...när man läser en text, och känner precis så som det står i texten?
Så känner jag nu.
Ur Petite:
När man väl rest sig upp från den där skiten och insett att livet nog inte är så tokigt i varje fall. När man känner sig starkar än någonsin och tänker att: nej nu ska jag fan ta mig an världen. När man kommit ur maskararänder på kinderna och typ pallat borsta håret - för som sagt vem bryr sig om det när man ändå har fått sitt hjärta krossat/är död inuti/orkar inte mer. När man tagit sina första vacklande steg mot total firhet - börjat planera en singelsommar. Allt som sedan givetvis skiter sig.
Det är då det kommer. Så klart. Ett nytt liv, en ny kärlek. En annan kärlek. En äkta kärlek. Då man byter den egna friheten mot två historier och en framtid. Där dramatik är något man stoppar längst in i den gemensamma - minmala - garderoben. Då man inte behöver oroa sig för att någon går ut på krogen - och inte kommer hem. Då mobilen mer är i vägen för att få vara två ifred än vad den är en plågoande. Då vänner plötsligt får en given tid i ens liv - och inte något i ens liv man håller på halster. (För om han hör av sig vill jag inte boka upp mig). När det plötsligt blir lite lättare att luta sig mot någon för man vet att om det här tar slut - då har vi i varje fall haft en tid som givit mer än den tagit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar