När jag och Emse drar på roadtrip lämnas sällan något till slumpen. Vi gillar att planera så att säga, förutom ett telefonmöte för lite drygt en vecka sedan så avgjorde vi kvällen innan även livsviktiga saker rörande annat...
Inte en enda gång kallade hon mig ers höghet. Däremot kallade hon mig älskling nästan jämt och räckte fuck you till mig två gånger, så på det stora hela får man väl ändå vara nöjd?
Bloggheader
fredag 4 maj 2012
Det här med förlegad kärlek.
Min syn på kärlek har alltid varit väldigt romantisk. Förutom en period i tonåren när jag tyckte att män var världens avskum och totalt onödiga så har jag för det mesta föreställt mig att jag till slut skulle leva lycklig resten av mitt liv i ett passionerat förhållande med en man som kunde ta hand om mig och skydda mig mot världens alla faror.
En del av den fantasin finns fortfarande kvar hos mig. Jag vill väldigt gärna tro på ett förhållande som håller livet ut. Och passionen är ju svår att avtala bort, med mitt hetsiga temperament. Men den där biten med en man som kan ta hand om mig och skydda mig mot världens alla faror förutsätter ju att jag inte kan ta hand om mig själv, och den tanken kan jag inte riktigt förlika mig med. Det känns väldigt förlegat.
Naturligtvis kan jag ta hand om mig själv. Och i stor utsträckning även skydda mig själv mot en hel del faror också. Liksom att jag kan hålla upp dörrar själv. Betala för min egen mat på en restaurang. Hälla upp min egen dricka. Öppna lock och korkar. Hålla värmen utan någon som håller om mig om nätterna. Ja, ni fattar.
Men om jag vill ha en liten del av det också, betyder det då att jag är helt förlegad?
En del av den fantasin finns fortfarande kvar hos mig. Jag vill väldigt gärna tro på ett förhållande som håller livet ut. Och passionen är ju svår att avtala bort, med mitt hetsiga temperament. Men den där biten med en man som kan ta hand om mig och skydda mig mot världens alla faror förutsätter ju att jag inte kan ta hand om mig själv, och den tanken kan jag inte riktigt förlika mig med. Det känns väldigt förlegat.
Naturligtvis kan jag ta hand om mig själv. Och i stor utsträckning även skydda mig själv mot en hel del faror också. Liksom att jag kan hålla upp dörrar själv. Betala för min egen mat på en restaurang. Hälla upp min egen dricka. Öppna lock och korkar. Hålla värmen utan någon som håller om mig om nätterna. Ja, ni fattar.
Men om jag vill ha en liten del av det också, betyder det då att jag är helt förlegad?
onsdag 2 maj 2012
Vad jag gör när jag gör det jag inte borde göra.
Onsdag it is. Har jobbat mitt favorit-att-hata-pass (stängning). Har varit mycket gnäll från min sida idag. Har varit hårt motarbetad av min egen kropp, försäkringsbolag, telefonköer och liknande. För att uppväga denna negativa inställning jag idag valt till livet har jag därför bestämt mig för att äta kvällsmat på balkongen. I solen.
Sug på den!
Med vänliga hälsningar,
en pessimist i sitt livs form.
tisdag 1 maj 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



