Tristessen på bussen är verkligen slående. Jag är spyfärdig, less och har kramp i vaderna. Ser verkligen fram emot att ha två helger hemma i Malmö, även om dom är bokade så får man iallafall sova i sin egen säng, innan det är dags att resa igen.
Efter det är jag inte bokad alls på helgerna, förutom mina jobbhelger och Eurovision-kvällen. Men det kan man ju inte riktigt kompromissa med. För övrigt är schemat rensat. Jag vet att jag säkert låter riktigt otacksam när jag säger detta, men för mig som varit bokad tjugo helger i rad, så längtar jag efter en riktig slappehelg! Jag älskar min familj och mina vänner och allt annat roligt socialt jag får vara med på men just nu känns en helg på soffan oerhört exklusivt.
För övrigt så är det en hel del som fått stå tillbaka nu med detta schemat. Mitt hem är skitigt, jag kommer inte ihåg när jag lagade mat på en spis senast, det var två veckor sedan jag tvättade vilket har resulterat i att man går runt klädd i enbart sina finaste underkläder numera, A är nog lite less på att enbart sova ihop och jag har inte kunnat få till en fika med min syrra på snart två (!) månader.
Av detta har vi lärt oss? Att det är rätt bra med lite begränsningar? Det här med lagom av allt är faktiskt inte så dåligt ändå. Lite balans i tillvaron motverkar dygnet runt-halsbrännan, det måste jag nog tillstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar