Citat från dagens vattenkrig.

Please don't use your waterguns on civilian cars, people that are not with this excursion and police cars. Especially the last one. The reason for that is that they have real guns and you have plastic ones...

 

Beach Club och Jeep Safari!

Ni får ursäkta dagens korta uppdatering, men jag är lite trött idag. Kom hem lite sent igår efter att jag varit på en fantastisk Beach Club långt ner i Marinan som en vänlig människa som känner till Marmaris betydligt bättre än jag tog mig till. Jag uppskattar verkligen människor som tar sig tid att visa mig sina smultronställen! Sånt är så himla omtänksamt och gulligt, och jag önskar själv att jag fick chansen att visa mina smultronställen där hemma lite oftare.

Och idag var det bara att kliva upp i ottan eftersom vi skulle på en Jeep Safari. Vi åkte i en karavan omkring 15 jeepar, med cirka åtta passagerare i varje bil. Efter två timmars vattenkrig (där man återigen var ett tacksamt offer som en av de få blonda på utflykten) och massvis med fina sevärdheter är jag nu hemma igen för att byta om sticka på middag med cocktails. Bilderna får jag lägga upp när jag kommer hem för dom är många, och stora (datamässigt)! Med på resan fanns även en professionell fotograf som fotograferat mig i många härliga (och galna) situationer. Så om mina bilder suger, får jag kanske utöka reportaget med hans :p

Lovar att bjuda på en mer utförlig uppdatering imorgon då vi ska följa med en av "infödingarna" på deras marknad och eventuellt besöka en vattenpark.

/Love, Mika. Osminkad och ostylad.

My face. Att bada i en fontän. Service.

Det är något speciellt med att bada i medelhavet alltså.  

Det är en uttorkning av sällan skådad klass må jag säga. Mitt ansikte ser ut som en bit torkad badsvamp, och inte en jäkla kräm eller salva i världen rår på denna öken som drabbat speciellt läpparna. Det påminner om en sån jätteförkylning när man är helt narig under hela näsan av allt snyteri. Fast denna jätteförkylning har drabbat hela munnen, och lite av pannan.

Fötterna. Fötterna ska vi inte ens tala om. Den obeskrivliga klåda som följer det torra partierna här skulle kunna få mig att såga av allt nedanför anklarna med en platskniv oavsett hur lång tid det tog mig. Det är så illa, att jag efter var tredje bad rusar upp till fontänen utanför strandrestaurangen, ursäktar mig återigen, och kliver i. Det är inte med glädje man badar i en fontän inför typ trettio middagsgäster ska jag meddela er. 

Dom är väldigt serviceinriktade här. Speciellt på stranden. Varje dag reserverar dom solstolarna längst ner vid vattnet för att jag tycker att det är skönt att svalka fötterna samtidigt som jag ligger och läser. Dom bjuder på efterrätter, för att dom vet att jag gillar det, och dom bjuder mamma på drinkar när hon ser sur ut. Haha. Och så huserar dom min kära luftmadrass varje natt, och pumpar den lite extra samt tvättar av den innan jag får den på morgonen. Jag förstår ju själv att det kan ha något att göra med att jag är blond, men vad gör det? Jag kan vara en av dom som dricksar mest ändå.

Pingu VS Pongo

Marmaris är fullt av katter och hundar som förmodligen saknar ägare helt och hållet. Vissa haltar, och andra är magra så att man vill gråta. Hade tullen inte misstyckt så hade jag bokat tjugofem djurplatser hem och fyllt lägenheten med loppbitna, skabbiga och övergivna djur av alla möjliga sorter. Jag har svårt att hantera sånt här med övergivna djur...

Igår när vi satt vid restaurangen kom det en dalmatin-hund gående varpå min mamma, bevandrad i Disney-världen som hon är, utbrister:
Mamma: Titta, där kommer Pingu.
Jag: Ehh...
Mamma: Jag menar Pongo. Pongo heter han ju såklart. Vem är Pingu egentligen?
Jag: Det är han pingvinen som bor i en igloo. 

Skönt att veta var man fått sina briljanta uttalande från ibland.

Bikinins, speedos och skumparty!

Sydeuropéerna har ett väldigt speciellt badmode. Det är lika bra att erkänna. 

Det kvinnliga badmodet har två inriktningar, så mycket som möjligt eller så lite som möjligt. Antingen så badar dom i klänning eller t-shirt eller så kavlar dom ner, rullar upp och viker in så mycket att man funderar över syftet med bikinin överhuvudtaget. 

Männen däremot, dom har antingen självinsikt eller så saknar dom den totalt. Det finns män i vanliga badshorts, och så finns det män i speedos. Förstår ni min parallell? Männen i speedos har antingen nått en rätt så högaktningsfull ålder i vilken man kan tänka sig att vill dom ha speedos så får dom väl ha det, eller så bär dom på en bukfetma som jag inte ens skulle kunna förklara om jag försökte. Den är nästan av det slaget att man undrar om dom faktiskt inte är nakna, eftersom dom fällt ner ridån (den enorma magvalken) över nöjesfältet (det speedosen gör sitt allra bästa för att täcka).

Utöver att jag legat och spanat in folk på stranden, som den strandraggare man är, så har jag även utökat min shopping något. Men resans bästa köp hittills kvarstår dock i form av min luftmadrass. Vi är snudd på oskiljaktiga, jag och min luftmadrass. Det kanske kan tyckas barnsligt tänker säkert vissa, men ni kan omöjligt ha legat och guppat på en liten plastbit i medelhavet när icke-luftmadrass-ägarna ligger på playan i 45 grader! Då är min plastbit minsann eftertraktad...

På tal om barnsligt så har Pacha ett skumparty på onsdag som jag starkt överväger att närvara på. Är man för gammal för det egentligen? Jag har nog inte varit på skumparty sedan jag var femton eller sexton. Minns jag ens hur det går till? Nä, jag får nog överväga denna aktivitet ett par gånger till. För övrigt lider det verkligen ingen brist på underhållning och smakfulla partyaktiviteter här, så man kanske ska fortsätta att hålla sig till dom? Precis enligt den mogna ålder man uppnått. 

/M. Njuter till fullo av underbara Marmaris!

Grattis lillsyrran!!

Idag, min härliga syrra blir du 18 år och äntligen vuxen! 

Inte för att du inte redan är vuxen, för du gör ett fantastiskt jobb med att klara dig själv, men idag är du vuxen enligt lagens mening. Det betyder att du inte kan ta ett långbad med parkettgolvet längre, inte heller kan du ha en brakfest hos din faster när du passar hennes lägenhet och minst av allt får du ta dig hem från uteställen utan uniformeskort... ;) Det passar nämligen inte sig längre!

 

Ta mig inte fel, jag älskade när du var en liten skit och jag kunde bossa över dig hela tiden (vilket jag ju fortfarande gör :p), men nu när du är stor och allt så är det så mycket roligare att vara din storasyster! Och att vara storasyster till snygga, smarta, roliga, fantastiska och underbara dig är det absolut bästa jobbet i världen!

I love you syrran! Ha en superunderbar födelsedag!! När jag kommer hem är det bara sex dagar kvar till årets brakfest...

What's love got to do with it?

Pralinkräng på balkongen...

Ferrero Rochers guldbollar. A love story.

Trams!

Det var en sak som gjorde mig jävligt irriterad igår. Ni får ha överseende, för det kan vara så att jag överreagerat på grund av min sparsamma sömn igår, men när vi landade så höll jag faktiskt på att smälla av. Jag har varit med om det förut, så det är väl kanske inget nytt, men när vi landade så hände en fantastisk sak!

Folk applåderade. 

Jag applåderade inte. Jag tänker vare sig uppmuntra ett sånt jäkla beteende, inte heller tänker jag delta i detta trams. Det är en sak som är säker! Piloten, som för övrigt flyger flygplan som sitt yrke (och därmed livnär sig på detta) landar planet. Utan att krascha det. Fantastiskt. Varför applåderar vi? För att vi inte dog under en helt normal flygning?

Tror ni att folk applåderar varje dag jag inte dödar någon på jobb? Det kan jag upplysa er om att ingen gör. Så varför applåderar vi när piloten gör sitt jobb?

Nej, trams är vad det är. Trams. 

Marmaris by night...

