Same same. Google it.

Tvättar och lagar mat till Molly Sandéns Why am I crying och det går faktiskt riktigt bra måste jag säga.

I'm not gonna beg, not gonna crawl, not gonna need you if I fall.

Livsmedelsverket hade kunnat skriva sina rekommendationer baserat på vad jag äter idag. Fisk, ris och bönor. Naturligtvis enligt tallriksmodellen. Livsmedelsverket hade älskat mig. 

Ikväll ska jag gå på bio. Den sena. Man är ju ledig imorgon menar jag. Och imorgon ska jag powerwalka efter frukosten, och på min sena lunchmiddag ska jag bjuda på vårmat och en efterrätt med bär. Glammigt va?

Sa jag att jag åt digestivekex med nutella emellan idag? Om man bygger en macka med fyra kex blir det precis lagom mycket att bemästra. Om man gör två sådana till frukost måste man kompromissa lite med hälsan resten av dagen. Därav min lilla hälsoresa det kommande dygnet. Dricker i och för sig ett glas vin till maten ikväll, men det är ju mest bär i det med. Eller ja, druvor. Same same. Faktiskt. Google it. 

  

Bilder från i lördags!

Ett fåtal, men ändå... som utlovat! Klänningen var en winner, och den finns det ytterliggare bilder på i tryggt förvar! En otroligt lyckad kväll, jag är mycket nöjd och hedrad av alla som valde att närvara. Puss på er allihopa!

 

Till alla pappor där ute.

Har sett många rekommendera denna bild på facebook idag. Jag gillar den. Jag gillar konceptet. Så jag slår ett slag för den. 

"Any guy can make a baby. But it takes a real man to stay and raise it".

Det finns väldigt många barn runt omkring oss som saknar aktiva föräldrar, inte bara på den manliga sidan. Faktum kvarstår dock att det främst är pappor som lyser med sin frånvaro, så jag tänkte att jag skriver detta inlägg och hoppas att jag berör någon liten pappa där ute. Om denna bild enbart berör en enda pappa, så är det ju värt det! Tycker ni inte?  Om denna bild förbättrar enbart en relation, så är det ju ändå en mer än ingen alls.

Låt oss slå ett slag för alla föräldrar som inte riktigt är så mycket föräldrar som dom skulle vilja vara. Det är aldrig för sent.

Och om du läser detta inlägg, och tror att det är riktat till dig så vill jag bara säga att det inte är det. För din del är det helt klart för sent. Att du är min pappa är något som vi båda motsätter oss lika mycket. Men du är det ändå. Alla vet att så är fallet. Ingen som har sett oss kan förneka det. Likväl står det fader okänd på mitt födelsebevis. Och det är i så fall den enda sanningen du någonsin levererat, för jag känner inte heller till någon sådan. Jag känner inte dig. Det enda bra du står för i mitt liv är mina två underbara, fantastiska, vackra systrar som jag älskar väldigt högt. Du, däremot, är ingenting till mig. 

"Think about it every year, so I picked up a pen.
Happy birthday, love you whoever you woulda been".

   

Mina presenter.

Har fortfarande inte fått bilderna från i lördags, så kan tyvärr inte dela med mig av dessa ännu. Vad jag däremot kan dela med mig av är alla fantastiska presenter jag fick! 

Utöver gott vin, presentkort på skönhetsbehandlingar och choklad fick jag bland annat geniala presenter som ett doftkrus från The Body Shop och en presentpåse med tequila rose (favvodrycken), badsalt, ansiktsmask och godis. Ska lätt sno dessa idéer nästa gång jag går bort! 

Av Paula och Nicklas fick jag en presentpåse med brevpapper, coca-cola-läppstift, playboyparfym (det är bara ni som kommer på sånt...), rosa rakhyvel och nagelfil samt ett jäkligt snyggt halsband som jag hoppas få en ursäkt att visa snart!

Av Sandra fick jag denna ursnygga kvinnokropp vilket var extra kul eftersom jag själv funderat på att investera i en sådan!

Och av A fick jag champagneglas tillhörande den serie som jag önskade vinglas av på släktkalaset.

Faktum är, att nu behöver jag bara ett vitrinskåp också, så att jag kan visa upp allt fint jag numera äger. I helgen tänkte jag ta mig lite tid att titta på ett sånt, samt köpa en ny vardagsrumsmatta och några ramar som inte överlevde helgen. Har jag sagt att jag funderar på att gå en kurs i inredning till hösten? Har ju önskemål om att en dag äga ett slott, och då är det ju en fördel att ha en del idéer eftersom slott tenderar att ha en hel del rum.

Och så kom mars.

Jag är rädd. Jag vet att jag är rädd. Rädd utan anledning till och med. Jag accepterar det. Det är naturligt att vara rädd säger alla, men då ska man helst ha en anledning till det. Jag har ingen. Jag är rädd i förväg. Förberedd.

För att förstå hur invecklat det är, så måste man ha varit där. Man måste ha smugit kring husknutarna, stålsatt för vad som stod runt nästa hörn. Man måste ha blivit krossad om och om igen av det svek som alltid väntade. Man måste ha gett chans på chans, och tänkt att denna gången ska den nog tas tillvara. Man måste ha blivit likgiltig. Och till slut så har man haft så lite kvar, att där inte var något mer att förlora. Och då, och först då, har man rest sig upp från den där avgrunden och lämnat den där versionen av sig själv bakom. Och då har man gråtit, tills tårarna tagit slut. Levt destruktivare än någon annan. Tvivlat på sig själv och sin förmåga. Letat efter en bättre version av sig själv. Och till slut har man gått vidare, hittat ett sätt, och aldrig mer sett tillbaka.

Men hur långt man än har gått, så bär man med sig sorgen. Och sveket. Och allt tvivel. Och allt det där gör det fruktansvärt svårt att vara orädd. För även om jag inte har något att förlora, så har jag ändå allt att förlora.   

Det här är mitt dilemma. Mitt krig att utkämpa. Min historia att bearbeta. 

Welcome to my truth. 

Tonight's the night we're gonna make it happen.

Nu är det T minus 6 hours. Herregud vad jag ligger bra på det! Skulle kunna ha att göra med att jag steg upp tjugo i åtta idag. Kan också ha och göra med att jag har allt på min sida idag.

Har powernapat i elva minuter med. Man vill ju inte skämma bort sig själv som Paula sa. Efter att jag lunchat så ska jag slänga mig i ett bad, och sedan ska jag göra underverk med mig själv. Jag hoppas på stor medhjälp från hårgudarna, ögonfranstämjarna, ögonbrynsplockaren samt att klänningen sitter där den ska. Hela kvällen. Och om den inte gör det, så hoppas jag att den åker av en bra anledning. 

Nu ska jag ha ett långt samtal med mina två sambor om varför dom kommer att vara förvisade till lägenhetens exklusivaste rum hela kvällen. Det kan gå precis hur som helst. 

Jag stålsätter mig.    

Det här med mitt liv alltså.

Jobbar hårt, planerar väl. Mest för att jag ska hinna med allt jag tar mig för. Och för att det ska bli bra. 

Idag har jag inhandlat nio liter vitt vin, sex liter rött vin och arton liter öl till min lilla get-together på lördag. Hoppas att det blir bra. Och blir det inte bra hoppas jag iallafall att jag blir dyngrak. Har även ordnat med lite snittar och plock också, så att det är tydligt att det är en tjugofemårsgrej och ingen fjortisgrej. 

Var på mobilia med, och handlade tandpetare (och några saker till, men regeln är att om det inte står med på inköpslistan behöver man inte bekänna det). Fick femhundra tandpetare för 4 kronor. Jag misstänker att dom är fabriksgjorda, men tänk om dom inte är det? Tänk om någon har suttit och täljt femhundra tandpetare för fyra kronor. Det blir ingen bra timlön. 

När jag kom till mobilia stod alla människor utanför i klungor eftersom dom hade någon brandövning/låtsasbrand/liten obetydlig brand som säkert inte ens omfattade den butiken jag skulle gå i. Först trodde jag att det var ett dåligt försök att stoppa mig från att shoppa, men efter trettio minuter sittandes på ett cykelställ insåg jag att det nog inte var så. Även om uttröttningstekniken helt klart är användbar som shoppingbroms.

Jag har hunnit tvätta med. Och städa. Ett rum, men ändå. Funderar på att sova på soffan inatt faktiskt. Den behöver man ju inte bädda. 

Sist men inte minst kan jag avslöja att jag de senaste två veckorna varit lite extra försiktig med vad jag gått in i för att ha så snygga spiror som möjligt till lördag. Igår lagade jag fisksoppa och det vet ju alla vid det här laget att Torres är en sucker för. Torres bestämde sig därför för att, lite försynt, klösa mig i knäet med enbart två klor som han stoppade så djupt in i knäfettet som han bara kunde. Så folk, om jag ser vampyrbiten ut på lördag så kan ni chilla. Edward har inte omvandlat mig än.