Michaela.

På tal om allt och ingenting så är det idag tjugofem år sedan jag döptes. Tjugofem år sedan jag fick ett namn som alla stavar fel till, folk envisas med att uttala fel (ch blir k, tack för det) och jag försökte övertala mamma till att ändra när jag var sju eller åtta. 


Men nu är jag rätt nöjd. Eller nej, jag är faktiskt jävligt nöjd. Med både namnet och stavning. Stavningen gör rätt mycket tycker jag, det ger namnet lite mer tyngd. Skalar av svensson-känslan.


Michaela.


Namnet har hebreiskt ursprung och betyder "vem är gud" och det passar ju mig rätt bra. Jag undrar ju också vem som är gud. 


Det var dagens intressepil. Tack för visat intresse, och välkommen åter!