Igår gjorde vi stan för första gången. Det var en upplevelse kan man säga. Maten är god, underhållningen är förstaklassig, shoppingen okej och grabbarna ihärdiga kan man väl säga. Vi hamnade på en restaurang med enbart manliga servitörer (vilket 99% av servitörerna är, så det var inte enligt önskemål...) där man fick två drinkar för varje drink man beställde.

När kvällen övergick i natt kom där ett breakdance-gäng som utan tvekan var det absolut vassaste jag någonsin varit med om!

Den ena killen lade mammas hand på sitt "lilla paket", vilket jag tyvärr inte lyckades fånga på bild. En jäkla skam att jag inte fick en bild på det, särskilt eftersom hennes min var helt obetalbar! Det var utan tvekan en av dom bästa stunderna i mitt liv hittills alltså. Vidare fortsatte dansuppvisningen med personalstyrkan (som faktiskt inte var fy skam) och till sist började dom bjuda upp gästerna.

Hela kvällen kändes lite som en dirty dancing version av Jersey Shore fast på Marmaris. Absolut en topp 5 kväll när det kommer till utlandsresor! Så bra, att det enda jag kommit mig för att göra idag har varit det här:

 

Men det duger det med, man kan ha det värre!

Min första dag i Turkiet.

Jag kan glädja er alla med att internetuppkopplingen här nere är oklanderlig. Baren likaså. För att inte tala om serveringspersonalen! Låt mig berätta lite om min första semesterdag i ljuvliga Turkiet...

Klockan ringde 01.10 inatt. Det är ett brutalt klockslag att stiga upp på. Speciellt när man sovit två timmar. Jag snoozade minst till 01.25. Sedan klädde jag på mig, stängde väskan och drog till Kastrup. Där tillbringade jag två timmar med en bok och chokladpraliner innan vi fick stiga ombord. Jag har haft det värre, om vi säger så.

När det var dags för planet att lyfta, och jag lagt mig tillrätta, krängde hela planet till och regnet började att piska ner. Det är utan tvivel det snabbaste väderomslaget jag någonsin varit med om faktiskt. Av den anledningen att vinden uppgick till 46 knop (fråga mig inte vad det innebär) fick vi vänta ungefär 40 minuter på att lyfta. Då sov jag. Sedan lyfte vi. Och då sov jag. Sedan serverades det en förstaklassigt minimal flygplansfrukost. Och efter det sov jag. Efter vi landat fick vi åka med busstransfern till Marmaris, som tog ungefär 90 minuter. Då sov jag. 

Väl framme vid hotellet tog det inte många minuter innan jag befann mig i poolen. Det är 45 grader här. Jag börjar smått förstå hur den där snubben kände sig som vandrade i öknen i 40 år, Moses eller vad han nu hette. Lite så kände jag mig när jag gick från poolen till solstolen och tillbaka. Som en ökenvandring. Jag slängde i mig en räkomelett för 36 kronor. Och en glass för en tia. Det är så himla billigt här nere! Jag kommer att äta ihjäl mig. När huden i ansiktet kändes stram gick jag upp på hotellrummet. Och så sov jag lite till.

Man skulle kunna säga att jag är utvilad nu faktiskt. 

Nu sitter jag i hotellbaren och inväntar mitt middagssällskap samt avnjuter något läskande kallt med is. Jag räknar med en akut magsjuka någon gång inom tjugofyra timmar. Föresten så tror alla barpojkarna att jag är från Danmark. Vilken otrolig förolämpning. Ser jag ut som en danska?

Var vänlig och kommentera inte min otroliga bränna. Jag fick en timme vid poolen. Helt ärligt, ge mig en ärlig chans...


 

Jag har det helt okej...

Nu drar jag!

Ni kommer att sakna mig väl? Lite i alla fall? Ska försöka att hålla bloggen uppdaterad, men allt beror på uppkopplingen där nere!

Puss på er!!


 

Lite om min dag.

Min dag. Min fruktansvärt härliga dag! Låt mig berätta lite om min dag. 

Jag vaknade astidigt eftersom grannen behövde vindsnyckeln och i vårt absolut helsjuka hussystem här så har jag ansvaret för vindsnyckeln vilket är så himla fint. Fint för att jag älskar att ha grannarna springandes här i tid och otid, fint för att jag faktiskt är hemma typ minst i huset och särskilt fint eftersom jag har ett sånt härligt morgonhumör och morgonen tycks vara den tiden då alla behöver saker på vinden.

Sedan gick jag ner och satte igång en tvätt lite tidigare och så visade det sig att jag, av misstag, låst in grannens tvätt i torktumlaren. Han var inte glad. Tänk er en skala där glad är det hösta du kan bli. Han var längst åt andra hållet i den skalan. 

Efter det satte jag mig ner för att äta en lugn och skön frukost. Då ramlade lampan i kökstaket ner och ur taket hängde en sladd med två spretiga ändar. Jag tycker att det var sjukt bra. För av alla saker jag har på agendan idag, och det är en ganska tidspressad agenda om jag får säga det själv, så stod återmontering av kökslampan högst upp på den.

Och när jag sedan stod där på tå, på köksbordet, under kökslampan och skruvade och eltejpade och spikade som den otroligt självständiga människa jag är så välter Torres ner bordslampan som går i trettiofemtusen bitar. Och även om jag hade tänkt att dammsuga så kanske jag inte hade tänkt göra det just då. 

Men vafan, med en halvmonterad taklampa och en halväten frukost, dammsög jag snällt köket rent från allt glas medan jag beklagade mig för Emse. Trodde jag. Men det fanns en, ursäkta språket, liten jävla glashelvetesbit som jag naturligtvis trampade på vilket ledde till ett fantastiskt blodbad över hela köksgolvet och vips så fick jag även skurat golvet.

Nu skulle jag behöva gå till apoteket, men jag vet helt ärligt inte om jag vågar lämna lägenheten. Risken är nog överhängande att jag blir nedsprungen av en tyrannosaurus rex med PMS.

/M. Är jäkligt glad över att kunna fly landet i natt.

Det är myskväll i soffan!

Tid.

Eftersom jag vet att många har stört sig över det faktum att inläggen inte publiceras på rätt tid (på grund av taskiga tidsinställningar av fröken Mika) så har jag idag korrigerat detta! Numera visas tiden i rätt format, och någorlunda rätt klockslag sånär som på minuter.

På tal om tid så ska jag berätta för er hur trevligt det hade varit med lite mer tid. Lite mer tid som i att få sova lite mer än tre timmar natten som gick, även om det var sååå värt det. Och lite mer tid som i att jag lämnar mitt hem om alldeles för få timmar och fortfarande inte kommit en enda millimeter packningsmässigt. Lite mer tid som i att hinna lägga en ansiktsmask, hårmask och ta en peelingdusch hade också varit förfärligt välkommet. 

För att ni ska förstå bakgrunden till mitt något dystra humör trots semester och att jag snart lämnar landet publicerar jag här nedan mitt besök på forex:

Mika (glatt): Jag skulle vilja växla till vad för någon valuta de nu kan tänkas ha i Turkiet.
Forexkillen (surt): Det skulle vara lire.
Mika (fortfarande glatt): Trevligt trevligt, då vill jag ha x antal kronor växlade till lire.
Forexkillen (fortfarande surt): Tycker du? Mika (lite frågande): Tycker vad?
Forexkillen (lite rövhålsfasoner): Att det är trevligt med lire?  Mika (lite bitchfasoner): Jag vet faktiskt inte. Har aldrig hållit en lire i handen förut, så jag får återkomma på den punkten.
Forexkillen (glatt): Jag hörde att det regnade i Turkiet idag. Var i Turkiet ska du?  Mika (surt): Dit det inte regnar.
Forexkillen (precis som ingenting): Okej. Trevlig resa! Och välkommen åter.   

Bite me. 

One night only.

Ikväll är det dags för mig och Jessan att avsluta vår sommar tillsammans. Jag drar till Turkiet på lördag och hon åker tillbaka till plugg i Örebro i nästa vecka när jag är borta. Precis som vi gjort ända sedan Rom möts vi upp för en sen middag, och menyn är densamma. Pasta och vin. Varför ändra ett vinnande koncept?

Jag kommer att sakna min vackra, underbara och fantastiskt roliga Jessan! Så mycket att vi ikväll måste diskutera hur hösten ser ut... Vilka veckor jag ska komma till dig och vilka veckor du kommer hem, för att inte glömma vilken vecka vi ska mötas upp i Göteborg och röja där!? 

2.0.68.7.15

2. Antalet dagar jag tillbringat på stranden i år. Med sol.
0. Antalet paraplydrinkar jag druckit i år.
68. Antalet timmar tills jag befinner mig i Turkiet i min keps och stora brillor a la moviestar.
7. Antalet dagar jag slipper tömma kattoalett, sopa kattsand från golv, byta vatten, hälla upp mat, skälla ut Torres för att han leker för aggressivt med Nellisen och antalet dagar jag slipper konstatera att Nellisen klarat sig oskadd när hon för tusende gången rusar rakt in i elementet i jakten på någon fluga så att väggarna står och skallrar. 
15. Antalet drinkar jag räknar med att få ner under tre timmar och fyrtio minuters flygresa dit mellan sex och tjugo i elva på morgonen.

Jag kommer inte att sakna ett skit.

Panik hos Mika!

Man kan väl säga att jag hittills hållit en väldigt avslappnad inställning till min packning inför resan. Jag har, som tidigare beskrivit, lagt fram yatzy, solkräm och digitalkamera. Och så har jag hämtat ner resväskan när jag ändå var på vinden.

Det var fram till hittills. Nu är det panik hos Mika! Kameran är inte laddad, pengarna inte växlade, skoskavsplåster inte inhandlade, intyg på mediciner så att man får ta dom genom tullen inte hämtade och mitt ascoola strandbadlakan med tweety saknas! Hur ska detta gå?

I värsta fall reser jag väl med en bastakjol, en tandborste och mina tre redan nedpackade föremål i en strandväska... Nä nu måste jag verkligen lägga på ett par hundra kol och planera det här lite bättre. Speciellt eftersom jag är uppbokad varje kväll fram tills resan!

Föresten, hur många par skor behöver man för en vecka i Turkiet? Räcker fem par?

Mika VS Mika. Part one.

Det fanns en tid när hon inte befann sig här. Hon såg sig själv i spegeln, och tillbaka tittade någon som likt Melissa Horn sjöng "men du om någon borde förstå att man inte gör så här mot mig". Och den tiden var väldigt väldigt lång, och konstant. Och det var ett trasigt liv att leva. 

Den tiden är förbi. 

Jag vill tro att den här känslan som kom och knackade på, flyttade in och inte lämnar henne så ofta kallas en inre trygghet. Ett inre lugn. Hon kan sitta still. För första gången i hennes liv. Jag vill tro att så här långt i hennes personliga utveckling har hon aldrig någonsin kommit förut. Jag vill tro att hon, för första gången i sitt liv lever ett liv där hon kan ställa sig i vilken spegel som helst och känna igen den som ser tillbaka på henne.

Jag känner henne. Jag delar säng med henne. Vi lagar mat tillsammans, vi städar tillsammans, vi diskar ihop och vi tvättar våra kläder gemensamt. Jag delar leende, skratt, tårar och mörka stunder med henne. Vi delar värderingar och principer. Jag delar mitt liv med henne. Jag är stolt över vad vi har gått igenom tillsammans. Och jag är stolt över var vi är idag. Vi har känt varandra i ett helt liv, men först nu har jag insett att jag älskar henne. 

Hon är jag.

Innan jag kände dig.

Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det

 

 

 

Make love in my bedroom.

Inser att jag trots många, och långa, inlägg om mitt sovrum inte visat er resultatet. Mycket dåligt. För att uppmuntra andra att göra om samma misstag som mig så kan jag berätta att jag gjorde allt själv i hopp om att då kunna få rummet exakt som jag vill, och för att slippa köpa alla möbler på nytt i samma träslag. I runda slängar har jag lagt ner cirka etthundra femtio timmar på det sovrummet (och då är tapetseringen fortfarande kvar). Påminn mig att hyra in någon nästa gång. Äntligen hemma-Mika är inte rätt man för jobbet helt enkelt.

 Redan publicerat för er som missat:

Jag har byggt och målat mitt egna klädställ inklusive ramarna och hängarna, jag har slipat och målat sminkbordet, jag har möblerat om något, jag har slipat ner hela sängen (slarvigt, but still), och betsat en del och målat resten grått, jag har lagt mosaik på sängborden och fogat i det oändliga. För att inte tala om all tid jag lagt på att välja ut färg, mosaik, doftljus, matta, nya sängkläder osv osv. Och så har jag varit fem sekunder från dårhuset. En upplevelse helt enkelt. 

/M. Har nu gjort om hela lägenheten. Dags att hitta en ny hobby.

Attraktiva mål.

Jag halvjobbar lite med ett projekt jag tänker driva i hamn, och sneglar lite på ett avsnitt Grey's anatomy...

"We'll get to know each other. See if we have an interest in the same kind of future. Because I wanna build a life, and a family and I'm not waisting my time on somebody who doesn't share that interest".

Jag gillar det! För jag gillar folk som vet vad dom vill. Jag tycker det är jäkligt attraktivt. Framförallt den biten med folk som berättar det, står för det och inte accepterar mindre för att det är det som bjuds just för tillfälligt. Jag tycker att man ska veta vad man vill ha ut av sitt liv, och sen så tycker jag att man ska arbeta mot det. Med det sagt, så menar jag inte att man inte kan komma in på sidospår lite här och var, och ändå hamna i mål till slut. Men det är målet som är det viktiga. Och jag inspireras verkligen av människor som har mål, och förverkligar dessa

I chose not to settle, and I'm happier for it.

Detoxar!

Packar järnet.

Jag har börjat småpacka lite. Innan idag lade jag fram de tre viktigaste sakerna för resan. Yatzy, digitalkamera och solskyddsfaktor 30 till topless-solningarna. 

Pass, tandborste och andra oviktigheter packar jag när det närmar sig. 

Jag har sett folk på tv och film som typ vakuumförpackar sina kläder i små plastpåsar och sen lägger ner dom i väskan. Verkar ambitiöst, annorlunda och helsjukt. Funderar därför på att ta kontakt med min mer neurotiska sida och pröva på detta fenomen. Undrar om det finns några regler för denna typ av packningsstragegi? Packar man enligt färgkoder, eller vad det är för typ av plagg eller kanske enligt något mönsterschema? Det här fascinerar mig något helt otroligt. Tidigare har jag enbart packat smart för att väskan skulle kunna gå igen, annars har jag mer använt mig av modellen "det hamnar där det hamnar med försök att särskilja på använt och oanvänt".    

 

Mitt största problem så här sex dagar innan resan är vad jag ska resa i. Det har varit blandade bud. Någon sa att jag skulle resa med så lite kläder som möjligt och syftar på att det är 35 grader när vi landar. Jag menar att jag borde resa med så mycket kläder som möjligt med tanke på att jag ska ta tåget 02.37 på natten och medeltemperaturen i denna härliga augustivärme ligger strax över 10 plusgrader typ. För övrigt tänkte jag flyga som den Hollywoodstjärnan jag är, med både stora solglasögon och keps. Här skäms vi för oss själva. 

En reklampelare för världens hälsosammaste livsstil.

Jag har återgått till mitt sänghäng efter en snabbispratstund hos Emse, dammsugning, diskning och efter att jag burit ner tvåhundra flaskor till källsorteringen (att komma ihåg till nästa gång är att varenda jävel slänger sina egna flaskor!). Nu ligger jag här och lyssnar på mitt vindspel och konstaterar att tre veckors semester efter gårdagen känns välbehövligt.

Jag funderar på om jag ska sluta ögonen och sova en stund, men jag känner mig inte så trött ändå trots drygt fyra timmars sömn mellan 06 och 10. Kan det vara så att min kropp ändå inte är så gammal som den känner sig? Jag har ätit en päronsplitt, en macka med nutella och druckit cirka två liter cocacola. Jag känner mig lite som en reklampelare för världens hälsosammaste livsstil.

I brist på ork och annat skall jag nu se ett avsnitt Real housewives of new jersey som bjuder på 40 minuter ren underhållning och noll substans. 

Bildblogg från gårdagens fest!

Igår var det spontanfest at Mika residence...

Vi hade jäkligt fint besök av MILFEN Lina!

Lina och Emse porrar sig ;)

Dreamteam!

Balkonghäng

A visar sig från sin fina sida

Snygga snygga Jessan

Nattbild på mig och MILFEN

All in!

Och ångesten som uppstår när man dagen efter vaknar upp till det här: