Jag har en mamma.

Jag har inte en stor familj. Jag tillhör inte de som levt "svensson-liv". Jag är inte uppväxt med villa, volvo och vovve. Jag har inte både en mamma och en pappa. Men jag har en sak som jag är väldigt, väldigt stolt över.


Jag har en engagerad mamma. 


Jag har en mamma som skulle gå över lik för mig. En mamma som jag kan ringa dygnet runt. En mamma som tveklöst alltid älskar mig. En mamma som avverkar lika många godmorgon-sms som det finns dagar i månaden, varje månad. En mamma som tycker att jag är vacker när jag ser ut som en fågelskrämma. En mamma som tror att jag klarar allt, när jag själv inte tror att jag kommer att klara ett skvatt. Jag har en mamma som tror på mig, som motiverar mig och som fångar upp mig när jag siktar lite väl högt.

Några av er tycker säkert att det är en självklarhet att ha en sådan mamma. Men det är det inte. Därför vill jag bara säga en sak till min mamma:


Tack för att du finns här för mig. Jag ska aldrig mer ta det för givet.