Vaknade upp på det bästa sättet man kan vakna upp. Fler sådana uppvaknande tack! Sedan somnade jag om lite till och steg slutligen upp klockan 12. Lysande vet ni, för nu ska jag ju jobba imorgon igen och oddsen att man kommer i säng i rimlig tid ikväll är ju inte direkt överhängande om vi säger så.
Hann inte med några storverk innan det var dags att dra sig bortåt Emse och vår obligatoriska tisdagsbadminton. Gick riktigt bra idag om jag får säga det själv. Det händer att jag träffar bollen nu, man kan till och med säga att jag träffar bollen flera gånger än jag missar och det får ju ses som ett framsteg. Idag larmade jag till och med Emse i skallen och det har jag faktiskt aldrig lyckats med förr.
Efter badmintonen stack jag och Emse på bio och såg en jävla skräpfilm helt ärligt. Kommer knappt ihåg vad den hette men när den var slut så kändes det som att man tagit två timmar av sitt liv och bara öst ut genom fönstret. Note to self, jag väljer inte film nästa gång.
Nu sitter jag och hänger i soffan och reflekterar över livet (nej, jag har inte rökt på). Tycker att det är fantastiskt att jag för ett år sedan var på botten på alla plan, och bara 365 dagar senare sitter jag här utan ett bekymmer i världen, lycklig och fullkomligt tillfredsställd med livet. Kommer det att gå över? Är det en tillfällighet? Har jag verkligen förtjänat att känna så här?
Bäst att njuta av tillfället! Det kanske aldrig kommer igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar