Trubbel i paradiset.

Okej, så tydligen var gårdagens blogginlägg lite på gränsen. Jag var lite för deppig för er smak verkar det som. Flera har nämligen hört av sig och undrat hur det står till, om det är trubbel i paradiset eller till och med om någon har dött.

Allt är bra. 

Men om ni tror att denna blogg drivs av någon som är lycklig jämt, så tror ni fel! Jag är olycklig ibland, nöjd för det mesta och riktigt lycklig ofta. Och om jag ska blogga alla dagar, som jag verkligen strävar efter, så kommer min olycka ibland att lysa igenom. 


Att vara olycklig är ibland en del av min vardag. Det hjälper mig att uppskatta hur bra jag har det annars. Jag är inte blondinbella. Jag kör inte på så det ryker hela tiden. Jag stannar upp ibland och känner efter. Njuter av ögonblicket. Njuter av att leva. Njuter av att jag lever en gång, och det är nu.

Men tack för att ni hör av er, och bryr er. Det betyder jättemycket! Nu ska jag sticka och spöa mina kollegor i bowling. 

/Mika. Tror minsann att formen är tillbaka ändå.