And it goes a little something like this.

Varför kan jag aldrig mäta upp ris/pasta/potatis på ett lite mer realistiskt sätt? Realistiskt som att jag antagligen alltid kommer att få kasta när jag kokar tio portioner och äter själv.

Hur många gånger ska jag hejdlöst prega in topsen i örat innan jag inser att det faktiskt sitter en trumhinna där? 

När ska mina grannar göra hela världen, men mest mig, en tjänst och vräka sig själv?

Ska jag verkligen klippa av en bra bit av håret på fredag?

Hur cool kommer jag att vara i min nya vårjacka? 

Hur många gånger ska jag kolla på den där bilden, förlora mig själv i ett leende och låta hjärtat slå ett extra slag innan jag vänjer mig? 

Hur mycket onödig fakta kan jag få loss här innan jag själv fattar att jag måste sova? Bara en sak till... Chuck Norris was once shot. The bullet died. 

Såatte. 

Puss