Bloggheader

Bloggheader

onsdag 28 september 2011

I came around. Part one.

Det där med att förändras, det var aldrig min plan. Det fanns aldrig med i beräkningarna att det skulle bli jag som skulle bli den där som var känslomässigt förstörd på så många sätt. Min största rädsla var till en början att behöva sova själv om nätterna, och plötsligt var jag den där som inte kunde sova ihop med någon. Jag kunde inte sova över någonstans, och jag blev den där som hittade på någon billig ursäkt på morgonen för att återigen få lägenheten för mig själv. Jag drack för att bli full, inte för att det var gott. Jag dansade hela natten i skor som fick mina fötter att blöda, så att jag slapp känna. Och så stängde jag av.

Det var aldrig min plan att bli kall. 

Men jag blev kall. Jag blev hård. Jag var nästintill osårbar. Det är förvisso svårt att såra en människa man inte kan komma nära. Och det var ingenting som hände över en natt. Inte över två heller. Det tog flera år. En trasig bakgrund. Flera män. Flera svikna förtroenden. Men den där uppenbarelsen av att det var jag som var emotionellt skadad, den slog mig som en käftsmäll någonstans under första delen av detta året. Det var lite som att ett beroende gav sig till känna. Först kom käftsmällen, sen kom förnekelsen och sen kom insikten. Och det var som att springa för sitt liv. Om jag rörde mig tillräckligt fort så skulle insikten aldrig komma ifatt mig tänkte jag. Och så en dag stod den där runt hörnet och väntade på mig och då fanns det ingenstans att fly längre. 

Insikten bestod av att först läka ut käftsmällen som minst sagt orsakade en hel del skada. Efter det kom tiden då jag försökte att reda ut vilket som var förnekelse och vad som var sant, och den tiden var svårast. Svårast för att man lurar sig själv att känna saker som man egentligen inte känner, sakna saker som man egentligen inte saknar och så är man förtvivlad över förluster som egentligen inte kostar en något. Svårast för att man inte vet vilka känslor som är äkta, och vilka som är falska och när man tror att man har saker och ting klart för sig så inser man att man återigen är lurad. Som i än en gång sviken. Fast denna gången av dig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar