Idag har jag kommit fram till en sak...

...mitt liv är sjukt oglammigt! Hur fan är det möjligt alltså, ärligt? Varför får jag sitta och trycka med tvätten, städningen, matinköpen, 7-15kneget, kattsand och kattskit i oändlighet, den extrema tröttheten, det ofeta bankkontot, bettskenan, den totala idétorkan över vafan man ska äta idag - helt ärligt, folk har problem att få ihop en veckomeny!? Jag har problem att få ihop en kvällsmeny. Med en rätt. Sug på den ni. 


Idag gjorde jag ett big no no. Jag stack till coop och handlade. Hungrig. Lax, potatissallad, kotletter, vitlöksost i rulle, toblerone, mangofrukter, extra feta pommes och massa gott pålägg. Vad har vi lärt oss av detta? Att man får jäkligt mycket gott i kylen när man handlar på tom mage :) 


Tillbaka till det oglammiga. Jag är inte dum. Såklart förstår jag att mitt liv är sjukt oglammigt för att jag valt att det ska vara så. Jag är inte lika nytänkande och vågad som dom som lever lite glammigare. Dom med eget företag, dom som satsat på det dom är bra på och lyckats med det, dom med en karriär eller vafan vet jag. Jag har valt en utbildning och ett jobb som generellt sätt inte genererar miljoner. Oftast funkar det för mig, men idag har verkligen varit en sån dag när jag hade önskat att jag hade lite mer stake. Lite mer power. Lite mer jävla anamma att våga satsa på något man hellre hade gjort och fullfölja. 


Efter min hardcore-uppväxt har svensson-livet alltid känts fullt dugligt för mig. När andra pratat om det livet med avsmak, så jag fantiserat om att leva ett helt "vanligt" liv. Det är till och med något jag har strävat efter. Jag säger inte att jag inte fortfarande gör det, men nu känner jag att jag nog skulle våga ta ut svängarna lite mer. Satsa lite mer på mig själv, och lite mindre på allt det andra. One shot, one opportunity - will you capture it or just let it slip?