Om mitt liv har jag alltid varit ärlig. Jag har besvarat alla ställda frågor ärligt. Jag har varit öppen med mina not so proud of-moments. Jag har noggrant redogjort för ögonblick som symboliserat mina tillkortakommande som människa. Jag har stått för vem jag är, och att jag varken är mer eller mindre än den personen.
Men när det kommer till mitt liv, och vem jag är som person, så gör jag inga kompromisser. Jag har de vännerna jag vill ha. Jag står för de åsikter jag har. Och jag bär mina principer med högt huvud.
Jag skulle aldrig tillåta att någon i min omgivning är avsiktligt elak mot någon annan i min omgivning. Men jag skulle heller aldrig utesluta någon som spelar eller har spelat en roll i mitt liv, utan grunder jag anser vara skäliga. Vad du inbillar dig, är inte grund nog för det. Jag är ledsen. Men ingen bestämmer vem jag håller nära. Oavsett om det är ett ex, en hemlös eller en kriminell.
I tjugofem år har jag fattat mina egna beslut, från den dagen som jag själv kunde uttrycka min egen vilja. I tjugofem år har jag alltid varit trogen mina principer. Principer som att jag inte avsiktligt skadar andra människor, att jag är trogen den jag älskar och att jag är någon man kan räkna med.
Att du tvivlar på om jag verkligen står för dessa principer förändrar inte att dom finns. Och att jag står för dom.
Oavsett vad du har varit med om tidigare, oavsett vad din erfarenhet av människor är och oavsett hur stor tilltro du vågar sätta till mig så är det i så fall dina tillkortakommande. Och om du ska berätta din sida av historien, så berätta den då som den är.
Att jag aldrig skulle göra något för att såra dig. Att jag inte tar de jag älskar för givet. Att jag har varit ingenting annat än ärlig mot dig från dag ett.
Kan du verkligen säga detsamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar