Obemannad blogg.

Om ni undrar varför bloggen denna veckan har varit helt obemannad, så är det för att jag fick för mig att dra igång ett nytt projekt! Men ikväll är det klart så då ska ni få se!

Och så har jag en del att berätta för er. En hel del faktiskt. Ska vi säga att vi ses här ikväll? Okej. Då gör vi det.

Passion. Love. Sparks.

P a s s i o n.

Hey baby, 

I could use just a little help... You can't start a fire, you can't start a fire without a spark.

     

Minitapas!

I'm going out!

Get off my back

'Cause I don't fall for that

And I won't fall for you

Real ladies don't go for Gigolos.

Puss puss

Jag hoppas att hans död inte varit förgäves.

Jag vet att ingen bett om min åsikt, men jag känner ett stort behov att dela med mig ändå. Det är liksom en sak som har gnagt mig hela den här veckan.


Det är den där vansinnesfärden i Malmö där en person dör.


Tre saker känner jag att jag måste få sagt innan jag lägger det här bakom mig. Tre.


Ett. Jag läser i tidningen att den åtalade erkänner allt utom mordförsöket på poliserna. Han gör det för att han "vill ta sitt ansvar". Intressant tycker jag, särskilt eftersom han inte verkade så sugen på att ta sitt ansvar i tisdags, när han drog från platsen. "Han ville bara köra därifrån, han ville inte att det skulle gå så här". Fine, jag köper det. Jag vet inte hur jag hade reagerat om jag hade kört på en människa i hundra kilometer i timmen. Jag hade kanske också fått panik och dragit. Eller så hade jag ställt mig på bromsen, hoppat ut ur bilen och gjort allt som står i min makt för att rädda denna människans liv.


Två. Sen när blev det ett tjänstefel när poliserna började jaga skurkar? Fan, ge er. Hade dom inte tagit honom så hade det varit fel, och tar dom honom så är det fel. Hur fan ska dom få tag i honom om dom inte jagar honom? Visst, jag håller med om att en biljakt genom halva stan kanske inte är helt optimalt. Men nu var det ju den vägen som den åtalade bestämde sig för att köra. Och då är det väl för fan hans fel att människor utsätts för fara!   


Tre. En person gör ett vansinnesdåd. Personen är inte tidigare ostraffad, tvärt om. Glöm drogpåverkan, glöm kriminell bakgrund, glöm familjeförhållanden. 61-åringen som miste sitt liv hade troligtvis en familj. Som inte fick hem sin make/far/bror/morfar/farfar den dagen. Kära svenska rättsväsende, när ni denna gång dömer honom... make it count.


Slutligen hoppas jag att detta blir en väckarklocka för denna unga man som nu står åtalad. Jag hoppas att han reser sig upp från den avgrund han nu står på och gör något stort av sig själv. Jag hoppas att han väljer ett annat liv, utbildar sig och ger något tillbaka till samhället och sina medmänniskor. 


Jag hoppas att detta fruktansvärda dödsfall inte har varit förgäves.    

Dagens "du borde söka hjälp". "Rätt så omgående".

Ingen som läser min blogg kan väl undgå att min familj för två veckor sedan blivit lite mindre än vad den var förr. För att göra övergången extra smidig för oss alla, men framförallt Nellisen som blivit själv en hel del, kör jag helhjärtat "du får allt du vill"-konceptet. 


Jag har exempelvis inte mattor på golven längre. Jag har tretusen plastmöss. Det är mat i överflöd. Det är "varsågod att häng i min favoritkavaj tjugotretusen gånger om dagen". För att inte tala om "så klart att du ska få ligga i din fulla längd på badrumsmattan när jag kliver ut ur duschen, jag kan stå här på hörnet".  


Det är en sådan metod som gör att man får djur som är små rövhål för att vara helt ärlig. Men det är helt omöjligt att göra annat. Hon är ju så jävla söt. 


Hon trivs inte så bra själv dock, tror jag. Hon går ofta runt och skriker, och letar efter det som fattas. Och när man går hemifrån så sitter hon och tittar på en med en helt hjärtekrossad uppenbarelse och då knäcker hon mig totalt. 


Därför tänkte jag att jag skulle lindra sorgen tillfälligt idag och bestämde mig för att inte bara tala om för henne hur älskad hon är innan jag gått, utan även när jag stängt och låst. I brevlådan yttrade jag sedan något i stil med:


"Hejdå Nellisen. Mamma älskar dig jättemycket och du är världens finaste katt. Kommer snart hem igen och i kväll ska du och jag ha mystajm i sängen och sa jag att jag älskar dig mest och...".


Grannen öppnar dörren och kommer ut i trapphuset.


Denna skam. Låt mig dö. Jag är inte en psyksjuk människa, jag lovar er. Jag är en trevlig granne. Ge mig en chans till.


Från och med nu säger vi hejdå innan vi stänger dörren här.

Helgen.

Helgen ja...

Och i brist på annat att göra klickade jag just hem: