplaning inte bara är en myt, varför man åker stockarna/flum ride sist i ordningen under heldagen på Liseberg, att grus och het asfalt är förjävligt i en skarp sväng på cykeln när man är en fartblind elvaåring samt att mamma nästan alltid ger råd utifrån mitt bästa i tankarna och inte så mycket för att förstöra mitt liv (det tog några år...).


/M. Fullt medveten om mina brister, men ser fram emot ett helt liv att åtgärda dom under!