Jag är bortskämd med att ha många människor i mitt liv som är otroligt viktiga, och inte helt oväntat betyder väldigt mycket, för mig. Människor som jag ser upp till. Högaktar. Värdesätter. Men det finns en person som betyder lite mer för mig än vad alla andra gör.
Jag kallar henne mamma.
Att säga att hon är allt jag någonsin skulle vilja vara, skulle kanske vara att ljuga. Men hon besitter många kvaliteter som jag anser vara högst avundsvärda. Där ibland några som, i samband med sin uppfostran av mig, format mig som människa. Det handlar om kärlek, rättvisa, respekt och medmänsklighet. Av min mamma har jag lärt mig livsviktiga saker som demokrati, vikten av ärlighet och att saker som är värda att ha, ofta kräver lite hårt arbete.
När mamma tog med mig hem från BB hade jag en sparkdräkt på mig som mamma köpt många år tidigare. Långt innan hon visste att hon skulle få mig. Mitt på bröstet var det tryckt ”våran lilla solstråle”. Mamma fick aldrig ta hem mig i den sparkdräkten, eftersom jag kissade ner hela dräkten en liten stund innan vi blev hämtade. Jag misstänker att hon var lika besviken över denna lilla ”gest” som när jag, som den solstråle till tonåring jag var, räckte henne fingret i ett raseriutbrott samtidigt som jag i mitt livs mest mogna ögonblick skrek ”fuck you” för fulla halsar åt min egen mamma.
Lite så har vår relation alltid varit. Jag har bjudit på ett storstilat känsloregister från den dag jag föddes. Jag har gett henne saker att vara stolt över, men även saker att gråta över. Jag har stoltserat, för att sedan leverera en besvikelse. Aldrig så stolt att hon kunde leva på det resten av livet, men heller aldrig så besviken att jag inte kunna hämta upp och rädda situationen. Och hon har älskat mig ändå. På ett sådant sätt som jag inte är säker på att jag kommer att kunna älska mina egna barn. Lika mycket oavsett vad. Lika mycket när jag stod och viftade med långfingret i vardagsrummet som när jag flög ner från podiet med studentmössan i högsta hugg. Och hon har lyckats med konsten att göra mig medveten om det.
Älskade mamma - stavat med hebreiska bokstäver, אהוב אמא, är en hyllning till min mamma. Till alla mammor. Till alla blivande mammor. Det största man kan bli, ur min synvinkel sett.
Älskade mamma, jag älskar dig. Tack för allt du gjort för mig!
Jag kallar henne mamma.
Att säga att hon är allt jag någonsin skulle vilja vara, skulle kanske vara att ljuga. Men hon besitter många kvaliteter som jag anser vara högst avundsvärda. Där ibland några som, i samband med sin uppfostran av mig, format mig som människa. Det handlar om kärlek, rättvisa, respekt och medmänsklighet. Av min mamma har jag lärt mig livsviktiga saker som demokrati, vikten av ärlighet och att saker som är värda att ha, ofta kräver lite hårt arbete.
När mamma tog med mig hem från BB hade jag en sparkdräkt på mig som mamma köpt många år tidigare. Långt innan hon visste att hon skulle få mig. Mitt på bröstet var det tryckt ”våran lilla solstråle”. Mamma fick aldrig ta hem mig i den sparkdräkten, eftersom jag kissade ner hela dräkten en liten stund innan vi blev hämtade. Jag misstänker att hon var lika besviken över denna lilla ”gest” som när jag, som den solstråle till tonåring jag var, räckte henne fingret i ett raseriutbrott samtidigt som jag i mitt livs mest mogna ögonblick skrek ”fuck you” för fulla halsar åt min egen mamma.
Lite så har vår relation alltid varit. Jag har bjudit på ett storstilat känsloregister från den dag jag föddes. Jag har gett henne saker att vara stolt över, men även saker att gråta över. Jag har stoltserat, för att sedan leverera en besvikelse. Aldrig så stolt att hon kunde leva på det resten av livet, men heller aldrig så besviken att jag inte kunna hämta upp och rädda situationen. Och hon har älskat mig ändå. På ett sådant sätt som jag inte är säker på att jag kommer att kunna älska mina egna barn. Lika mycket oavsett vad. Lika mycket när jag stod och viftade med långfingret i vardagsrummet som när jag flög ner från podiet med studentmössan i högsta hugg. Och hon har lyckats med konsten att göra mig medveten om det.
Älskade mamma - stavat med hebreiska bokstäver, אהוב אמא, är en hyllning till min mamma. Till alla mammor. Till alla blivande mammor. Det största man kan bli, ur min synvinkel sett.
Älskade mamma, jag älskar dig. Tack för allt du gjort för mig!
varför på hebreiska?
SvaraRadera