Bättre sent än aldrig...

Nu jäklar tänkte jag slå på stort och slänga ut lite bilder från kalaset som hölls i helgen. Det var en underbar kväll med fantastiskt sällskap och tillräckligt mycket sprit för att vi skulle stå ut in på småtimmarna. 

Okej, så man kanske kan säga att jag är lite petig och så. Pedantisk om ni vill. Ja okej, tvångsmässig då. Men när jag håller kalas, så håller jag kalas. 

Jag glömde att ta en bild på all mat, men jag tog en bild på det absolut viktigaste på hela kalaset. Viktigare än presenter, gäster och trevlig stämning. Den livsviktiga tårtan.

Tog några bilder på gäster också. Inte så många, men vadå. Man var ju upptagen nästan hela tiden. 

Och syrrorna såklart, som var på väg ifrån kalaset till gymnasiedisco och 18+ på slagt. Herregud vad jag är gammal. Men visst har jag vackra systrar?

Jag öppnade presenter också!

Fick ett mycket vackert armband från Thomas Sabo, en tillhörande berlock, en resa, vackra vinglas, ljusstakar samt pengar och presentkort. 

 
På det stora hela var jag mycket nöjd. Ingen blev magsjuk, ingen stupade av alkoholförgiftning och jag försökte att uppföra mig som en värdinna. 

 

Okej, jag kunde väl inte hjälpa att jag trodde att där var kaffe i termosen som endast var förvärmd med vatten. Vissa kanske tyckte att det var helt okej att få lite spädning istället för påtår? Så stäm mig då.

 

Kanske gör om detta någon dag. År 2037 fyller jag ju 50 år. Ska vi säga samma tid?