Två blondiner i Warszawa.

Om det skulle vara någon som gått miste om detta stora event så valde jag och Emse i år att fira våra födelsedagar i Polen. Varför Polen, tänker ni säkert?

Därför.

Det är ju asbilligt att ta sig hit och så. Man lever som en kung och så har dom ju lite shopping som vi inte har. Och strippklubbar. Och regeln är ju att man måste fira sin 25-årsdag på en strippklubb, det vet ju alla.

På väg till flygplatsen kan man exempelvis diskutera vilka djur som kommer att finnas på det Zoo som vi sedan länge bestämt att vi ska besöka. Då diskuteras det bland annat vilket typ av boende djuren har såhär under vintertid. Emse och jag bestämmer att vi helst av allt skulle vilja ha en giraff av alla djur, om vi får välja. Giraffen ska bo hos Emse och enligt henne så ska vi ”riva alla våningar under så att giraffen får plats för sin långa hals”. Intressant är då vad hennes våningsplan ska vila på...

Flygresan ner tar en timme och tjugo minuter. En kvart om man tvärdäckar så fort vi lyft (Emse däckade först!). Mycket smidigt. Taxi från flygplatsen till stan kostar runt trettio polska pengar vilket är lite drygt 70 kronor. Ungefär som att åka en gata i Malmö.

Hotellet var inte så kasst. Fem stjärnor, mycket fjäsk och en relaxavdelning som heter duga. Hit sprang jag och Emse i tid och otid i våra morgonrockar. Det gjorde ingen annan, men här skäms vi för oss själva. Och sängarna då? Vilka sängar! Det var som att slänga sig i graven, dö och komma till himmeln.

Emse läste Allers mest hela tiden tyckte jag.

Och sov.

 "Undra varför hissarna inte öppnar sig? Jag tänker inte sitta fast i en hiss på min 25-årsdag!"
"Tryckte du på knappen?"
"Nej, gjorde du?"
"Nej, men hissen rörde ju sig"

Emse trycker på lobbyknappen. Hissdörrarna öppnar sig. Slutet gott, allting gott. 

Första dagen ägnade vi mest åt shopping, sov middag (ja ni förstår, sängarna) och sedan gick vi på någon cowboy-inspirerad restaurang och åt som svin samt avverkade de äckligaste drinkarna jag någonsin fått i mig. I Polen är dom bra på mycket, men drinkar är inte en av de sakerna. Jag tvivlar på att dom smaksätter starkspriten mer än den lilla citronskivan dom slänger i. Efter det gick vi på klubb. Eller försökte iallafall, för vi blev nekade i dörren eftersom vi inte kom i sällskap med män. 

Har ni hört nått så jävla dumt? Det var en av de tillfällena när man önskar att man hade haft en slägga i bakfickan. På nästa klubb blev vi dock varmt omhändertagna utan att vara i sällskap av det lite svagare könet.

Söndagen, och tillika 25-årsdagen, tillbringade vi förmiddagen på zoo i snöslask, ösregn och en fantastisk kyla. Vi var rätt ensamma där. Inte ens djuren ville vara ute. Utöver att Emse var särskilt kunnig när det kom till att klargöra vilken typ av apor det var vi kollade på, så visste hon tydligen även att det är storken och inte pelikanen som kommer med bebisar. Hon hade däremot noll koll på djupet i vattenpölarna och gick rakt ner i en 15 cm djup vattenpöl. Lite överraskad över att jag gått runt om den och var i ett torrt skick bestämde hon sig för att med benen vifta sig upp ur pölen och dränka såväl sig själv, som mig och alla hennes shoppingpåsar. Ni förstår alltså vem som var mest störig på resan? Eller hur Emse? :)

Det var inte kallt. Vi frös inte. Till och med aporna skrattade åt vårt val av dag att gå på zoo.

Inte för att vara så, men ser inte apan ut som att någon antastat honom?

Har man jävligt lång hals så är det ju i och för sig ganska självklart att man behöver monstertungan!

Sedan shopping, manikyr, poolhäng, sova middag (ja, sängarna) och sedan ett besök på El Greco som har de bästa efterrätterna i stan. Och förrätterna. För att inte glömma huvudrätten. Om ni någonsin åker till Warszawa så är El Greco det enda tipset jag lämnar. Ni kommer att älska mig för det tipset.

Måndag började vi med pedikyr för att sedan avverka den sista shoppingen. Vi tog farväl av poolområdet, sov lite middag, förberedde oss för en tidig morgon genom att beställa en förstaklassig rooooom service och sedan återvände vi till dom jäkla sängarna igen.

Överlag kan man nog säga att vi är ganska utvilade tycker jag. Och skulle jag få gissa vad Emse gör just nu, så sitter hon nog och beställer kuddar från företaget som tillverkade hotellsängkläderna. Till Emses framtida pojkvän, om han nu läser denna bloggen, vill jag bara säga:

Stoppa det jävla köpet.

Hon sover för gott. Det märks. Hon snarkar! 

För att avsluta detta utdrag ur min livshistoria måste jag säga att jag haft en helt underbar weekend tillsammans med finaste Emse. Om jag skulle firat min tjugofemårsdag all over again så hade jag fortfarande valt att göra det på samma sätt. Love u darling!!