Mika får inte ihop det.

Jag har väl aldrig varit någon jävel på att packa. Det är väl bara att erkänna det. Och det verkar inte som att jag lärt mig det den senaste tiden heller. På vägen ner hit hade jag 2,7 kilos övervikt. Och nu ska vi hem. Och det är ju inte så att jag inte har shoppat. Så nu när jag skulle packa ihop mig var det bara att inse att jag helt enkelt måste skilja mig från några saker...

Flipflopsen var enkla att skilja sig ifrån. Särskilt eftersom de gick i sönder när jag slängde mig upp på en av jeepens dörrkarm när jag, i mitt sinnesförvirrade tillstånd, ansåg att jag då fick en bättre vinkel att ladda och totalt dränka en av passagerarna i en av de andra jeeparna. Kanske lite överdrivet såhär i efterhand, men då kändes det definitivt som ett vinnande drag.
Sedan valde jag faktiskt, vilket jag är mycket stolt över, att skänka ett av mina ballerinapar till det runda arkivet. Mest för att jag badat i fontänen med dom. Men ändå. 
Utöver det kunde jag skilja mig från en tröja, och min snorkelutrustning. Sedan var det bra med förluster från resväskan. 

Jättebra! Det väger kanske ungefär 1,5 kilo. Var hittar vi 1,2 kilo till plus den vikt som jag utökat min garderob med? Den hittar vi inte någonstans mina vänner! Möjligtvis i den disken där man betalar för övervikten...

Det är fan för jävligt att jag som väger säkert trettio kilo mindre än många av de lite mer välmående på planet ska betala övervikt för mitt bagage. Det borde finnas någon sorts rättvisa. En helhetsvikt så att säga. Hundra kilo får man belasta planet med. Fördela det hur du vill. Då hade jag kunnat ha nästan femtio kilo bagage. Det hade varit grejer det!