Tja, varför inte liksom? Not.

Ja mamma, jag tappade skruvjäveln.

Mamma har ju äntligen anslutit sig till den majoritet som anammat den tekniska flugan platt-tvn. Det var inte en dag för tidigt ska jag säga er. Hennes tjock-tv påminner om en container till både storlek och vikt. 

Vi hämtade nyköpet innan idag. Jag var minuter från att riva hela servicedisken när dom äntligen tog hand om vårt ärende varpå mamma frågar "är du säker på att den går in i bilen?".

Ja mamma, jag är säker på att den går in i bilen. Det är ingen takvåning.

Vi (jag) bar upp tvn i lägenheten medan mamma gnällde om att jag skulle vara rädd om min rygg och akta så jag inte tappade den. Sedan påbörjade jag monteringen som var busenkel och utgjorde tvn, en fot samt fyra skruvar. När skruvarna skulle monteras rusar mamma och hämtar skruvmejseln hon ärvt efter min morfar och påstår att den skulle vara bra.

Vi får nog vara överens om att vi inte är överens där mamma.

Under soffbordet där jag monterar tvn har mamma en sån där långhårig, fransig matta som alla har nuförtiden. Den är svart med vita strå här och var. Skruvarna är också svarta. Jag börjar med att tappa en skruv.

TAPPADE DU SKRUVEN!? noterar mamma med en förmaning som att jag gjort mig skyldig till ett folkmord.

Ja mamma, jag tappade skruvjäveln.  

Allmänbefinnande.

Allmänbefinnande alltså, det var minsann något nytt. Undra vad jag går på egentligen?

Men det är i alla fall en kombination av allmäntillstånd och välbefinnande. 

Så var det med den saken!


 

You look good on me.

Mitt allmänbefinnande är för tillfälligt kaosartat för att uttrycka det milt. Antingen så sover jag hela tiden, eller så går jag på i etthundratrettio. Superaktiva Mika är den ni gillar bäst, jag lovar!

Efter att jag varit hos bilmekanikern, på posten och fickparkerat i en relativt stor ficka genom den franska varianten samt bloggat förgående inlägg bestämde jag mig för att dammsuga. Det sägs ju att vuxna människor gör sånt. Sedan fastnade jag i vardagsrummet och spikade upp tre tavlor. Grannen knackade tillbaka samtidigt som jag spikade. Vem gör så? Vem har den humorn, helt ärligt? Det är inte roligt. 

Jag vädrade mattor så att balkongen såg ut som mattkungens grossistlager. Och när jag vädrade mattorna kunde jag lika gärna våttorka golven. Alla golven. Torres var en jävel. Torres fick ta en timeout på balkongen. Under tiden som jag lät golven torka tömde jag diskmaskinen, vattnade blommorna, fyllde på värmeljus i alla stakarna och tömde kattoaletten. Sedan skrev jag en inköpslista, bäddade och provade alla nya kläder jag beställt samtidigt som jag gjorde en halvhjärtad förskräcklig moonwalk till Summer of 69 (inga kommentarer). Varför kan inte denna energi fördela sig jämnt över veckans alla veckodagar?

Nä vad säger ni, behöver jag inte en pedikyr eller? 

Bilmekanikern och håret.

Idag har denna damen varit hos bilmekanikern och skämt ut sig. I vit mjukisdress stod jag där och pillade på en massa skitiga saker tills han sa till mig att jag kanske skulle vara rädd om mina kläder... Sedan passade jag på att trakassera honom med frågor.

"Jag funderar på att fylla på olja, kan du kolla om jag ska göra det". "Du har tillräckligt med olja". "Jaha".

"Och det där man ska hälla i kylaren, vilket hål är det?". "Det behöver du inte".

"Tycker du inte att motorn ser ovanligt skitig ut för att vara skyddad liksom?". "Nej, så ser dom ut".

Tack, tack, tack.

Sen bad jag om ursäkt och sa att jag förstår att jag inte borde få äga en bil, men då sa han att jag i alla fall frågar och det finns vissa som inte ens gör det. Ja, det måste väl vara dom som har lite mer självrespekt än jag då.

Nu ska jag gå och göra något vettigt innan jag ska installera mammas nya TV (måtte gud vara med mig). Det blir ingen bloggbild idag eftersom mitt hår ser ut att ha varit med om en gruppvåldtäkt. Och det är inget hån mot de förfärliga stackarna som nu varit med om en gruppvåldtäkt, utan det pekar mer på det allvarlighetsgraden i det överfall som mitt hår ser ut att varit med om.

Vad jag gjorde när klockan slog nio.

Jag gick och la mig.

För att jag kan. Och vill. Och behövde. Ni som firar lillördag kan ta er i brasan :)

Det här med sambolivet.

Alltså sambolivet kan, enligt mig, vara mycket attraktivt ur flera synpunkter. Jag gillar tanken att dela mitt liv och mitt hem med någon. Jag gillar tanken på att laga mat åt någon, och det känns ju helt överkomligt att somna och vakna upp bredvid någon.

Det tar såklart inte slut där, men sedan kommer alla de sakerna man stör ihjäl sig på, och det är dom sakerna man lär sig att leva med och kanske inte bryr sig så mycket om efter ett tag.

Men mina grannar, dom får fan sambolivet att kännas som jordens sämsta nitlott. När jag hör dom leva jävel dag ut och dag in så känner jag aldrig mer för att bo med någon igen. Hur fan man kan somna till deras bråk och tio timmar senare vakna upp, fortfarande till deras bråk, övergår mitt förstånd. Om man hatar varandra så mycket, kan man inte då göra alla en tjänst och bo i hus? Med det sagt menar jag inte att man inte får bråka i ett förhållande. Tvärt om. Jag är för bråk och passion. Jag är för att man tar upp saker till diskussion och att man står på sig även om det blir en konflikt av det. Vad jag inte är för, är att man gör det hela tiden för då känns det kanske som att bråken överröstar passionen något?

Och utan passion = inget förhållande Mika vill leva i. Sen är jag kanske inte representativ för resten av världens befolkning, men jag tror att alla kan vara överens om det faktum att ska man bo tillsammans - ja då får man faktiskt hålla sams någon dag i veckan!