För att motivera mitt nästan veckolånga uppehåll från bloggen inser jag att jag är skyldig mina bloggläsare något av en förklaring. Det har framförallt att göra med att jag varit kidnappad. Frihetsberövad. Inlåst mot min egna vilja.
Av badrummet.
I snart tre dygn har jag utvecklat en mycket nära relation med toalettstolen, badrumsgolvet och insidan av mina inälvor.
Jag
har funderat på att spara er vissa detaljer, men ändå bestämt mig för
att utsätta er för mitt pågående lidande.
Jag har legat en hel natt på fyra ansiktshanddukar på badrumsgolvet.
Jag har druckit totalt fyra liter vätskeersättning, två liter avslagen cocacola, en halv liter nyponsoppa, snart två liter blåbärssoppa och ungefär en liter te. Och kissat ca en dl per dygn.
Jag har sovit ungefär tre timmar per natt. Och ca åtta timmar dagtid.
Jag har renbäddat en halv säng klockan tre på natten efter en kaskadspya som ändå måste gå till historierna.
Jag har avverkat tre morgonrockar och fem pyjamasar. Ja wow, jag är tjugofem år och äger fem pyjamaser. Kom över det.
Jag har hotat sjukvårdsupplysningen med att ta livet av mig. Och vägrat söka akutvård. För att slutligen förlora det sista av min värdighet när jag blivit ombedd att lämna ett prov på mina kroppsvätskor.
Jag har brutit ihop över att min vetekudde började brinna i micron, och desperat under natten som gick tillverkat min egen av ett örngott och två liter mjöl. Inte utan min vetekudde.
Jag har storbölat över att en nysning känns som att bli knäad i magen.
Jag har slutat reflektera över om jag verkligen har kräk i håret, och bara vant mig vid det är ett skick jag nu befinner mig i.
Jag har trakasserat grannarna med att ha TV-volymen på dövhögt för att kunna höra vad som sades in till badrummet och på så sätt få ljud till den bild som reflekteras i hallspegeln. Snål-TV.
Föresten så är det lördag, och när ni andra unnat er en god middag och drinkar så har jag fått i mig en näringsdryck och tre bananer. Men det är okej. Jag unnar er det. Tänk inte på mig för all del. Nu ska jag gå och äta en äpplepuré. Hemligheten är att jag får äta nästan allt som ser likadant ut när det går in som när det kommer ut. Lyxigt.
Och än är det inte över. To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar