Det finns en himmel någonstans, och där är du nu.

Igår tog jag det svåraste beslut en djurägare någonsin kan ta. I ett andetag förändrades hela mitt liv. Folk som inte har djur, och inte är djurmänniskor kommer inte att förstå detta. Och det är helt okej, jag har varit precis som er! Jag har tänkt att djur är djur och att man ibland måste ta sådana beslut.


Jag tänker inte så nu.


När man bor ensam tillsammans med djur så blir dom en naturlig del av ens vardag. Det är min lilla familj. Min familj är inte komplett längre. Helt plötsligt har jag ingen som hoppar upp till mig i sängen och ska ligga kropp mot kropp med mig. Ingen som väcker mig på morgonen med sitt spinnande och vill mysa. Ingen som måste vara i samma rum som mig dygnet runt. Ingen som snor min rougeborste femhundratusen gånger varje gång man sminkar sig. Ingen som sitter bakom mig i badkaret när jag duschar. Min lillkille fattas mig!


Men en sak vill jag säga er... Tack för att ni inte bagatelliserade min saknad. Jag är rörd av alla fina ord, sms och samtal. Av vackra blommor. Av chokladefterrätter i överflöd från en fantastisk kollega. Inte visste jag att det fanns så underbart fina människor här i världen. 

Det finns en himmel någonstans, och där är du nu. Vi ses igen.