En dag kommer ni alla att förstå.

I veckan som gick träffade jag en person som jag inte alls träffar speciellt ofta. Vi kan väl säga såhär att vi springer på varandra ytterst sällan, men när vi gör det, så hälsar vi naturligtvis alltid. Jag vet mer än vad hon tror att jag vet om henne, och hon vet förmodligen mer om mig än vad jag tror att hon vet. Vi vet en del om varandra men det mesta har vi själva inte berättat, förstår ni?

Hon berättade något mycket tråkigt, något som vi nyligen berört här på bloggen, och så lät hon mig veta att vi har en gemensam vän och att han är en jävla skit. Snälla, berätta något nytt, tänker jag.

Jag tänker att hon får skylla sig själv om hon valt att lita på denna person, vår gemensamma vän, men så minns jag att jag också gjort det en gång i tiden. Han är framställd för att du ska förlita ditt absolut innersta till honom, och i retur sviker han dig när du är som svagast. Stryk det sista. Det är inte sant. Han sviker dig när du tror att du är som svagast.

Många vet nog inte varför vi inte är vänner idag. Det har säkert spekulerats, jag inbillar mig inget annat. Men folk vet med all säkerhet inte sanningen. Det finns en anledning till det, och det är för att jag har valt att inte berätta något. Av respekt för andra. Jag tror inte att han har gjort samma sak. Stryk det. Jag vet att han inte gjort samma sak. Men det spelar mig ingen roll.

För snart är han där igen. Och då kanske det är din tur. Och då ska du äntligen få se vad han går för.