Det har jag inte.
Jag har bara varit helt sjukt poppis de senaste dagarna. Och det är ju inte så ofta man är det, så de tillfällena skall ju nyttjas, slitas och återvinnas. Igår jobbade jag till exempel sju till två på mitt eget jobb, och blev sedan upphämtad av hon där Emse som jag säkert nämnt någon gång här i bloggen. Eftersom hon arbetade kväll och har ett socialt handikapp som innebär att hon inte bör vara ensam (eller vad är det nu du har, Emse?) så bestämde vi att det var "ha sin kompis med sig på jobbet"-dagen igår.
Ni vet att Emse kör lastbil va? Visste ni att man inte får köra fortare än 90 km/h i lastbil? Det visste inte jag. Och vi skulle ju köra en bit. Två timmar enkel väg för att vara noga. Det innebär 240 minuter non stop-skitsnack för vår del. Men vi snackade inte bara skit. Vi åt lite popcorn och choklad med. I hela bilen. Och så lossade vi, och lastade. Man kan säga att jag var en naturbegåvning med liften. Aldrig tidigare har någon lyckats tippa ut tre vagnar ur lastbilen på så kort tid som jag gjorde. Det var mycket minnesvärt.
Strax innan 22 var jag hemma, och då hade vi hunnit med en vända på McDonalds med där Emse i vanlig ordning pratade sex högljutt och vi gemensamt hånade små äckliga fjortispar som valt en snabbmatsrestaurang som plats för sina hångelmaraton. Väl hemkommen tog det högt räknat tre minuter för mig att få av alla kläder och kapitulera i sängen.
Slutet gott. Allting gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar