En sån där obekväm sanning om Mika.

Det här med att tälta alltså. Jag skulle vilja gilla det. 

Jag skulle vilja vara en sån cool brud som öste upp ett tält och ett stormkök och lekte survivor med hjälp av det som naturen har att erbjuda. Jag skulle vilja vara en sån som inte frös ända ut i hårtopparna när jag sov i en liten fodrad påse.

Men alltså, faktum kvarstår. Ett tält skyddar inte mot knivhugg så som väggar gör. Jag har ingen klar siffra på hur många tältare som blir knivmördade varje år, men den siffran är säkert hur omfattande som helst! Kan eventuellt vara den största orsaken till för tidig död hos människor under 65 år misstänker jag.

Sedan är det ju allmänt känt att tält aldrig fungerar enligt bruksanvisning. Det fattas alltid en pinne, eller så är det för många pinnar och då blir tältet spänt som en fiolsträng och går inte att stänga med blixtlåset (jag vet precis hur det är!). 

Det här med platsen man smäller upp sin tygbostad är också en otroligt känslig sak. Oavsett om man så tältar i öknen så kan man fan tro att man smäller upp den i närheten av det enda buskaget som finns att tillgå på fem mils radie och man blir i samma stund som man träder ut ur tältet antingen myggbiten till döds eller stucken av en geting så att hälften av ens kroppsdelar ser ut som elefantmannen. 

Tält har ju inte heller ingen klimatanläggning. Bara det. Dagtid är det runt sexhundra grader i tältet och under nätterna får man kallbrand från topp till tå. Vem gillar det!? 


Inte Mika i alla fall. Mika gillar stugor, hotellrum och all form av bostad med fasta väggar och ett godkänt toalettarrangemang. 


Ps. En sak till bara. Har du någonsin trampat på en igelkott i ditt hem när du sprungit på toaletten mitt i natten? Sånt händer när man övernattar i tält. Ofta.