När söndagar inte är så tokiga ändå.
Och nej, det kommer trots flera härliga nyfikna kommentarer, inte att komma någon utförlig förklaring om honom. Det är oundvikligt att bedriva denna blogg utan att han vid något tillfälle omnämns eller dyker upp på en bild, i övrigt så heter bloggen Sanningen om Mika och han kommer därför att få utrymme utefter det, det vill säga väldigt lite när jag har tagit upp den plats jag behöver!
Lite kort (det ska ändå löna sig att kommentera bloggen, eller hur?) ska jag ändå nämna att vi träffades genom gemensamma vänner förra sommaren och enligt historiken på min mobil har han gått från "dryg" till "slampa" till "baby" på bara några månader vilket får ses som en utveckling värd en eloge. Utifrån denna bedrift har han därför fått äran att, på nära håll, exklusivt få följa mig och alla mina personligheter dagligen. Förmodligen anser han sig inte vara lika lyckligt lottad som jag anser att han borde vara, men det är okej.
Det var allt jag hade och säga om den saken. För alltid. Nu tycker jag ändå att vi återvänder till huvudämnet.
Mig.
Jag ska jobba trettio timmar i påsk när alla ni andra är lediga. Tyck synd om mig!! Utöver det ska jag avverka en middag, en sovmorgon och två kalas på mindre än tjugofyra timmar. Ska bli mycket spännande att vara delaktig i den utmaningen.
Skärtorsdag var ändå helt okej. Fick mitt andra påskägg vilket innebär att jag bara måste få ett till för att ligga på samma antal som förra året. Får jag inte ett till slutar jag tro på påskharen och det kommer verkligen att resultera i ett gäng mycket pessimistiska blogginlägg.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar