Jag började ju som bekant dagen med att fixa mig i oändlighet. Det var ingen lätt uppgift. Nästan hela concealern gick åt till att dölja de enorma blåtirorna kring mina ögon som vittnar om en enorm sömnbrist som skulle ta en sisådär fyrtio år att sova bort. Tur att man har en bra concealer. Och plutmunnen, den ska vi bara inte ens prata om. Jag har femton läppglans (ja, kanske lite överdrivet men jag har en grej för dom), och det var som att ha en fest med beslutsångest som tema.
När jag plattade håret kom jag på den briljanta idéen att lägga tången på mattan mellan tagningarna så när jag sedan skulle styla klart skiten hade jag bränt fast en massa smälta mattfransar i håret. Inte så coolt inslag i min övriga nyårsoutfit.
När klockan slog tolv ställde vi oss mitt på nobeltorget för att bevittna folks storhetskomplex när dom tävlade med varandra om vem som kunde bränna av störst del av lönen mot rymden. Det var vackert, stort och effektfullt. Sen var där såklart ett gäng ärthjärnor i ett hörn som mest brände av allt åt fel håll och vid några tillfällen sköt på varandra. Det är väl inte helt och hållet det jag hade tänkt att mina skattepengar skulle gå till, men å andra sidan så kanske man får ha överseende med att IQ-kvoten inte räckte till hela befolkningen.
Slutligen drog vi till Harrys. Det var enormt genomtänkt. Om jag fick göra om det idag så skulle jag fortfarande dra till Harrys. Med pepparspray och ett avsågat hagelgevär. Tjugofem gånger trodde jag att jag höll Emse i handen på dansgolvet, bara för att vända mig om och upptäcka att det var någon svettig sak i tjocktröja och halsduk (!) eller en indier (som ju inte alls var speciellt lik Emse). Ett skönt inslag var en liten stalker som gick runt och blåste mig i håret typ tre gånger i minuten. Alla vet ju hur varmt det är på Harrys. Emse hade turen att bli uppvaktad av tre grabbar i samma sällskap som tävlade om vem som kunde spänna sig mest framför henne...
Emse: Michaela, det här är (vadhannuheter), och han jobbar på ett gym.
Vadhannuheter: Jag ÄGER ett gym, faktiskt.
Michaela: Mmm.
Efter halv tre nådde kvällen dock sin topp och sen kunde det bara inte bli trevligare. Och rätt vad det var stod vi ett helt gäng på dansgolvet när dom tände lamporna och började spela "Happy new year" med ABBA. Då var det dags att gå hem. Jävligt dags.
Men alltså, 2012 kära vänner. Vilket år vi ska få!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar