Min hjälte.

Thinking of you as my hero? Well, I clearly lost my mind...

Vi har det där begreppet igen. Med hjältar. Framförallt manliga sådana. Många tjejer förälskar sig i tanken på att möta sin hjälte och förälska sig handlöst i denna man och leva lyckliga i alla sina dagar tillsammans. Med många tjejer räknar jag in mig själv. Räknade. Som i att jag inte räknar in mig själv där längre.

Det är en härlig illusion. En lycklig fantasi sådär. Och jävligt omodernt.

Jag klarar inte allt själv. Det säger jag inte. Men jag överlever utan en man. Det gör jag däremot. Jag står inte och faller med en man. Jag står speciellt inte och faller med en man som tror att han måste vara min hjälte för att garantera min överlevnad. 

Jag tror på idén att två är starkare än en, så länge den tvåsamheten kompletterar varandra. Jag gillar män som tänker som gentlemän. Och att jag intresserar mig för en, enligt mina kriterier, stark man har snarare en biologisk förklaring framför en psykologisk. Och med begreppet stark kunde jag inte bry mig mindre om vad du bänkar utan desto mer om vad ditt psyke klarar. Intelligenta, mogna och självsäkra män är bland det attraktivaste som finns.