Nästa inlägg från listan heter "Min tro eller livsfilosofi". Men jag har snabbt döpt om det till min livsfilosofi. Jag är nämligen inte troende, håll i er nu, jag är ateist.
Jag är döpt, men inte konfirmerad. Jag kan tänka mig att gifta mig i kyrkan, och även begravas där. Men jag är inte troende. Hur går det ihop tänker ni? Det går jävligt lätt ihop, det handlar om att jag ser dopet, giftemålet och begravningen i kyrkan som en tradition, ej att förväxla med en tro. Jag kan lika gärna gifta mig i ett shysst slott, eller på stranden. Det är atmosfären som tilltalar mig. Och jag är lite kär i kyrkor, precis som jag är i slott. En tradition alltså, precis som skolavslutningarna innan loven, studentfirande och nationaldagsfirande. En tradition, som vi föds till och kan välja att anamma eller dissa.
Jag behöver inte tro på någon fjantig gud för vilja göra vissa saker i kyrkan. Upprör jag er nu? Då ber jag om ursäkt...
Men det går lite emot allt jag lärt mig, och uppfostrats till, att tro på något som inte blivit bevisat och som högst sannolikt inte ens finns. Förlåt att jag säger det, men det finns många historier om tomten med, men ingen över tio år tror på honom heller.
Vet ni vad jag tror på? Jag tror på mig själv! Vem ska man annars tro på? Känns lite väääl godtroget att lägga över allt på någon annan som valt det originella namnet "Gud" och tro att denna ska fixa allt jag inte löser själv. Så jag väljer bort den lätta vägen, och styr in mig på den svåra vägen och fixar det på egen hand istället. Jag förstår att det känns shysst att ha någon högre makt att tro på, som gör det lite enklare att slippa ta tag i saker och ting, men så jag är som människa så känns det bara lite mer tillförlitligt att bestämma sig för att göra det själv. Det är en garanterad tro, du får utdelning varje gång - för allt är upp till dig själv!
Låt mig ta ett exempel...
Du vill komma in på din drömutbildning, och ber till gud att denna skall fixa det? Tror du verkligen att han kan fixa så att sex miljarder människor får den utbildning de drömmer om? Nej, skulle inte tro det. Men du kan! Oddsen är dessutom större att fixa en drömutbildning till en person, än till sex miljarder. Och om du ber till dig själv, att du ska fixa detta, så är det dessutom bara upp till dig själv att ordna det. Och det, kära vänner, gör att iallafall en person jobbar röven av sig för att du ska komma in på den där drömutbildningen!
Ni förstår hur jag menar, eller hur? Och jag förstår om ni inte delar min filosofi, men det är ju det som är så jäkla fint - att det behöver ni inte göra! Vi kan alla ha vars en. Sex miljarder livsfilosofier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar