Vad jag lärde mig 2011.

Till er som tycker att det är motbjudande när jag rullar mig i lycka och välmående, till er kan jag berätta att jag började år 2011 på ett badrumsgolv i ett jäkligt taskigt skick. Och till er som inte upprörs lika mycket av det, kan jag säga att jag kom mycket längre än vad jag siktade mot.


När jag tänker på hur bra jag mår idag, hur jag inte har ett bekymmer i världen, hur jag är frisk och vilka drömmar och planer jag har för min framtid - så minns jag också, att för att vara där jag är idag, så måste man ha:

Varit sårad.

Varit vilse.

Känt sig utanför.

Känt sig bortglömd.

Varit sparkad på när man redan ligger ner.

Varit på gränsen till ett sammanbrott.

Det är inte fel att ångra vissa saker man har gjort, det kallas att lära sig en läxa. Det är inte fel att vara feg ibland, det betyder bara att du är laddad med lite extra mod till nästa gång. Det är inte fel att förälska sig i fel kille, hur skulle du annars kunna veta skillnaden när du förälskar dig i rätt kille? Sist men inte minst, så är det aldrig fel att tvivla, det betyder bara att du gör genomtänkta saker.

Lovely tisdag.

Jaha, vad bjöd dagen på då?

Vaknade upp på det bästa sättet man kan vakna upp. Fler sådana uppvaknande tack! Sedan somnade jag om lite till och steg slutligen upp klockan 12. Lysande vet ni, för nu ska jag ju jobba imorgon igen och oddsen att man kommer i säng i rimlig tid ikväll är ju inte direkt överhängande om vi säger så.


Hann inte med några storverk innan det var dags att dra sig bortåt Emse och vår obligatoriska tisdagsbadminton. Gick riktigt bra idag om jag får säga det själv. Det händer att jag träffar bollen nu, man kan till och med säga att jag träffar bollen flera gånger än jag missar och det får ju ses som ett framsteg. Idag larmade jag till och med Emse i skallen och det har jag faktiskt aldrig lyckats med förr.

Efter badmintonen stack jag och Emse på bio och såg en jävla skräpfilm helt ärligt. Kommer knappt ihåg vad den hette men när den var slut så kändes det som att man tagit två timmar av sitt liv och bara öst ut genom fönstret. Note to self, jag väljer inte film nästa gång. 

Nu sitter jag och hänger i soffan och reflekterar över livet (nej, jag har inte rökt på). Tycker att det är fantastiskt att jag för ett år sedan var på botten på alla plan, och bara 365 dagar senare sitter jag här utan ett bekymmer i världen, lycklig och fullkomligt tillfredsställd med livet. Kommer det att gå över? Är det en tillfällighet? Har jag verkligen förtjänat att känna så här?

Bäst att njuta av tillfället! Det kanske aldrig kommer igen...  

 

You stand alone, to every record I own

Now you know.

Måndag.

Och jag har inget att komma med. Än.

Men nu ska jag strax hoppa in i duschen med min nya duschcreme och det är en sådan intvålningsupplevelse man bara inte vill gå miste om. Min nya duschcreme har fått mig att högt utbrista "åhh jag är så lyckliiiig!" när jag duschar numera.

Nä jag vet, det är kanske inte helfriskt. Men det är så det är.

Återkommer under dagen med nya rapporter från en ledig Mika.  

Emse och jag leker med kameran.

Vid gårdagens obligatoriska fotografering så bestämde jag och Emse oss för att bli lite wild och prova på lite olika effekter i Photo Booth. En av effekterna skulle få oss att se ut som en serietidning, och det lät ju coolt. 

Vid en första anblick av bilden ansåg vi båda att det såg ut som att Emse hade slagit ut framtänderna vilket var en jäkla partyhöjare måste jag säga. Men när man tittar på bilden idag så har hon plötsligt fått tillbaka dom...

Något vi naturligtvis båda ansåg var mycket tråkigt!

Den osminkade sanningen.

Tjolahopp! Sedan lite i sex i morse har jag varit vaken totalt en timme och en kvart idag.  Vad tycker vi om det egentligen?

Om det känns som slöseri av en hel dag? Nej verkligen inte. 

Om jag hade tänkt göra andra saker idag? Nej verkligen inte.

Om jag kommer att kunna somna ikväll? Nej verkligen inte.

Och för att det är ett nytt år, och bara av den anledningen, så tänkte jag bjuda er på en helt ostylad bild av mig själv. Mattfransarna är dock kvar i håret, om det räknas?

Happy fucking new year.

Äntligen är den över, amatörernas heliga afton. Just denna afton får dock i mina ögon godkänt med plus, för herregud vilken natt det var!

Jag började ju som bekant dagen med att fixa mig i oändlighet. Det var ingen lätt uppgift. Nästan hela concealern gick åt till att dölja de enorma blåtirorna kring mina ögon som vittnar om en enorm sömnbrist som skulle ta en sisådär fyrtio år att sova bort. Tur att man har en bra concealer.  Och plutmunnen, den ska vi bara inte ens prata om. Jag har femton läppglans (ja, kanske lite överdrivet men jag har en grej för dom), och det var som att ha en fest med beslutsångest som tema. 

När jag plattade håret kom jag på den briljanta idéen att lägga tången på mattan mellan tagningarna så när jag sedan skulle styla klart skiten hade jag bränt fast en massa smälta mattfransar i håret. Inte så coolt inslag i min övriga nyårsoutfit.

När klockan slog tolv ställde vi oss mitt på nobeltorget för att bevittna folks storhetskomplex när dom tävlade med varandra om vem som kunde bränna av störst del av lönen mot rymden. Det var vackert, stort och effektfullt. Sen var där såklart ett gäng ärthjärnor i ett hörn som mest brände av allt åt fel håll och vid några tillfällen sköt på varandra. Det är väl inte helt och hållet det jag hade tänkt att mina skattepengar skulle gå till, men å andra sidan så kanske man får ha överseende med att IQ-kvoten inte räckte till hela befolkningen.

Slutligen drog vi till Harrys. Det var enormt genomtänkt. Om jag fick göra om det idag så skulle jag fortfarande dra till Harrys. Med pepparspray och ett avsågat hagelgevär. Tjugofem gånger trodde jag att jag höll Emse i handen på dansgolvet, bara för att vända mig om och upptäcka att det var någon svettig sak i tjocktröja och halsduk (!) eller en indier (som ju inte alls var speciellt lik Emse). Ett skönt inslag var en liten stalker som gick runt och blåste mig i håret typ tre gånger i minuten. Alla vet ju hur varmt det är på Harrys. Emse hade turen att bli uppvaktad av tre grabbar i samma sällskap som tävlade om vem som kunde spänna sig mest framför henne...

Emse: Michaela, det här är (vadhannuheter), och han jobbar på ett gym.
Vadhannuheter: Jag ÄGER ett gym, faktiskt.
Michaela: Mmm. 


Efter halv tre nådde kvällen dock sin topp och sen kunde det bara inte bli trevligare. Och rätt vad det var stod vi ett helt gäng på dansgolvet när dom tände lamporna och började spela "Happy new year" med ABBA. Då var det dags att gå hem. Jävligt dags. 

Men alltså, 2012 kära vänner. Vilket år vi ska få!!