Blodig i första klass.

Jag sitter på tåget, vi har nyss lämnat Malmö. Jag är egentligen ingen tågmänniska, men bussavgångarna var så dåliga och jag har på någon konstig vänster anammat ett miljötänk som innebär att jag tycker att det är slösaktigt att köra bil någonstans ensam. 

Jag gillar detta tåget dock. Det går snabbt, 2 timmar och 40 minuter tar det. Och jag sitter i första klass. Det säger jag inte på ett skrytsamt sätt. Det säger jag på ett "det kostade två kronor mer så jag unnade mig själv det"-sätt. Jag sitter lite avsides i gången, ensam i en stor fåtölj. Inte för att man kan sitta flera här, men ändå. Jag är glad att jag sitter här själv. Dels för att jag hatar att småkonversera med människor jag inte känner och dels för att jag ser för jävlig ut.

Jag är nämligen blodig. 

Över hela bröstet. Min vita undertröja påminner om en massaker av sällan skådad sort på ett sånt här X2002-tåg, misstänker jag. Detta blodbad grundar sig i att jag i morse snutit mig samtidigt som jag hade näsblod och uppenbarligen inte gått förbi en spegel efter det (därav strategiskt utplacerade blodstänk över hela bröstkorgen). Sedan har jag även knäppt jackan med bröstskinnet emellan (så som treåringar gör när dom drar upp blixtlåsen i halsen) vilket gett upphov till en liten blodig klämskada som fläckat ner tröjan oproportionerligt i förhållande till sin storlek.

Klädd som en halloween-firare av stor rang tänker jag snart bege mig bort mot bistron och se om det är där det händer.

/M. På tåget. I första klass. Varken hel eller ren.