Idag har det varit mycket upp och ner. Det var ett nederlag att vakna, eftersom jag trodde att jag skulle må så mycket bättre än vad jag gjorde. Det går fortfarande trögt, kroppen hänger inte riktigt med och minsta lilla kraftansträngning framkallar yrsel.
Det är en jäkla tur att jag har Emse ska jag säga er! Var skulle jag annars ha tillbringat några timmar av dagen, om inte sittandes på en bäddmadrass i köket och kolla på henne när hon packade upp sitt hem? Och vem tror ni kom till avdelningen i samma stund som jag gjorde det? Jo Emse. Och vem tror ni konstaterade att dagen började dåligt och kom med frukost imorse? Exakt samma person. Jag skulle inte vilja byta den vänskapen mot något i världen, den saken är säker!
Hade även en jäkligt härlig kardiokonsult som tittade till mig innan hemgång igår. Han var verkligen engagerad och gick igenom mitt liv och min vardag bit för bit. Igår var det lite svårt att få ihop, men idag har jag iallafall börjat med att slänga ut en massa skräp ur kylen och fyllt den med sånt som jag hädanefter ska äta. Frukt, grönsaker, juice med extra vitaminer, fisk i massor, skaldjur, nyttigt bröd och annat som ska ersätta mina annars skräpiga matvanor. "Bara för att man är smal så betyder inte det att man kan äta hur som helst". In my face. Så var det med den saken. "Stress, för lite sömn och kost med dåligt näringsinnehåll är på lång sikt sådant som sänker tröskeln för att svimma" sa han och log, för att sedan avsluta med "nu behöver jag nog inte föreläsa mer, resten sparar vi till uppföljningen". Fan, det är som att vänta på en utskällning hos rektorn.
Jag säger inte att jag ska bli någon urmänniska nu, men jag ska helt klart omprioritera lite. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar