En dag. En kväll. En natt.

Vet ni vad? Jag är fan trött alltså. Helt jäkla slut efter denna dagen. Jobb, utklassning (i vanlig ordning) i badminton och en supertrevlig kväll med Musikquiz på Harrys med Emse och hennes farsa. Jag är helnöjd. Mats girls vann inte, men några poäng skrapade vi ändå ihop till.

Imorgon ska jag beställa tårta till mitt kalas. Tänkte kräva en sån där provning som man har inför bröllop och hoppas att det går igenom. Man vill ju knappast ha fel tårta på sitt 25-årskalas. 

Nä, om man skulle ta och lägga sig tillrätta som den lilla skeden? Vad säger ni? Jag röstar för!

Puss. 

Tidschemat utför motvillighetssex med mig.

Hur många har haft en underbar, perfekt och lysande dag idag?

Nej, visst nej, det är ju måndag. 

Jag har som vanligt haft en sån dag när mitt tidschema utför motvillighetssex med mig. Jag har en härligt optimistisk syn på tid och det blir man våldsamt varse om när man är jag. 

Idag har jag:
- Vaknat med ett leende på läpparna. Somnat om några timmar till. Vaknat skitsur.
- Försökt att beställa en tårta till min födelsedag men allt såg så gott ut så jag fick skjuta upp beslutet lite till.
- Förklarat för mitt elbolag vad oönskade tjänster är för något. Med svordomar.
- Jobbat kväll. Hungrig. Trots utfodrad.
- Lagt mitt schema. Jag arbetar helt för många timmar i relation till vad jag hade mått bra av.
- Gått hem utan spotify som var dött. Katastrof. 
- Duschat i exakt 31 minuter. Spare no spences. 
- Gjort vuxengrejer på datorn.
- Ätit engelsk frukost. Till kvällsmat. Minus korven. Den hånade mig.
- Ätit chokladpudding till efterrätt. Över nästan hela kroppen. Tagit en handfatsdusch.
- Packat vinnarväskan till badmintonen imorgon. Och ett ombyte till kvällsaktiviteterna efteråt. Det var svinsvårt att bestämma sig för något. Emse tyckte att jag kunde gå i pyjamas. Emse och jag är inte vänner längre.
- Blivit helt slutkörd efter en omgång med hårfönen. 
- Filosoferat över livet på hallmattan i ett desperat försök att lugna ner blodtrycket. 
- Skrivit ett helt meningslöst blogginlägg. Som jag nog är klar med.

Nu.  

Saker jag önskar att jag kunde sagt till mig själv som femtonåring.

Den där kaxiga attityden, som är nästintill omöjlig att samarbeta med - den du får så mycket skit för - den kommer att betala av sig en dag! Den kommer att ta dig lite längre än vad du hade kommit utan den.

Mister du en står det inte tusen åter. Men det kommer andra. Det kommer bättre. Det kommer djupare förälskelser. Djupare hjärtesorger. Läxor lärda och erfarenheter upplevda. Det kommer andra.

För att bli riktigt lycklig, måste du först uppleva riktig olycka. Det kommer att sätta saker och ting i perspektiv. Det kommer att definiera dig som människa.

Du behöver inte massvis med flyktiga bekantskaper här och var. Du behöver ett fåtal, djupare vänskaper. Och det kommer du att få, och ha, kanske lite fler än ett fåtal om jag ska vara ärlig. Fantastiska, engagerade människor som förgyller ditt liv dagligen.

Det kommer att komma människor du engagerar dig i, som inte är värda ditt engagemang. Människor du försöker att rädda och hjälpa. Du kommer att känna att du slösat din tid, men det kommer inte att ha varit ett slöseri med tid. Det kommer att ha varit ett försök, och likväl ett misslyckande. Men framförallt ett misslyckande du lär dig något ifrån. Och det är okej att misslyckas hur många gånger som helst, bara man lär sig något av varje misslyckande.

Ibland blir inte saker riktigt som du tänkt dig, och du kanske glömmer bort att följa ditt hjärta där ett litet tag. Det viktigaste är att du inte glömmer bort dig själv!

Slutligen så måste man inte lära sig att älska sig själv innan man kan älska någon annan. Men det har sina fördelar att göra det. Fördelarna med det är att du blir medveten om ditt värde, och det kommer i sin tur göra att du inte accepterar mindre än vad du är värd. Den lärdomen kommer att spara dig tid, tårar och tveksamma beslut. 

Mitt liv so far. 

Live, love, let go.

   

Dagen som nästan blev D-dagen.

Alltså herregud. Vilken dag. Jag har nog aldrig varit så nära ett magsår som idag!

Började dagen med att vara festens underhållning när ett litet småglin bestämde sig för att busringa mig halv sex på morgonen och berätta att han var hård. Han ska vara väldigt glad att jag ändå skulle upp, annars hade det varit sista gången han kunde bli hård, det ska han ha väldigt klart för sig.

Jag jobbade till två, och sedan fick jag en sån lysande idé att jag skulle storhandla innan kvällens bortbjudning halv sex. När klockan var halv tre hade jag hämtat upp Emse och pantat våra flaskor, sedan handlade vi i ungefär en timme innan vi bestämde oss för att svänga förbi utförsäljningen av vår favoritinredningsaffär. När jag hade parkerat bilen och burit upp alla kassarna (ja Emse, du hjälpte till, bar mest till och med om vi ska vara helt ärliga - nått ska man väl ha dig till?) flög jag in i duschen och gjorde ett tappert försök att bli ren. Halv fem ungefär steg jag ur duschen och bussen gick fem. Ja ni fattar ekvationen. Det blev snortajt. 

Nu är det dags för efterrätt!! See ya, wouldn't wanna be ya. Mogen 2013, maybe.

I swore I'd never fall again, but this don't even feel like falling.

Fredagkväll och jag är så nära död man kan komma. Idag har jag jobbat 11 timmar. Det känns som tjugotre och en halv.

Jag har ätit sushi som man fick vänta på i 35 minuter. Har ni hört på maken? Trettiofem minuter. Det tog mig ungefär 15 minuter att äta. Högt räknat.

Eftersom jag fortfarande är hungrig ligger jag därför nu i sängen och lyssnar på Bruce Springsteen och äter chips. I sängen! Det kommer att bli ett smulkalas utan dess like, och jag tänker finna mig i det. Och självklart äter jag inte på min egen sida, man är väl inte helt orutinerad? 

Nä, nu ska jag nog faktiskt sova. Det finns ju ändå en morgondag att tänka på. Ni vet den där då alla ni sover ut men jag går upp 05:30 för att arbeta. Ibland är livet en riktig koskit. 

    Been in some kinda dark cove
Just searching for a world with some soul.

Min dag som lyxhustru.

Fan alltså, som lyxhustru skulle jag vara förstaklassig. Dessutom skulle jag inte vara så dryg och tjafsig, det är jag säker på.

Cityturneringen började med fika på lilla kafferosteriet med den där temperamentsfulla italienaren Sandra. Hon är inte klok, and I love it. Vi drog en sväng in om Thomas Sabo efter det, och det skulle vi nog aldrig gjort. 

Jag hittade en klocka där jag ville ha. Den var magiskt snygg. Köpte inte den. Köpte istället...

 ...detta vackra smyckeskin. 

 

Och precis när man inte trodde att man kunde få fler väskor så visar det sig att Åhléns hade halva reapriset och det är ju som att tjäna pengar dubbelt upp. Av den enkla anledningen tog jag med mig följande hem:

  Sen lunchade jag, för äta bör man annars dör man. Och då äter man lämpligen asiatisk buffé eftersom det är ett snabbt sätt att få ett insulinpåslag som heter duga.

 Sen går man på partyland och funderar på att köpa en sån banderoll som man har i Miss World där det står vilken sorts fröken man är, fast i detta fall med "Födelsedagsprinsessan" skrivet över hela. 

 

När man har funderat en stund så kommer man kanske fram till att det är lite överdrivet (fast man inte bestämt sig än), och då köper man detta ljuset så länge:

 Tänk att jag ska bli 25 år. Vilken grej. 

 

Kvällen har jag tillbringat med att powerwalka och nu ska jag äta rester. Det känns inte så lyxigt. Det känns mer som att min dag som lyxhustru är över? Men det var en förbannat bra dag ändå. Jag är nöjd. So long, my friends. Till nästa gång.  

 

Lilla kafferosteriet med Sandra!

En dag som lyxhustru.

Ni får ursäkta min frånvaro igår. Jag var upptagen med att leka hemmafru varvat med mega-bitch. Men nu är jag tillbaka. Och idag är jag ledig. Och utsövd, efter en helt perfekt natt utan störiga katter, sms och telefonsamtal.

Vilken lycka!

Jag ska ägna dagen åt att leka lyxhustru, det vill säga fika och luncha med mina andra lyxhustruar, titta på födelsedagpresent till mig själv och spana lite kalastillbehör. Det betyder att jag kommer att få svänga in om Party-land vid Caroli. Det är den näst ljuvligaste butiken jag känner till i världen. Mika is going to go bananza.

Dagen till ära har jag klämt ner mig i mina mörkgrå Replay-jeans från Milano med en hårsnodd som håller ihop de två översta knapparna med hålen. Det. Här. Ska. Gå. Jag har till och med satt upp håret som den mogna tjugofemåring jag snart är.

Slutresultat:

Håller er uppdaterade under dagen som lyxhustru.

Lägg av och sura förfan.

Nellisen. 

Du kan väl sluta sura nu?

När jag skrek att du var en horkatt så syftade jag inte på att du sålde dig själv för pengar (gudarna skulle veta att du hade fått betala hem då) utan det var en omogen och elak kommentar från min sida för att du återigen var lite väl närgången med mina tapeter.

Kom ner från köksskåpet nu. 

Okej, jag ber om ursäkt. Men gör du om det, så kommer du att behöva sälja dig själv pengar så att jag kan tapetsera om. Det ska du ha jävligt klart för dig.  

Nu kommer det att bli ett jävla liv.

Ibland försöker jag att vara snäll och sympatisk, och ibland skippar jag bara allt sånt och är mig själv. Idag är en sån dag. 

Som många andra dagar sitter jag och läser igenom Laila Bagges senaste blogginlägg. Mest för att hon är så förbannat snygg. På ett sånt orättvist sätt. Man måste helt enkelt in där och våndas lite. Häromdagen har hon i alla fall lagt upp en teckning, som någon (ett barn hoppas jag) har ritat utifrån en vimmelbild på henne. Utifrån brevet som Laila också publicerar utgår jag ifrån att barnet är runt 9-10 år? Laila är mycket glad för den fina bilden, och tycker att den är jättefin. Vet alla hur Laila ser ut? 

 Låt oss då göra en sak klar...

Det där är ingen smickrande avbildning.

En sån där bild hade jag hänvisat till det runda arkivet, det ska vi ha klart för oss. Jag säger inte att flickan ritar dåligt, absolut inte. När jag var i hennes ålder ritade jag förmodligen fortfarande ben direkt under huvudet osv. Men det finns en anledning till att man har föräldrar, och den anledningen är att dom ska avråda en från att skicka såna här bilder till sin idol. Det där är helt enkelt inte Laila ur hennes bästa vinkel, om vi säger så.

Sen är jag ledsen, och jag har inte barn och så, men jag förstår inte det här tvångsbeteende som alla föräldrar sysslar med när de samlar på sig all jävla skit som barnen kommer hem med. När jag var runt fem år fyllde jag hela vår gran med julpynt som jag gjort själv. Och jag gjorde jävligt många smällkarameller på den tiden, det vill jag lova. Granen såg ut som ett, ursäkta språket, jävla helvete när den var färdigpyntad. Om jag fick julklappar det året står det helt klart att jultomten inte tycker att smaklöshet är en stor grej. 

Fortsättningsvis så gick mamma till jobbet i halsband som jag gjort själv. Minst sagt färgrika halsband, för att ge er en uppfattning. Det är fan inte okej. Ingen kommer ju att ta en på allvar i fikarummet när man ser ut som en livs levande smällkaramell!

Slutligen morsan, släng pinnen som jag hittade i bokskogen 1993. Den har gjort sitt nu. Jag är tillräckligt förödmjukad.

Dagen i sin helhet.

Vaknade av att klockan ringde när jag sovit cirka femtio procent av mitt dagsbehov.

Gick till jobb och slet som en gris. Om inte kräksjukan tar slut snart så går jag in i väggen. Det är sant. Och gud förbjude att den drabbar mig. Jag säger bara det. Får jag kräksjukan revolterar jag mot samtliga religioner and it aint gonna be pretty!

Powernapade med Torres i ungefär tre minuter innan någon ringde. 

Tog en powerwalk till Entré och fyllde på mitt Emsekonto som varit förfärligt tomt de senaste tio dagarna! Lagade risotto med lax och grön sparris till Emse och mig. Emse fick en allergisk chock. Oklart varför.

Städade hela lägenheten och bäddade rent.

Dog i soffan. Av utmattning och förkylningssymptom. Åt en påse lakrits. Och ett mjölkchoklad 200 g. Mest för att inte riskera att dö av undernäring. 

Dream of ways to make you understand my pain.

Det här skulle bli en tidig kväll. Jag tänkte att jag nog skulle sova så tidigt som halv tio ikväll. För förkylningen skull och så. Sedan lät jag John Mayer sjunga lite för mig. 

Och när han framför Heartbreak warfare kan jag nästan aldrig komma till ro. Jag vill bara lyssna om och om igen. How come the only way to know how high you get me
is to see how far I fall. Det är så genialiskt skrivet, och framfört. Push it in and twist the knife again. Watch my face, as I pretend to feel no pain.

Jag önskar att jag hade den förmågan, att sätta ord och toner på det jag känner. I was the one you always dreamed of, you were the one I tried to draw. 

Av någon konstig anledning är det lättare att skriva om smärta än om lycka. Jag kan formulera min smärta på tio olika sätt, men min glädje kan jag aldrig sätta ord på. Egentligen är det väl inte särskilt originellt, många storverk har skrivits i djup smärta, få i ett lyckorus. I wanna write her, her name in the sky. I wanna free fall out into nothin'. Oh, I'm gonna leave this, this world for a while.

Red wine and ambien. You're talking shit again.

Half of my heart's got a grip of the situation. Half of my heart takes time. 

25årsfest och Marilyn.

Gårdagen var en riktig toppenkväll! Mycket trevligt och roligt folk. Naturligtvis satte förkylningen fälleben på mig, och trots att nog ingen annan ville party like a rockstar lika mycket som jag gjorde igår så tycker folk tydligen att man är lite besvärande när man väser och piper vid varje andetag, som för övrigt känns som ens sista.

Av mig, Nicklas och Maria fick hon rosa snopptofflor med matchande dildo.

 

I gengäld mår jag idag som en förkyld prinsessa, nästan toppen! Och när klockan var 11 hade jag redan ätit frukost, varit och veckohandlat samt var på väg till Arken för att införskaffa en motionsleksak till Torres. Den lilla jojobantaren har nämligen börjat lägga på sig igen och det funkar ju verkligen inte inför beach 2012. Sagt och gjort har han nu lekt i 45 min med sin boll och fått i sig en (!) godis. Det måste ju definitivt räknas som förbränning?

Ikväll ska jag gå och se My week with Marilyn, och henne har jag ju alltid haft en liten thing för. En blandning av kvinna, sex och sensualism per definition som hon är får hon därför pryda mina sovrumsväggar. Where the magic happens.

Tills dess blir jag kvar i min soffa där jag försöker att sänka utomhustemperaturen med tankeöverföring. Det verkar inte vara helt enkelt märker jag, eftersom inte en enda snöflinga lagt sig. Kom igen nu, ge mig en dag med pulkan så ska jag sluta tjata sen! En dag! Är det verkligen för mycket begärt?    

Det här med att folk ska kunna sina jobb och så.

På apoteket:

- Kan jag hjälpa dig med något?

- Ja faktiskt, jag letar efter en kräm att smörja mig med under näsan.

- En kräm för underliv, då ska vi se här.

- Nej alltså en kräm för mitt sår under näsan.

- Den här krämen (håller upp en intimkräm) fungerar bra mot sår med.

- Nej alltså jag menar... Ähh vafan, jag kan titta lite själv, tack. 

Herregud alltså.

Här har vi den...

Min mogna, förkylningsanpassade 25årsoutfit.

Detaljer

 That's it mina vänner. Bättre än såhär blev det tyvärr inte. 

 

Ha en underbar kväll allihopa!

Nästintill döende.

Lite dåligt på bloggfronten får man väl erkänna, men det har sina förklaringar. Eller ja, förklaring. Det är nämligen så att jag drabbats av ett förkylningsvirus som påminner om en korsning mellan gula febern, malaria och ebola-viruset. Allt koncentrerat till huvud och lungor. 

Förutom att jag ser ut som ett våldtäktsoffer under näsan efter att ha gjort slut på ett familjepack lambi så har jag även drabbats av ett rinnande öga samt en mystisk jagärsåjävlatröttattjagdör-trötthet. Och den har kopplat ett riktigt järngrepp om mig. 

Ni tänker att jag gnäller och överdriver.

Jag tänker att ni kan fan dra allihopa. 

Ikväll är det dock 25-årsfest för ingen mindre än min vackra Paula som jag känt sedan hon var en liten fjortis. Det hade varit förfärligt trevligt om min kanonförkylning kunde lugna ner sig ett par timmar där efter åtta, så att man slipper sitta ensam i ett hörn på festen medan alla andra drar och handlar SARS-munskydd i närmsta butik.

Det är svårt att klä sig som förkyld, vill jag nog påstå. Jag hade planer på kortkort, men just nu känner jag för termobyxor och fleecetröja. Inser att det kanske skulle kunna ses som avvikande så får väl hitta någon form av mellanting.

Återkommer med sminkning (herregud, jag äger nog inget smink som kan rå på detta arma ansikte) och outfit.  

From the moment I met ya, I just can't get you out of my head.

När jag låg i badkaret innan och duschade (har hört att man inte ska bada när man är förkyld, så det här måste ju lätt räknas som en dusch) fick jag den briljanta idéen att ikväll köra lite emo-tema på min outfit.

Varför i hela jävla världen kom du på detta, undrar ni nu.

Jo, för det var så att när jag målade tånaglarna innan så blev dom mörkt, mörkt blodröda och då tänkte jag att det såg lite punkaktigt ut och inte alls gav den romantiska look som jag satsade på, och en sån brud har jag ju aldrig varit. Så varför inte prova på liksom? Jag meddelade min vän Paula detta.

Jag googlade vad emo var för nått, man vill ju inte göra bort sig såhär första gången liksom. Emo som skällsord kan tolkas ungefär som "en person som låtsas vara ledsen för att få uppmärksamhet." Ähe, det var ju inte alls lika spännande.

Så nu sitter jag här i extra mycket kajalpenna med blodröda tå- och fingernaglar, en döskalle på linnet och i latexbrallor. Inte ens emo kan man va.

Massage av bopparna och fredagkväll!

Idag är det fredag och icke-jobbhelg och det kan aldrig gå fel! Det finns inga dåliga fredagar när man har en hel helg framför sig. Då finns det bara underbara härliga fredagar! Jag började dagen våldsamt tidigt med att jobba 7-14. Kände till och med för att låsa in mig på dass och föreviga fredagens jobboutfit.

Efter jobb cyklade jag i etthundranittio upp i stan för att närvara på en helkroppsmassage på Gildaskolan. Tjejerna där är bara så härliga! Så trevlig hade jag inte ens varit om mitt liv hängde på det. För att återgå till helkroppsmassagen så utförs den på öppen sal och man ligger på britsar ganska nära varandra. Ja man är väl inte så vansinnigt pryd ändå. Därför är frågan kanske ganska befogad:

"I helkroppsmassagen ingår en bystmassage också, men om du inte vill ha den så är det bara att säga till".
"Jo, men det är helt okej". Kan ju inte snuva bopparna på nöjet.
"När jag masserar bysten så har man ingen handduk över, så man kan känna sig ganska blottad. Men jag kan ställa upp en skärm om du vill?"
"Nej men det är okej, jag tror inte att någon här inne bryr sig".
"Det ligger en man precis bredvid dig".
"Ja fast han tittar nog inte".
"Okej". 


30 minuter senare...


"Nu ska jag massera bysten så nu tar jag av dig handduken". Superkonstigt, för jag trodde att det var en kastvind här under handduken som fick mina bröstvårtor att frysa till is på en sekund. 

Nu ska vi snart slänga ner granen från balkongen, slå in Paulas födelsedagspresent till imorgon, glida ner i ett bad samt måla tånaglarna klarröda innan det blir vinkväll och skitsnack hos the one and only, Sandra! Jag slår vad om att en av dessa saker kommer att försummas, men jag är helt säker på att det inte blir den sista. 

Fredagspuss 
 

Tankar aldrig tänkta.

Det var evighetssekunder. 

Tre korta andetag och hela livet vände.

Vem tänder stjärnorna?

 

En liten parantes bara.

Verkar som att du glömde en grej här...

Och finders keepers. Så är reglerna...

 Puss :)

Kapuschong. Huva. Huv.

Tänkte bara informera alla er som är ute just nu att det är vansinnigt torrt där jag ligger i min soffa. Utan paraply, regnrock och kapuschong (som för övrigt är det absolut mest avancerade ord jag kan, för att inte tala om coolt). Lite mindre begåvade människor använder ordet huva, som nästan är samma sak. Totalt obegåvade, men ack så älskvärda människor, använder ordet huv (som i plåtbiten fram på bilar, ja).

Jag är lite mindre hungrig nu, efter en kartong after eight. Det gjorde susen. Klockan åtta kommer maten, och det är fan inte en minut för tidigt ska jag säga er. Det kan eventuellt vara en minut för sent och då kanske vi skiljs åt här efter detta inlägg. I så fall har det varit mig ett nöje att hänga med er.

För övrigt så använder jag just nu nässpray med avsvällande effekt. Låter inte det lite snuskigt? Eller ja, egentligen tvärtomsnuskigt. Men ändå snuskigt. Funderar på om det är något dolt försök från läkemedelföretagets håll som får mig att dra ner ett paket Näcken på vägen till kassan med. I så fall tycker jag inte att det är okej. Tänk så lättpåverkade människor det finns där ute.

Har du en death-wish eller?

Jaha, jag förstår att intresset för min dag kommer att vara skyhögt. Lugna er! Jag ska berätta. En sak i taget.

Om ni inte är sjuka så rekommenderar jag er att gå till apoteket. Där kan man få det mesta. Vad man däremot inte får där är barnlängtan. Men sen så kommer ju också mina barn att bli ljuvliga små mönsterbarn som aldrig skriker eller uppför sig illa. 

Jag sitter och väntar på att få äta. Det känns som att jag är ett husdjur, men så är inte fallet. Meningen är att jag ska äta med någon. Men i denna takten äter jag snart fan själv. Bara så vi är på det klara med det. Jag är hungrig, jag har pms och jag är förkyld. Har du en death-wish av något slag, eller?

Påtal om mitt mående så har jag ändå duschat idag (pluspoäng) och torkat håret. Tog till och med på mig kläder och smetade ut ett läppglans. Satsade på sött, men inser att jag inte gick hela vägen. Så förkyld och torr som ett fnöske it is. En annan dag då.

 

Die bitch, die.

Satt precis och smekte min iPhone när hela skiten bara went black on me. 

Helvete.
  
Herregudnuärjagheltoanträffbarochvemskaväckamigimorgonochjagkaninteringanågonförjagkaninteettendanummerochdettakommergåkäpprättåtskogen!

Jag tänkte att nu kanske jag dör. Nu kanske det rent ut sagt är över. Jag tryckte på alla knapparna och ingenting hände.

Sen tryckte jag på on/off-knappen en gång till och då förstod jag att batteriet var slut.

Vilken lycka! Jag har ju en laddare!! Ironi ja, ni kanske känner till det?

Inser att det nog förmodligen har gått för långt nu. Att det förmodligen är dags att iPhone-detoxa lite. Telefondetoxa rent av. Framförallt när man börjar se ljuset när mobilen laddar ur.  

 

Man mår inte bra jämt.

Jag funderade lite på om jag skulle skriva detta inlägget eller inte. Det är ju trots allt inte så jävla kul för er att läsa om mitt depressiva beteende som inträffar en gång i månaden och varar i 48 timmar mer eller mindre. Men nu är det här igen och jag är fan inte speciellt lycklig idag alltså.

Jag förstår att det är under all kritik av mig att klaga. Folk svälter, dör och har riktiga problem. Och jag har pms. Vilket lyxproblem. Och jag mår ju faktiskt så fantastiskt bra nästan alltid annars. Det är sant, jag säger inte bara det för att jävlas. Jag är nästan alltid nöjd och glad med livet, och jag inser att det är en lyx i sig att ha det så.

Men så är det inte idag. Idag är det ve och fasa. Det är som att någon negativ skapelse flyttat in i min kropp och demonstrativt fått mig att känna mig som den ensammaste, tråkigaste och mest misslyckade människan i världen. Min produktivitet nådde botten rekordfort och sedan dess har det varit som att ta sig fram i tuggummi faktiskt. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att liva upp tillvaron och intyga mig själv om att livet är bra härligt ändå men det gick bara i stöpet och sedan var man tillbaka i huvudrollen som den mest misslyckade människan på planeten. 

Det finns hopp om livet ändå. Det är ju över om typ 40 timmar nu. Herregud.

Gnällig.

Är nyss hemkommen från jobb och kurs. Skyndade mig in genom dörren och fick av mig alla kläderna i trehundranittio innan jag kände hud mot lakan. Och här ligger jag nu, och mår pyton. Jag hoppas verkligen att detta är något övergående, för jag har bara inte tid med detta! Jag har ett liv att leva, ett fantastiskt liv, och där passar sig inte sjukdom just nu.

Jag blir faktiskt besviken på mig själv! Hade stora planer på att simma idag, baka tigerkaka och gå igenom den knökfulla garderoben en gång för alla. Well, en kväll i sängen ger mig förhoppningsvis tillräckligt mycket tid för att ta i tu med alla andra saker som hänger över mig.

På återseende.

Ett år har gått.

Höll nästan på att missa att bloggen firar ett år idag! Hurra hurra hurra! Det tänkte jag att vi skulle fira med lite svar på frågor om året som gick...

Gjorde du något under året som gick som du aldrig gjort förut?

Om jag gjorde! Mest hela tiden tycker jag. Och det var förbannat uppfriskande!

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!

Var du utomlands under året som gick?
Absolut, både Rom och Marmaris fick sig ett besök av hög rang.

Är det något du saknar under året som gick som du vill ha under året som kommer?

Ja ett par saker, men dom faller tyvärr under bloggcensur. Annars är jag mycket nöjd.

Vilket datum från året som gick kommer du alltid att minnas?

15 April.

Vad var din största framgång under året som gick?

Att jag övervann förfärligt många hinder.

Största misstaget?
Att jag någonsin tvivlade på att jag skulle klara det.

Bästa köpet?

Min iPhone-docka. Den har skänkt toner åt tillfällen som hade varit färglösa utan dem.

Vad spenderade du mest pengar på?
Min bil.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Massvis!

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om året som gick?

Nick Gardner - Out of the clouds, 

Adele - Set fire to the rain, 

Lucenzo - Danza kuduro, 

Melissa Horn - Jag kan inte skilja på 

Medina - You and I.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Mycket gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Rest.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Slösat energi på människor som inte förtjänade det.

Blev du kär i år?

Är ju tyvärr en fråga som faller under bloggcensuren. En annan gång i en annan blogg.

Favoritprogram på TV?

Grey's anatomy. Fortfarande.

Bästa boken du läste under året som gick?

Det blir nog oavgjort mellan Lyckan, kärleken och meningen med livet och En dag.

Största musikaliska upptäckten?
Melissa Horn. På nytt.

Något du önskade dig och fick?
Ja.

Något du önskade dig och inte fick?
Tyvärr det med.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Var bakis efter en sjujäkla utgång kvällen innan. Tror att jag åt en bit tårta med, men låter det vara osagt.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Absolut.

Vad fick dig att må bra?
Mina vänner, min familj, mina vildar och mitt hem.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Wow, den var svår! Danny var närmast oemotståndlig, men Charlie Hunnam gick heller inte helt obemärkt förbi.

Vem saknade du?

Jessica när hon lämnade mig till förmån för både Rom och Örebro, och ett par till.

De bästa nya människorna du träffade?

Gud, jag träffade så många!

Mest stolt över?

Vissa människors kamp mot cancern, att jag kom på benen, min yrkesmässiga utveckling och min underbara omgivning.

Högsta önskan just nu?
Att året som kommer blir ett toppenår på alla sätt och vis!

Karma's a bitch.

Vaknade. Mornade mig länge. Tog lite viktiga samtal. Bokade en massage och en färg+klippning innan Polen. Åt frukost hos Annika. Jobbade. Powerwalkade hem. Lagade mat. Diskade. Fixade kattoaletten. Bokade upp veckan. Bloggade. 

Vidare till intressantare saker...

Om folk hade förnedrat mig på det sättet i min facebookstatus, som de förnedrar dig, så hade jag sålt ut dom. Allihop. Vi vet båda två att du kan. Det är inte elakt. Det kallas karma. Goes around, comes around.

   

I let it fall, my heart, and as it fell you rose to claim it.

Om jag var nervös? Om jag tyckte att det var jobbigt att inte veta ett skvatt? Om jag till slut  försökte hota till mig information? Jag gjorde allt. Jag visste ändå inget. Men efter ett överraskande besök på ett mycket trevligt Vapiano går jag nu och lägger mig med otroligt välmående. Imorgon bitti väntar frukost hos min fina darling Annika och kvällsjobb!  

Middagsdags.

Jag ska ut och äta, kvällen till ära. Jag vet inte var, eller vad. Vet inte om jag är förtjust eller förskräckt?

En dag kommer ni alla att förstå.

I veckan som gick träffade jag en person som jag inte alls träffar speciellt ofta. Vi kan väl säga såhär att vi springer på varandra ytterst sällan, men när vi gör det, så hälsar vi naturligtvis alltid. Jag vet mer än vad hon tror att jag vet om henne, och hon vet förmodligen mer om mig än vad jag tror att hon vet. Vi vet en del om varandra men det mesta har vi själva inte berättat, förstår ni?

Hon berättade något mycket tråkigt, något som vi nyligen berört här på bloggen, och så lät hon mig veta att vi har en gemensam vän och att han är en jävla skit. Snälla, berätta något nytt, tänker jag.

Jag tänker att hon får skylla sig själv om hon valt att lita på denna person, vår gemensamma vän, men så minns jag att jag också gjort det en gång i tiden. Han är framställd för att du ska förlita ditt absolut innersta till honom, och i retur sviker han dig när du är som svagast. Stryk det sista. Det är inte sant. Han sviker dig när du tror att du är som svagast.

Många vet nog inte varför vi inte är vänner idag. Det har säkert spekulerats, jag inbillar mig inget annat. Men folk vet med all säkerhet inte sanningen. Det finns en anledning till det, och det är för att jag har valt att inte berätta något. Av respekt för andra. Jag tror inte att han har gjort samma sak. Stryk det. Jag vet att han inte gjort samma sak. Men det spelar mig ingen roll.

För snart är han där igen. Och då kanske det är din tur. Och då ska du äntligen få se vad han går för.

   

Whatever you want.

 Whatever you want

Whatever you like
Whatever you say
You pay your money
You take your choice
Whatever you need
Whatever you use
Whatever you win
Whatever you lose.

Avlyssnas med fördel på högsta volym, endast iklädd en vit skjorta och tubsockor med tillhörande allsång. Det var lördagens tips det. 

En kväll fylld av rock och gamla godingar!

Fredag den trettonde. Vilken afton! Kvällen började som en planerad räkafton med en helt söndrig efterrätt (vissa gör det ju till en sport att inte följa anvisningar...) och slutar på ett sånt sätt som man ändå kommer att minnas som en av de bästa kvällarna under 2012. 

Vi kan väl sammanfatta kvällen såhär - om du inte blir vräkt på måndag, så blir du fan det aldrig! Med en förjäkla fin musikanläggning och tusentals skivor lät det ungefär såhär kvällen igenom:

Minns du denna?

Minns du DENNA då?

Alltså, håll i dig nu.

Håll i dig NUUU då!

Nu kan jag inte hålla mig längre!!

AAAAHHHRR *applåder*

ÅHHHH.

För att välja ut ett axplock, så gör er själva en tjänst och gör en spelningslista med följande. Det tänker jag göra!

Bon jovi - You give love a bad name.

Toto - Hold the line.

Dire straits - Romeo and Juliet.

Alice cooper - Poison.

ZZ Top - Gimme all your lovin.

Meatloaf - Dead ringer for love.

Tom Robinson Band - Motorway. 2 4 6 8 MOOOOOTORWAY! 

Och sedan tog "någon" chansen och då slank följande igenom,

Irene Cara - Flashdance, what a feeling.

EHH vafan! Rockkväll var det väl?

Men sedan tog det sig lite igen... WIG WAM BAM gonna make you my maaaaan!

Status quo - Whatever you want.

Rolling stones - Start me up.

Deep purple - Smoke on the water.

Dire straits - Walk of life.

Och kvällen avslutas med Bruce Springsteen - My hometown och David Bowie - Life on Mars.

Om ni undrar var jag håller hus, så är jag fullt upptagen!

Låt oss prata om kärlek...

En sak som jag tycker är intressant med kärlek är att vi många gånger låter den definiera oss som människor. Vi är lyckliga, svikna, glada, ledsna, förälskade och hjärtekrossade. Allt i symbios med vårt existerande eller icke-existerande kärleksliv. Som singel är man inte komplett, men i ett förhållande så behöver man inte önska sig mer. 

Man tänker inte på att det finns lyckliga singlar, och olyckliga flick- och pojkvänner.

Jag har haft turen att älska, och bli älskad. Jag har haft oturen att bli sviken och bedragen. Jag har varit lycklig och olycklig i förhållande, och lycklig och olycklig som singel. Jag har låtit krossade förhållande definiera mig som människa. Jag har sörjt den självrespekt som jag någonstans förlorade när jag bestämde mig för att bli världens bästa flickvän åt en pojkvän som inte alltid var värd mödan. Framförallt har jag glömt att en gemensam nämnare för all kärlek i mitt liv har varit mig själv.

I mitt liv styr jag. Inte allra minst när det kommer till kärlek. Och att tro att mina kärleksmisstag kommer att definiera mig som människa, det var ett misstag. Genom att älska, och att bli älskad tillbaka, har jag lärt mig vad jag vill ha. Och inte ha. Vad jag behöver. Och vad jag inte behöver. I förhållande lärde jag att känna mig själv som flickvän, och som singel har jag haft turen att lära känna mig själv som ensam.

År 2011 var på många sätt det värsta året i mitt liv, och på lika många sätt det bästa. Det var året då jag kom till insikt, stod på egna ben och vågade satsa på saker jag tidigare varit livrädd för. Om allting händer för en anledning, och det vågar jag faktiskt tro på nu, så var år 2011 året då jag utvecklades mest av alla år jag hittills levt i mitt liv. Och då kanske inte ett krossat hjärta var det som skulle komma definierade mig ändå? Då kanske ett krossat hjärta skulle komma att definiera en period av mitt liv. En period av mitt liv när jag älskade någon annan, som sedan blev en period i mitt liv när jag älskade mig själv mer. 

/Mika. Säger sanningen, som den är. 

I don't believe in fairytales.

I'm not Snow White,
but I'm lost inside this forest.
I'm not Red Riding Hood,
but I think the wolves have got me.
Don't want your stilettos!
I'm not, not Cinderella..
I don't need a knight,
so baby take off all your armor.

 

 

Kvällsmat.

När jag kommer hem ikväll, så kommer det att ligga en kartong av findus färdigrätter-karaktär i min soptunna. Och jag kommer att undra vem fan som har lagt den där. Men helt ärligt, jag hann inte laga mat!

Så stäm mig då.

Lovers again.

Vi kan väl säga såhär, att jag och min kropp har inte varit riktigt vänner med varandra på ett tag. Vi har varit trötta på varandra, och det har varit ganska kämpigt att ta sig igenom dagarna. Men idag kände jag att det lossnade. Idag kände jag att vi nog kan vara vänner igen. 


Det firar vi med en bio med Sandra och brudarna och kvällen tänkte jag avsluta kungligt. Man är väl ledig imorgon menar jag?
 

Dagens mest meningslösa inlägg. Jag får godkänt.

Jag tycker det. Jag har smort in mig. Naglarna är ljusrosa. Håret ser inte ut att vara i chocktillstånd. Kroppen är insmord. Jag har lagt fram matchande underkläder till imorgon. Det finns alltså hopp om morgondagen! Jag känner det. 

Nu kan allt skita sig. Men lite piffig kommer jag allt vara i alla fall!