Satsar på en mer hälsosam livsstil!

Fortsätter att utvecklas!

Snart är man en IT-guru! ;)

Problemet är löst. Fick lite hjälp, mer än så säger jag inte... Men nästa gång klarar jag det själv! Idag har jag iallafall lärt mig EN ny sak :D

Helt ärligt, jag ORKAR inte!

Jag är så jäkla lyckligt lottad!

Jag menar det verkligen! För det första så har jag en katt som faktiskt tycker om den smärtstillande medicinen jag annars hade varit tvungen att tvinga i henne... 
För det andra har jag en underbar mor som har möjlighet att vara barnvakt så att jag kan arbeta hela dagarna och till och med hinna med en dusch. 
För det tredje så har jag en underbar faster som sköter mina inköp. 
För det fjärde så har jag underbara vänner som hjälper mig att hämta och lämna lillan på diverse veterinärbesök, sitter vakt så att jag kan uträtta lite ärende och bara finns här så att jag kan få lite avlastning. 


Vad har jag gjort för att förtjäna er? 


Och för er som tror att jag pjoskar med mina katter... Så är inte fallet! Men jag har en katt som inte kan ta sig fram, som inte kan gå på toaletten själv, som måste vaktas var hon än är så att hon inte hoppar upp/ner från något som kan försätta det skadade benet ur läget, som absolut inte får slicka på förbandet som sitter över morfinplåstret eftersom hon kan bli allvarligt sjuk av det... och detta gäller dygnet runt. Sa jag att det var en katt? Hur många här vet att katter gör precis vafan dom vill? Då förstår ni varför jag sover max en timme i sträck per natt.


Men allvar, vem behöver sömn? Är inte det lite väl överskattat? 

Update

Idag hade det verkligen varit lättare att vara två om allt! Två om oron, två om att ge lilltjejen medicin och två om att passa henne så hon inte gör den långa listan av saker hon inte får göra just nu. Även om jag tror att jag lider mer än vad hon gör, så gör det så ont i mig att se henne försöka gå på lådan och vilken katastrof det blir av det... Det viktigaste är att hon blir bra! Det är där all min fokus ligger. Sedan har jag tagit chansen och ägnat mig lite åt lilleman, honom ska vi inte heller glömma. Han har varken ätit, druckit eller varit på toaletten när Nellisen varit iväg - är inte det äkta kärlek!?


Även om det känns sådär just nu, så om mindre än tre veckor är jag här:

Och i slutet av sommaren är jag här:

Och just nu sitter jag och kollar på om man inte skulle kunna vara här någon gång under hösten?

Nellisen bryter benet...

Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade en lång to-do-list att avverka, men efter att jag hämtat mitt köksbord ville ödet (tror inte på ödet, men finns inget bättre ord att använda) som jag...

När jag röjde i köket drog katterna igång en vanlig lekstund och jag sprang i vanlig ordning runt efter dom och "ta det lite lugnt med Nellisen, Torres", "akta lampan Nellisen", "ähhe för helvete, nu lugnar ni ner er innan ni blir kinamat" osv... Ända tills resten av världen stannar upp. Man hör en smäll, man hör Nellisen skrika, och skrika och skrika och Torres som står och gnäller. Jag far ut i vardagsrummet eftersom jag tror att dom bråkar för att se Nellisen ligga och kräla och Torres som står och slickar henne på ryggen. Det krävs ingen större hjärnkapacitet för att se henne, stolen som har tippat och konstatera att något är jävligt fel!

När man bär upp henne i famnen så skriker hon, spinner och slickar en samtidigt. Torres springer runt om en som en osalig ande. Hon kan inte stötta på bakbenet, utan faller direkt när hon försöker att stå upp. När vi fått tag på skjuts bär det rätt ner i bilen och direkt in till djursjukhuset som tar hand om mitt lilla hjärta som riktiga änglar. Direkt när vi får komma in söver de ner henne och sen följer en rad undersökningar för att konstatera ett komplicerat benbrott som inte opereras på djursjukhuset. Så imorgon blir det till att ta ut en välspenderad semesterdag (skulle ta ut hela min årsranson om det var det som krävdes, det är inte så jag menar) och ta henne till en av få djurkirurger i landet som tar hand om denna typen av frakturer och så är det bara att hoppas att operationen lyckas!

Fröken med ett förband över morfinplåstret, ett förband över den venösa infarten som hon får dropp och sövs igenom och ett förband över skenan som ska stabilisera frakturen till morgondagens operation.

Och till er som läst bloggen de senaste dagarna och har koll på att denna veckan inte varit superball för mig kan jag nu meddela att allt sånt är totalt oviktigt! Anledningen till att veckan varit sådär är för att jag tappat perspektivet något på vad som är viktigt och vad som faktiskt inte är det, och det goda som kommit ur dagens olycka är att jag nu har full koll på vad jag ska fokusera på igen. Och just nu är det först och främst att min lilltjej mår bra och blir helt återställd!

Dagens outfit!

Det har inte varit en helt lätt vecka, det ska jag inte sticka under stol med. Men nu ser det äntligen lite ljusare ut igen! 


Nu sticker jag ut på söndagsäventyr...