Om språk och bilder.

Okej, äntligen lite bloggtid. Det är inte så att jag försummar bloggen. Det är så att jag har uppmärksamheten på annat håll. På kalashåll, bland annat. Fick för ett tag sedan frågan här gällande varför jag valt att tatuera in en text på hebreiska, så det tänkte jag passa på att bemöta idag. Inte så sent eller så. Nejdå. Men alltså, tillbaka till frågan.

För att jag kan.

Men inte bara. När jag bestämde mig för att tatuera in älskade mamma så ville jag göra det på ett gammalt språk (relaterat till att mamman är livets ursprung och allt sånt djupt tjafs) och min första tanke var att använda mig av indisk skrift men för att vara helt ärligt så såg de två orden ut som något jag hade kunnat skriva när jag var fem. Och konstigt nog tatuerar jag helst inte in något en femåring skrivit (undantaget om det hade varit min femåring såklart) och då var jag tvungen att gräva efter andra språk. Hebreiska är förvisso ett språk som idag associeras med religion, men också ett språk som användes 500 f.kr. och eftersom alla vet att jag inte är religiös så hade min kropp inga invändningar mot att jag använde mig av "det är ett urgammalt språk"-förklaringen. 

Var jag för snutig nu tycker ni? Nej det tycker ni inte! Snutigt hade varit ett simpelt "därför". 

Därför.

Förresten så vill mamma lägga in ett veto mot vissa bilder jag lägger upp här. Hon gillar inte att folk som läser denna bloggen objektifierar mig. Haha. Lycka till med det mamma. Har det inte visat sig vara fenomenalt enkelt att påverka mina beslut innan? Men du kan vara lugn. När jag fyllt 25 är det slut med all dötid med webcammen. Då ska jag sticka och virka på min fritid istället. Men nu är det ju ändå elva dagar kvar tills jag magiskt träder in i vuxenlivet. Så.

Puss mamma.