Say it right.

Jag är lite av en sån person som presterar bättre i underläge, det ska jag villigt erkänna. Jag ordnar upp saker bättre om det är totalt kaos först. Jag har lättare för att utarbeta system för saker som totalt saknar system från början. Och när jag inte hittar lösningar på problem, så försöker jag att dela upp det i lite mer hanterbara portioner, och sen sätter jag en fot framför den andra och tar mig igenom det. Jag fullkomligt älskar att stöta på människor som underskattar mig, för att sedan visa vad jag går för, och förhoppningsvis ändra deras uppfattning om mig. 

Jag vet inte om det är en form av självplågeri? Eller om det helt enkelt bara är så att det är lättare att gå från 0 till 100 än vad det är att gå från 99 till 100?

/M. You either got it, or you don't. You either stand, or you fall.