När jag var tjugo hände en sak, en dag, som jag inte alls beredd på. En sak som slog mig som ett hårt slag i magen. Jag gick från att vara bekymmersfri, lycklig och totalt frisk till att bli allvarligt sjuk. På några minuter. Det var den 10 december 2007. Dagen då allt oviktigt trams slutade att betyda något och jag insåg vad som var viktigt för mig, här i livet.
Det var dagen då krogen blev meningslös, bekanta slutade att vara viktiga och jag endast ville leva. Vad som hände tycker jag kan kvitta. Det som är viktigt i allt detta är att du inte vet vad du har förrän du står där och riskerar att förlora det/har förlorat det. Det är viktigt att komma ihåg den känslan... Jag glömmer den ibland och tror att saker som motvind, pms och allmänt missnöje är viktigt. Men sen så kommer jag ibland ihåg hur det kändes och dom dagarna känns allting lite lättare.
Jag tror att man ska akta sig från att eftersträva att leva ett lyckligt liv hela tiden. Man riskerar att få söka efter det hela livet. Ingen är lycklig hela tiden. Jag tror att man ska nöja sig med att leva och må bra, och ha fler lyckliga stunder än olyckliga. Om man strävar efter det tror jag att man har möjlighet att bli positivt överraskad.
Och till er som söker spänning och utmaningar hela tiden, er önskar jag bara lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar