Inatt har Torres i brist på annat käkat upp en halv julgrupp (av blommor, för er som inte är bekanta med ordet julgrupp). Även fast det kanske inte verkar så, så har han faktiskt mat i skålen. Ja, han har till och med lite blötmat som blivit över efter julhelgens festmåltider.
I vilket fall som helst så redde inte Torres känsliga kista ut det något mer exotiska valet av föda och har därför spytt ner motsvarande trettio kvadrat av min lägenhet. I det oändliga torkade jag spya samtidigt som han satte i sig min frukost och bestämde mig sen för att göra något väldigt hygieniskt och gå ner med soporna med en gång.
Endast iförd en rosa, kort morgonrock och foppatofflor tänkte jag att det ändå inte skulle vara någon som noterade att jag slängde sopor vid den här tiden på morgonen. Så, som ett skott flög jag ner och ut med soporna som jag öste ner i tunnan med en sådan kraft att nycklarna hängde med.
Helvete.
Sånt händer bara astidigt på morgonen när man är oaktsam! För att lösa problemet hängde jag som en dubbelvikt trasa över soptunnan och drog och slet i saker när grannen kommer ut genom trapphuset.
Helvete.
Jag noterade tyst för mig själv att detta ser jävligt illa ut, och äckligt för den delen med, när grannen (en kille i 25-årsåldern) utbrister "herregud, kan jag hjälpa dig?". Herregud min jävla skapare gör så att han bara försvinner så att jag i min ensamhet kan hänga här i min morgonrock och foppatofflor och rota i soporna.
"Nä alltså jag har bara tappat mina nycklar, det löser sig. Jag är så himla klantig. Detta händer mig jämt. Fortsätt du". Snälla fortsätt, snälla fortsätt.
"Men du, jag har en ficklampa på mobilen, vänta så ska vi se om vi inte kan se dom". Vafan, bara GÅÅÅ.
Och så fiskade han upp nycklarna, som att det var den enklaste saken i världen och sträckte fram till mig. Vilken grannsämja vi har va?
HAHAHAHAAH!!
SvaraRadera