När man ser ut som jag.

Jag fick en rätt rolig fråga igår när vi var ute. Det var en man, kanske mellan 25 och 30 år, som presenterade sig med en halvfast handskakning för att sedan öppna munnen och ställa frågan:

"Jaha, vad gör man med när man ser ut som du då?"

Jag blev lite tagen av frågan, så jag svarade med att jag inte riktigt förstod vinklingen av frågan varpå han sa:

"Ja, vad jobbar man med när man ser ut som du gör?".

Vafan är det för jävla fråga, helt ärligt? Trots att 99% av mig kände för att leverera ett spydigt svar, så lät jag min mogna procent tänka igenom situationen. Det är så härligt med folk som tror att utseende är sammankopplat med yrke, det känns verkligen så nutidsförankrat. Så jag drog ett djupt andetag, lugnade ner mig själv ett par hekto och svarade att jag arbetar som sjuksköterska. Sen kom reaktionen som jag får i tre av fyra fall.

"Jaha, vad porrigt". 

Jag hade inte kunnat himla mer med ögonen utan att se mina egna tankar. Alltså ni skulle bara veta... Jag är ledsen om jag förstör några utvalda personers skeva uppfattning om en högskoleutbildning nu, men att vara syrra är inte så porrigt som vissa av er tror. Vi har inte kortkort och urringat, stayupsen ligger väl förvarade i byrålådan här hemma och stetoskopet används till det de är avsett för; att lyssna. Vi hanterar kroppsvätskor i mängder, bjuder på piller för än det ena och än det andra och de flesta av oss hänger med sjuka människor hela dagarna.

Porrigt va?

"Du missförstod mig nog, det var menat som en komplimang alltså".

Nej, du missförstod mig nog. När man ser ut som jag lilla vän, så har man gått femton år i skolan, betalat allt man äger själv och är beroende av ingen annan än sig själv.

Så, vad sysslar man med när man ser ut som du?